RFSL: Vården blir allt sämre – ny translag behövs nu

I dag fyller Sveriges könstillhörighetslag 50 år. Den 1 juli 1972 införde Sverige som första land i världen en möjlighet för transpersoner att leva sina liv som den de är, med en juridisk och medicinsk möjlighet att transitionera.

Den könsbekräftande vården för unga präglas av mycket långa vårdköer, brist på vårdanställda och stora skillnader beroende på var i landet man bor.

Sedan dess har det hänt mycket gällande transpersoners rättigheter och vår lag har blivit hopplöst omodern. Vi behöver en ny translag nu.

Tufft för unga transpersoner

Utmaningarna vad gäller transpersoners rättigheter och vård är stora. Särskilt för unga transpersoner ser vi en svår situation. Rätten till en egen identitet och till bästa möjliga hälsa och sjukvård är grundläggande enligt barnkonventionen. Men livet som ung transperson kan vara ganska tufft.

Statistiken om ohälsa talar sitt tydliga språk. Det är sex gånger vanligare att transpersoner vårdats för självmordsförsök, jämfört med hela befolkningen. Det är en skrämmande siffra. Det borde vara självklart att vi alla engagerar oss i att transpersoner ska få vara lyckliga och må bra. Det allra viktigaste för unga transpersoner är att bli tagna på allvar av sin omgivning och att hjälpande händer finns där när det behövs.

För många behövs dock mer än så.

Långa vårdköer

Unga och vuxna som lider av könsdysfori, det lidande som kommer av att ens könsidentitet inte stämmer överens med det kön man blivit tilldelad, behöver få tillgång till en välfungerande könsbekräftande vård. Tyvärr ser det inte ut så i dag. Den könsbekräftande vården för unga präglas av mycket långa vårdköer, brist på vårdanställda och stora skillnader beroende på var i landet man bor. 

En ny lag skulle göra stor skillnad. Genom att skilja på medicin och juridik skulle transpersoners makt över sina liv stärkas, och det skulle vara möjligt att korta vårdköerna. Med den reformen som utgångspunkt kan den könsbekräftande vården förbättras.

RFSL:s förslag

Vi har fem förslag:

• Mer resurser till utredningsteamen: Att korta väntetiden för första besök och mellan olika vårdbesök skulle ge utredningsteamen bättre förutsättningar att göra sitt jobb, förbättra hälsan för vårdtagare och stärka vårdens kvalitet. Detta kräver ökade resurser till teamen. 
• Stärka professionens roll: Det behövs mer tid för kompetensutveckling, mer tid för möten med vårdtagare och fler kollegor. Det skulle ge en mer kvalitetssäkrad och individanpassad vård som också utvecklas för framtiden. Även patientsäkerheten skulle öka. 
• Ett nationellt forskningsprogram: Stärk forskningen om hur vårdens kvalitet och behandlingsmetoder kan förbättras samt hur unga transpersoner får rätt stöd vid rätt tillfälle. 
• Tillgång till hormonbehandling för unga: Hormonbehandling kan behövas för att minska lidande eller skapa betänketid i en utredningsprocess. Därför behöver unga med könsdysfori och konstaterat vårdbehov få tillgång till hormonbehandling. En förutsättning är givetvis adekvat information till vårdtagaren och närstående och regelbunden uppföljning.
• Tillgänglighet och utvärdering av vården: Den könsbekräftande vården bör vara mer tillgänglig. Om vården koncentreras till ett fåtal orter, som så kallad nationell högspecialiserad vård, bör det finnas möjlighet att bedriva en del av vården lokalt genom exempelvis underleverantörer. En omorganisering av vården bör följas av utvärdering efter tre år.

I väntan på en ny lag har läget i den könsbekräftande vården blivit allt sämre. Samtidigt har Socialdemokraterna haft åtta år på sig att presentera en ny lag. Det är dags att skapa verklig förändring för transpersoners situation.

Nu krävs handling.