När färdtjänsten sviker begränsas synskadades rörelsefrihet

Tänk dig att du inte kan ta dig till jobbet, lämna ditt barn på förskolan eller åka till en vän för att samhällets transportsystem stänger dig ute. För många synskadade i Sverige är detta verkligheten. Det går ut över alla områden i livet.

Färdtjänsten – en källa till frustration

En ny undersökning genomförd av Synskadades riksförbund visar att färdtjänsten, som borde vara en frihetsreform, i stället har blivit en källa till frustration, otrygghet och beroende. Över 1 000 synskadade har intervjuats och deras vittnesmål är tydliga: dagens system fungerar inte.

En av fyra synskadade i åldern 18–65 år har fått avslag på sin färdtjänstansökan. Det är alltså just under den mest aktiva perioden i livet, i förvärvsåldern, som flest nekas möjligheten att röra sig fritt. Samtidigt uppger över 60 procent att de tvingas ta hjälp av andra för att färdtjänsten inte fungerar. Det inskränker självständigheten och leder till att många blir beroende av sina anhöriga.

Rätten till rörelsefrihet är en grundläggande frihet – men för synskadade är den långt ifrån självklar.

Att kunna hämta och lämna barn från förskola, skola och aktiviteter är något de flesta föräldrar tar för givet, men det är ingen självklarhet för synskadade. Där skulle färdtjänsten kunna vara en nyckel, men så ser det tyvärr inte ut. Hälften av vårdnadshavarna i vår undersökning tycker inte att det fungerar att åka färdtjänst med sina barn. Det är av olika skäl problematiskt att hämta och lämna vid skola och förskola och olika aktiviteter, uppger de.

Kollektivtrafiken inget alternativ

Mer än 40 procent kan inte ens ansöka om färdtjänst utan stöd, eftersom ansökningsprocessen inte är anpassad för personer med synnedsättning. Och även de som beviljas färdtjänst möts av problem: långa väntetider, dålig tidspassning, felaktiga upphämtningar och bristande bemötande. En tredjedel har hämtats eller lämnats på fel adress.

Kollektivtrafiken är inte heller alltid ett alternativ för den med synskador. I vår rapport uppger 60 procent att de helt avstår från att använda kollektivtrafiken, ofta på grund av otrygghet och bristande tillgänglighet. Nästan 90 procent kan inte köpa färdbevis utan hjälp. Det är ovärdigt ett samhälle som säger sig värna inkludering.

Det är dags för beslutsfattare på alla nivåer att agera. Vi kräver:

• lagändringar som garanterar synskadades rätt till färdtjänst, utifrån myndigheten Trafikanalys förslag från 2023
• att ett dörr till dörr-perspektiv ska gälla vid bedömningarna om färdtjänst, inte bara förmågan att ta sig ombord på fordon inom kollektivtrafiken
• att synskadade ska kunna ha med sig ledsagare i färdtjänsten kostnadsfritt
• att personlig service och ledsagning ska vara en självklarhet i kollektivtrafiken.

Rätten till rörelsefrihet borde vara självklar

Vi kan inte fortsätta blunda för att tusentals människor varje dag hindras från att leva sina liv fullt ut. Rätten till rörelsefrihet är en grundläggande frihet – men för synskadade är den långt ifrån självklar.

Det är hög tid att vi ser till att färdtjänsten blir det den var tänkt att vara: en väg till frihet, inte ett hinder. Reformera färdtjänsten och gör den likvärdig över landet.