Replik: Ett hem är en mänsklig rättighet, SD

Det är dessutom viktigt att klargöra att det är samma hyreslagstiftning som gäller i Bostad Först som för andra hyresgäster, det vill säga att man måste betala sin hyra, inte störa grannar och sköta sin bostad. Det särskilda i metoden är att hyresgästen också förbinder sig att ta emot stöd från ett Bostad Först-team minst en gång i veckan. Teamet har en bemannad telefonlinje tillgänglig dygnet runt och agerar direkt om det uppstår störningar.

Och resultaten talar för sig själva: cirka 80 procent av deltagarna i Bostad Först står kvar i sitt boende efter två år. Det kan jämföras med trappstegsmodellen, som ställer krav på nykterhet för boende, där endast omkring 30 procent bor kvar i eget boende efter två år.

SD blundar för evidensen

Bostad Först är dessutom den mest kostnadseffektiva vägen. Trappstegsmodellen kostar 1 300–2 000 kronor per dygn. Bostad Först kostar 500–700 kronor. Med andra ord: mindre pengar, bättre resultat. Men det handlar inte bara om statistik och kronor – utan om människors möjlighet att återfå trygghet, hälsa och framtidstro.

Genom Bostad Först kan vi upphäva hemlösheten i Sverige, i stället för att endast hantera den.

Att Bostad Först bör införas nationellt är ett av fyra mål i regeringens strategi för att förebygga och motverka hemlöshet 2022–2026. Att gå emot detta är att blunda för både beprövad erfarenhet och internationell evidens.

Politiskt mod saknas

I praktiken har dock många kommuner svårt att fullt ut genomföra metoden. Det kräver ett skifte – från att hantera hemlöshet till att upphäva den. Det kräver politiskt mod att lämna kontroll- och villkorsprinciper till förmån för mänskliga rättigheter.

Vi i Sveriges Stadsmissioner möter varje dag människor som söker en trygg plats att sova på. Det är ovärdigt ett välfärdsland. Vi uppmanar politiker – också i Göteborg och Malmö – att arbeta metodtroget med Bostad Först.

Vi uppmanar Sveriges kommuner att implementera Bostad Först hållbart över tid – inte som projekt. Och vi fortsätter att uppmana staten att ta ansvar för långsiktig finansiering för bostadsförsörjningen. Ett hem är inte en belöning. Det är en mänsklig rättighet.