Replik: Falskt från Ernkrans om Moderaternas biståndspolitik

Matilda Ernkrans påstår att Moderaterna lagt biståndspolitiken ”i händerna på Sverigedemokraterna”. Ännu något falskt och felaktigt som framförs av Socialdemokraterna i denna hätska valrörelse.

Hade statsrådet, eller några av hennes medierådgivare, bemödat sig att läsa vad vi skriver i våra biståndspolitiska motioner, liksom i de svar vi lämnar i media, hade hon vetat att Moderaterna inte vill se en halvering av biståndet utan en ram i nivå med 0,7 procent av BNI. Detta är också det etablerade målet för utvecklade länders bistånd som fastställts av FN och ligger en bra bit över många andra västeuropeiska länder.

Vi är uttryckligen emot ett rent utgiftsmål – alltså att man i slutet av ett år kan behöva spendera ytterligare hundratals miljoner endast för att komma upp i den förutbestämda nivån.

Ännu något falskt och felaktigt som framförs av Socialdemokraterna i denna hätska valrörelse

En fyraårig biståndsram vore bra

Vi anser inte att ett enprocentsmål värnar biståndets syfte, något vi tyckt sedan 1990-talet. Det är de primära uppgifterna för biståndet, inte en procentsats, som bör vara dimensionerande. Därtill menar vi att det vore bra för planering och långsiktighet om vi fick på plats en fyraårig biståndsram. Det skulle underlätta för Sida att hantera plötsliga händelser i vår omvärld.

Jag välkomnar att även Socialdemokraterna nu ser värdet av en sådan reform för att värna en klok förvaltning av biståndet. Välkomna!

När det gäller biståndsministerns beskrivning att arbete ”för respekt för de mänskliga rättigheterna, fred, demokrati, rättvisa” också är bra för Sverige finns ingen anledning att anmäla avvikande uppfattning. Tvärtom! Det kunde rent av vara klädsamt om biståndsministern uppmärksammade läsarna på att det alltså var Moderaterna som under alliansregeringen såg till att arbetet mot förtryck och för mänskliga rättigheter blev lika prioriterat i biståndet som det fattigdomsbekämpande arbetet.

Här finns ett tungt ansvar

För Moderaternas del är vi tydliga med att huvuduppgiften för biståndet ska vara det humanitära. En värld med fler väpnade konflikter, fler flyktingar och fler klimatrelaterade naturkatastrofer ställer krav på den utvecklade världen att just sätta lindrande av mänsklig nöd och lidande i centrum. Samtidigt måste vi politiker också dra konsekvenser av de senaste årens utvärderingar av den förda biståndspolitiken i de delar den inte har fungerat. Här finns ett tungt ansvar.

Men trots att Socialdemokraterna i sitt eget internationella program skriver att ”Sverige ska ställa tydliga krav på att biståndet används till vad det är avsett för” har man inte lagt fram några reformförslag för att göra det möjligt. Det är också detta som utgör den främsta skillnaden mellan Moderaterna och Socialdemokraterna.

Biståndsministern glömmer att detta är skattepengar

Ett sådant exempel är studien om biståndet till Tanzania, ett av Sveriges största biståndsländer, som publicerades av Expertgruppen för biståndsanalys 2016. Trots miljarder investerade skattekronor under mer än 50 år bedömde forskarna att biståndet ytterst marginellt hade påverkat fattigdomsbekämpningen.

Vi moderater drar slutsatser av den förda politiken i syfte att göra den mer effektiv, medan socialdemokratin vill fortsätta i samma hjulspår. Vi fokuserar på resultat och måluppfyllelse. Ytterst handlar det om svenska skattebetalares pengar, något som Matilda Ernkrans med fler har en tendens att förtränga.

Samma mönster syns i fråga om det så kallade ”kärnstödet” till FN-systemet, där Riksrevisionen flera gånger konstaterat att det saknas en tydlig målstyrning och möjlighet till uppföljning. Men Socialdemokraterna har inte lagt fram några förslag för att ändra systemet.

Det ideologiska utgiftsmålet om en procent är viktigare än att pengarna faktiskt går dit de gör bäst nytta. Det är detta som är ett oseriöst och osolidariskt sätt att hantera biståndet på, både för världens mest utsatta och för svenska skattebetalare.