Samhällskontraktet bryts när bostäderna inte räcker till

Samhällskontraktet bygger på ett enkelt löfte: den som gör sin del ska kunna ta nästa steg i livet.

Vår nya rapport visar hur bostadsmarknaden blivit till en strukturell flaskhals. Unga hindras från att etablera sig, familjer kan inte växa och äldre låses till bostäder som inte längre passar deras behov.

Det handlar om Amina en ung vuxen som varken har råd eller kontakter för att flytta till Stockholm där drömjobbet finns. Eller småbarnsföräldrarna Sara och Simon – som har arbete, bostad och stabil ekonomi – som tvekar inför att skaffa ett barn till eftersom en större bostad fördubblar deras boendekostnader.

När människor som studerar, arbetar och gör allt rätt ändå inte kommer vidare, då bryts samhällskontraktet i dess kärna.

Bostadskrisens konsekvenser 

Det här är motsatsen till att få göra de individuella livsval, som leder till ökad livskvalitet och välstånd, som öppnar dörrar till arbetsmarknaden och bidrar till ökad produktivitet och svensk tillväxt.

Varje nyproducerat småhus skapar i genomsnitt 4–5 flyttningar. När produktionen nu faller stannar hela kedjan

Enligt Mäklarsamfundet tar det över 20 år för en ung stockholmare att spara ihop till kontantinsats för en etta. Bygginvesteringarna har samtidigt halverats sedan 2021, och Sveriges ekonomi riskerar att tappa över 100 miljarder kronor per år i utebliven produktion när nyproduktionen faller, enligt Stockholms Handelskammare.

Det motsvarar mer än statens utgifter för hela utbildningssystemet och säger allt om det reformutrymme som gått förlorat.

Nyproduktionen fungerar bara där köpkraften är som högst

Att nyproduktionen har stor betydelse för svensk ekonomi är tydligt, men den är också avgörande för rörligheten och frigörandet av billigare bostäder. Varje nyproducerat småhus skapar i genomsnitt 4–5 flyttningar. När produktionen nu faller stannar hela kedjan.

Dagens system – från regelverk till finansieringsmodeller - leder till att byggande bara kan ske i de mest attraktiva områdena i tillväxtregionerna. I svagare områden finns mark, men hushållens betalningsförmåga är för låg för att projekten ska bära sig. I starka områden finns betalningsviljan, men här stoppas byggandet av krångliga och tidskrävande processer, markbrist och lokala opinioner.

Resultatet av vår strukturella ineffektivitet och resursslöseri ser vi i samhällsinvesteringar som inte blir av, flyttkedjor som bryts, ökande trångboddhet och att arbetsmarknadens rörlighet försämras.

Behovet av ny politik

Önskan om ökad tillväxt kräver ny politik och tydliga prioriteringar.

Vi ser ett nytt globalt ekonomiskt paradigm med högre räntor än under 2010-talet, lägre produktivitet och betydligt större geopolitisk osäkerhet.

Sverige, en liten och öppen ekonomi, kan inte ”vänta ut konjunkturen” i hopp om en vändning i nyproduktionen. Bostadsmarknaden påverkas nu av strukturella, inte cykliska, förändringar som i sin tur kräver en ny uppsättning verktyg. Tidigare har de svåraste effekterna av ett ineffektivt system dolts av kraftig tillväxt och rusande intäktsnivåer. Framåt anas ett strukturellt högt kostnadsläge och svagare marknadsutveckling.

Inte med bästa vilja i världen, kan marknaden kompensera för statens oförmåga att prioritera samhällsbyggandet och nyproduktionen av bostäder.

Vi menar att det nu krävs handling på flera politiska nivåer. Statens målsättningar och prioriteringar måste bli tydligare och mer styrande – hela vägen ner till den lokala nivån.

Effektiv samhällsbyggnad

Vill vi ha en fungerande bostadsmarknad och ett bostadsbyggande värt namnet, måste spelreglerna ändras, resurser styras till prioriterade tillväxtområden och krav ställas på leverans.

Det måste nu ställas rätt och besvärliga frågor om planmonopolets faktiska effekter, infrastrukturutbyggnad och finansieringsmodeller

Otydligheter och regelkrångel måste upphöra, liksom möjligheten att undandra sig ansvar för att bidra till Sveriges bostadsbyggande och tillväxt. Vi behöver se kortare ledtider, minskande kostnader och att fler centrala aktörer möjliggör effektivt samhällsbyggande.

Det måste nu ställas rätt och besvärliga frågor om planmonopolets faktiska effekter, infrastrukturutbyggnad och finansieringsmodeller för densamma, lager-på-lager regleringens hämmande påverkan, avsaknaden av enhetlig nationell planering och prioritering, enskildas intresse av att hindra bebyggelseutveckling och övervältrandet av rusande allmänna kostnader på de boende.

Det krävs en mer strategisk stat – inte för att ersätta marknaden, utan för att möjliggöra den.

Sverige har inte råd med ett brustet samhällskontrakt

Nyproduktion av bostäder är inte bara en fråga om byggande – den handlar om Sveriges framtida attraktionskraft, kompetensförsörjning och sociala sammanhållning.

Att återupprätta samhällskontraktet börjar med att bygga. Inte bara bostäder för några få lyckligt lottade – utan för den kraft och kedja av möjligheter och framtidstro den möjliggör.

Staten måste ta ansvar för att bostadsbyggandet får rätt förutsättningar.