Ordförande Arvsfondsdelegationen: Därför måste Arvsfonden hålla sig till sitt ursprungliga uppdrag

Landets 265 000 organisationer, varav 163 000 är ideella föreningar, är en omistlig del av vår demokrati. Till vardags erbjuder de allt från roliga fritidssysselsättningar till viktiga gemenskaper, personlig utveckling och arenor för gemensamma beslut. Drygt 200 000 personer är anställda i sektorn. Därtill kommer det mycket stora ideella engagemanget – fyra miljoner svenskar lägger regelbundet tid på volontärinsatser.

Civilsamhällets inkubator

Men sektorn är inte rik. Den genererar inga stora överskott. Medlems- och deltagaravgifter står för löpande kostnader. Gåvor från företag och individer är centrala bidrag till verksamheten. Samtidigt har delar av det offentliga stödet skurits ned.

Allmänna arvsfonden, som snart fyller hundra år, är en av få stabila finansiärer för utvecklingen av nya idéer, lösningar och verksamheter i organisationer med ett ideellt syfte. Arvsfonden är civilsamhällets inkubator – och ofta den enda möjligheten till medel för sociala innovationer.

Under årens lopp har initiativ som ledde till mödravårdscentraler, barnavårdscentraler, allmän förskola, färdtjänst och personlig assistans finansierats ur fonden. Åtskilliga andra initiativ lever vidare utanför offentlig sektor, till exempel hjälptelefonen vid Bris, Glada Hudikteatern, Cirkus Cirkör, Friends och Självmordslinjen. Alla har startats med pengar från Arvsfonden. Hur vill vi ha det framöver?

Nej till käcka idéer

Mitt svar är att Arvsfonden fortsatt ska fokusera på målgrupperna barn och unga, personer med funktionsnedsättningar och äldre. Däremot behöver sätten att göra det utvecklas. Den stora summa pengar, närmare 16 miljarder kronor, som i dag finns i fonden fungerar som en sockerbit för flugor. Många surrar runt den. I debatten kastas käcka idéer fram om att pengarna i stället behövs för infrastruktur, kulturbyggnader, forskning, arbetsmarknadsinsatser eller något annat ändamål där man ser behov. Min uppmaning är: hörsamma inte dessa lockrop!

Om riksdagen skulle besluta att frångå de definierade målgrupperna och öppna Pandoras ask för allehanda ändamål så försvinner den viktigaste utvecklingsfinansieringen för civilsamhället. Och ingen annan kraft kommer att ersätta den. Som ny ordförande i Arvsfondsdelegationen vill jag vända på steken: Hur kan Arvsfonden spela en större roll för utvecklingen av civilsamhället?

Den stora summa pengar, närmare 16 miljarder kronor, som i dag finns i fonden fungerar som en sockerbit för flugor.

Nästan alla politiker från höger till vänster är ense om att ett starkt civilsamhälle är viktigt och omistligt. Vilken del av civilsamhället man än vänder blicken mot så finns det både mer att göra och potential att utveckla. Det är där Allmänna arvsfonden kommer in. Här lyfter jag fram ett urval av alla de förslag som jag tycker är viktiga att gå vidare med.

Utnyttja fonden som säkerhet för investeringar
Det finns många exempel på bra verksamheter inom den idéburna delen av välfärden, till exempel skolor, äldreboenden och LSS-verksamheter, som skulle kunna skalas upp med hjälp av investeringskapital. Men eftersom de som driver dessa är icke-vinstsyftande vill de inte ta in externa delägare med krav på utdelning. Eftersom bankerna inte är förtjusta i att låna ut pengar utan säkerhet, är ofta lånefinansieringen också begränsad.

Tänk om de kunde få använda en liten, liten flisa av Arvsfondens kapital som säkerhet på finansmarknaden, vilka möjligheter till expansion och investeringar skulle det kunna ge? Eller till och med agera just ”riskkapitalist”, det vill säga gå in med ägarkapital? Frågan behöver förstås utredas noggrant.

Underlätta och uppmuntra samarbetsprojekt
Erfarenheter av partnerskap mellan idéburen sektor och det offentliga visar åtskilliga exempel på framgångsrika samarbeten. Motsvarande möjlighet finns inte för Arvsfondsprojekt eftersom endast en organisation kan vara projektägare. Arbetssättet borde förnyas så att större, ambitiösare och mer komplicerade utmaningar kan tas av ett kluster av civilsamhällesaktörer. Det skulle till exempel kunna vara flera barn- och ungdomsorganisationer som med olika kompetenser och specialiteter utvecklade metoder för att hindra unga att hamna i kriminalitet.

Möjliggör längre projektperioder
För att komma ifrån ”projektosen” – en trötthet på ständigt nya projekt – bör Arvsfonden möjliggöra stöd till längre projekt. Nuvarande begränsning på tre år är alltför snäv, särskilt givet att många arvsfondsprojekt har ambitionen att docka in i ordinarie verksamheter och inte sällan med kommunen som samarbetspart. Ett försök med femåriga projekt planeras. Ökad flexibilitet avseende projektens längd är rätt väg att gå.

Regering och riksdag måste fatta galoppen

Arvsfondsdelegationen har en spännande och kreativ diskussion om dessa och andra möjliga förändringar för att utveckla Arvsfonden. En del kan vi själva medverka till, tillsammans med kansliet som handlägger, kontrollerar och följer upp alla ansökningar.

Andra kräver att regering och riksdag också fattar galoppen. Samtidigt pågår ett ambitiöst arbete för att höja kvaliteten och skärpa processer för att minska risker att pengar hamnar i fel fickor. Det är också en del av mitt uppdrag och en förutsättning för fortsatt förtroende för en snart 100-årig innovation.