Regionernas beroende av hyrpersonal är den rosa elefanten i rummet

Runtom i Sverige kämpar regionerna med att bli hyroberoende eftersom den fria vårdbemanningsmarknaden bidrar till att kostnaderna skenar. Medarbetarna ska arbeta smartare, billigare och bättre men ingen ifrågasätter varför de som skapat problemet inte själva gör något åt det.

Ohållbart med ständig effektivisering

Våra medlemmar och medarbetare inom regionerna i stort har som ständigt uppdrag att hitta ”smartare arbetssätt”, alltså att effektivisera verksamheten för att spara pengar. Genom filosofin New Public Management och politiska budgetdirektiv ska verksamheterna år efter år leverera samma eller bättre kvalitet men ofta till en lägre kostnad. Det är en lika ohållbar ekvation i längden som tanken om evig tillväxt.

På det politiska riksplanet har regeringar, oavsett färg, gjort välfärden till en marknad under de senaste trettio åren. Så till den milda grad att Sverige ofta omtalas som den mest avreglerade och liberala välfärdsmarknaden i världen. Som en av många konsekvenser av detta har alla regioner att brottas med problemet kring kostnaderna för hyrpersonal. Det är inte bara en ekonomisk kostnad (även om i stort sett allt i slutändan går att sätta ett krontal på) utan även en fråga om arbetsmiljö, kontinuitet, kollegialitet och andra mellanmänskliga faktorer. Avsaknaden av en nationellt reglerad hyrmarknad har gjort den ekonomiska situationen svår för i stort sett alla regioner.

Ingen behöver komma och mässa om effektivitet och smartare arbetssätt så länge den här situationen fortsätter att dränera regionernas resurser. 

Nationellt genom SKR och olika nätverk samarbetar regionerna för att få kontroll på hyrkostnaderna. Regionerna har jobbat på att få till en gemensam prislista för hyrpersonal inom vården, ett ramavtal som i omgångar har överklagats av olika bemanningsföretag. I många om inte alla regioner finns ett politiskt uppdrag att systematiskt arbeta mot hyrberoende. Så är det till exempel i Region Kronoberg och här har man även ett nära samarbete med grannregionerna.

Reglera hyrmarknaden nationellt

Som facklig lokal avdelningsordförande i Vision ser jag också behovet av att hantera och motarbeta kostnaderna som den fria hyrmarknaden medför. Jag har också stor respekt för utmaningarna som tjänstemännen (ofta våra medlemmar) ställs inför när de ska försöka utföra detta politiska uppdrag i en så svårnavigerad terräng.

Men det finns en rosa elefant i välfärdsrummet som vi måste prata om. Det hela är en fullständigt absurd situation och rikspolitiken sitter med både ansvaret och möjliga lösningar. Den fria hyrmarknaden, som är en konsekvens av världens mest liberala välfärdsmarknad, kan inte dumpas i knät på regionernas medarbetare att lösa. Det är ett politiskt skapat problem, så ta ett politiskt ansvar och reglera marknaden nationellt så att regionerna kan lägga sina tynande resurser på verksamheterna i stället för att brottas med detta lokalt. Ingen behöver komma och mässa om effektivitet och smartare arbetssätt så länge den här situationen fortsätter att dränera regionernas resurser.

Jag uppmanar härmed alla regioners folkvalda att med kraft hänskjuta det här problemet till sina partikamrater i riksdag och regering. Där är det skapat, där hör det hemma och där ska det lösas.