Madestam: Tidösamarbetet har lyckats flytta debatten

Tidöavtalet fyller snart tre år. Ett avtal som på många sätt är historiskt i svensk politik och som sett i backspegeln har fyllt sitt syfte; att skapa ett stabilt regeringsunderlag. Regeringen har hållit ihop och med vissa undantag kan samarbetet mellan regeringspartierna och Sverigedemokraterna utvärderas som tämligen välfungerande.

Kriminaliteten har halkat ned på dagordningen

I samma stund som Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna signerade avtalet accepterade de att regeringens viktigaste uppgift är att bocka av de knappa 200 reformförslag som avtalet omfattar. Sverigedemokraterna står vid sidan med avtalet i högsta hugg, ständigt kontrollerande att regeringen fokuserar på punkterna i avtalet. Denna surrning till Tidömasten begränsar regeringens handlingsutrymme, samtidigt går det inte att bortse från att Tidöavtalet har bidragit till att den har levererat.

Regeringens förda energipolitik har gång på gång mötts av svidande kritik. 

När uppgiften är att bocka av de förhållandevis tydliga avtalspunkterna så leder det till resultat. I väljarnas utvärdering av regeringen, och därmed Tidösamarbetet, kommer därför ett antal plus i kanten att utdelas. Men inte bara.

Regeringen har lyckats få kriminalpolitiken avförd från den politiska agendan. Det enträgna arbetet med en, helt enligt avtalet, strängare politik har desarmerat all form av kritik mot att regeringen inte agerar i frågan. Även om gängkriminaliteten inte är utplånad så har frågan halkat ned på dagordningen, och regeringen har uppfattats agera. Samma sak gäller i migrationspolitiken där Tidöavtalets restriktiva hållning genomförts och mer eller mindre blivit en allmän hållning i den politiska debatten.

Debatten har flyttats

I både migrations- och kriminalitetsfrågan har Tidöavtalet inte bara inneburit reformer utan även flyttat debatten. I båda dessa frågor har det nu blivit nästintill naivt att ha en annan hållning än den som regeringen driver. Även i skolpolitiken genomför regeringen reformer enligt Tidöavtalet som väljarna troligen uppskattar, och som dessutom tar loven av oppositionen. Nu senast ligger förslaget att friskoleföretag inte får ta ut vinst de första fem åren på bordet.

Ett viktigt politikområde i Tidöavtalet är energifrågan. Här förefaller väljarna, och oppositionen, liksom experterna för den delen, mindre imponerade. Regeringens förda energipolitik har gång på gång mötts av svidande kritik. Men det lägre bensinpriset ska inte förringas, plånboken ska aldrig underskattas som utvärderare. Hälso- och sjukvård var också en tung punkt i avtalet, men i den frågan har nog få upplevt några större förändringar i sina liv. Detta är en av väljarnas viktigaste frågor. Flernivådemokratin gör frågan emellertid ytterst svårstyrd för den nationella politiken, det kan inga avtal ändra på.

Koalitionens dilemma

En utmaning när du styr efter avtal är att hantera det som kommer upp längs vägen. Regeringen har mött på flera stora utmaningar som inte alls var stora problem när Tidösamarbetet inleddes. Inflationen med rusande räntor och matpriser, stigande arbetslöshet samt tilltagande internationell oro, är några exempel. Om ett år vill Tidöpartierna visa upp att de knappa 200 punkterna i avtalet bockats av, men det är inte alls säkert att väljarna kommer applådera. Det kan vara helt andra frågor som då finns på näthinnan. Självklart är uppvisad leverans viktigt, men att blicka framåt ska aldrig underskattas.

Det här vet de fyra partierna, och det är därför det börjar röra på sig. De vill få berätta om vilka de är, och vad de vill, utanför avtalet. Det här är alltid ett dilemma för koalitioner.

Dessvärre är väljarnas minnen inte så bra i politiken, vi röstar gärna på det vi har för handen just nu. Fyra partier som förvisso fått igenom en hel del saker, ja till och med flyttat debatten, men som nu skjuter varandra ifrån sig, är inte så mycket mer attraktivt än alternativet.