Littorin: Så lyckas du med exporten till Mellanöstern

KRÖNIKA. Svenska matproducenter som Arla efterapar dåliga exempel på inhemska marknader istället för att våga marknadsföra sina unika produkter. Våga mer, uppmanar Alingets krönikör Sven Otto Littorin.

Dubai är en lovande marknad för svensk mat, enligt Sven Otto Littorin. 
Dubai är en lovande marknad för svensk mat, enligt Sven Otto Littorin. Foto: Ritzau Scanpix
Sven Otto Littorin

Svenska producenter borde sluta ha så dåligt självförtroende. Våra produkter har hög status, inte minst i Mellanöstern. Men för att lyckas ordentligt med exporten måste man våga försöka förändra konsumentbeteenden, och inte bara följa de dåliga exemplen.

Skulle bara de ungefär hundratusen svenskar som kommer hit äta en skiva av osten till frukost så är marknaden bara under detta halvår över tio ton.

Att skriva krönikor är ett roligt uppdrag. Det ger mig en möjlighet att skriva i ett ämne som engagerar mig, utan att det behöver vara mitt i prick för det jag normalt jobbar med.

Behöver inte vara slav under marknaden 

Min förra krönika handlade om Arlas flytt av tillverkningen av Boxholmsost, något som engagerar inte bara mig utan tiotusentals östgötar och andra. Arla valde att svara på krönikan med utgångspunkten att företaget inte kan väja för utvecklingen. Jag uppskattar svaret men tycker samtidigt att det andas uppgivenhet.

Ett stort företag är inte slav under marknaden; tvärtom har de alla möjligheter att påverka konsumenterna.

Att bryta in på en ny marknad med en ny produkt är förstås vanskligt. Men tittar man på den här regionen av världen finns det tre stora fördelar.

Istället för att göra alla dessa engagerade människor till fiender, borde Arla göra allt de kan för att göra dessa till sina bästa vänner och ambassadörer för Boxholmsosten. Men då krävs förstås att man vågar ändra sig och tänka nytt.

Västerbottensost visar stolthet

En oväntad men glad överraskning i sammanhanget var att ostmästaren på Västerbottensost hört av sig via ombud för att skicka över några av deras ostar. Så agerar ett mejeri med känsla och stolthet. Arla borde snegla mer på denna kollega i branschen som så framgångsrikt lyckas positionera sig i det övre segmentet med stor framgång.

Plast eller mat?

Under våren har jag flyttat till den arabiska halvön. Nu i början bor jag på ett lägenhetshotell där jag kan laga frukost och middag på rummet. Ett av livets glädjeämnen, tycker jag, är att gå runt i mataffärer och se vad som finns, upptäcka nya smaker och maträtter. Men det är somligt jag saknar. En god ostbit och mörkt bröd är sådant som står högt på min lista.

Det som finns i ostväg här är plastförpackade skivor av något, där jag har svårt att avgöra om jag äter plasten eller innehållet. Och så finns det ”ost” på konservburk: ”Processed Cheddar Cheese”. Med all respekt, men det är då inte ost, och det är definitivt inte cheddar. Allt som återstår är ”processed”. Det är faktiskt anskrämligt och här finns onekligen en stor potential för den som vill sälja något betydligt bättre.

Svensk mat står högt i kurs

Att bryta in på en ny marknad med en ny produkt är förstås vanskligt. Men tittar man på den här regionen av världen finns det tre stora fördelar. För det första finns här en köpstark grupp konsumenter, varav uppemot 90 procent dessutom inte är födda här utan hitflyttade som jag. Många av dem kommer från länder som har en ostkultur i någon form och som inte får sitt lystmäte tillfredsställt.

För det andra har svensk mat mycket gott rykte här. Vid flera möten jag har haft med handelskamrar och andra i regionen är det ofta just svensk mat man nämner, för kvaliteten och för ryktet om dess goda, fräscha smak. Svenskt och skandinaviskt uppfattas som lyxigt och hälsosamt.

För det tredje, och det är inte oviktigt, importeras så gott som all mat här. Klimatet i denna del av världen är inte direkt gynnsamt för stor inhemsk produktion. Det gör att priserna är höga och vanan vid import av mat är stor. Det borde det göra lite lättare för svenska exportörer att kunna testa marknaden.

Arlas tid är nu

Arla finns redan på plats här nere. De tillverkar och säljer en variant av plastosten i skivor. Och ja, det är ungefär lika roligt som det låter.

Att ta en produkt ur törnrosasömnen och göra den till ett lyxigare varumärke för en utländsk marknad är förstås ett risktagande. Men är det någon gång Arla borde göra det så är det nu. Nästa år går världsutställningen Expo2020 i Dubai av stapeln med 25 miljoner besökare under sex månader. Om bara fem procent av dem väljer att äta en skiva Boxholmsost till frukost varje morgon under ett veckolångt besök så kommer Arla att ha sålt långt över 100 ton ost. Och skulle bara de ungefär hundratusen svenskar som kommer hit äta en skiva av osten till frukost så är marknaden bara under detta halvår över tio ton.

Varför har Arla och andra producenter så dåligt självförtroende? Låt någon annan göra smaklös plastost i skivor och sälj den riktiga varan till kunder som har råd att betala för en premiumprodukt. Ta chansen nu, när det ändå är så många som kommer hit, och särskilt som Dubai välkomnar er hit med öppna armar.

Dokumentation

Det här är en opinionstext i Altinget. Det är skribenten som står för åsikterna som uttrycks i artikeln.

Om krönikören

  • Sven Otto Littorin är fristående krönikör för Altinget och rådgivare på The Labyrinth.
  • Sven Otto Littorin var moderat arbetsmarknadsminister i regeringen Reinfeldt mellan 2006 och 2010. Han har också varit partisekreterare för Moderaterna.

Tidigare krönikor av Littorin

Arla är ur takt med tiden

Arlas flytt av tillverkningen av Boxholmsost har engagerat tiotusentals östgötar. Men Arlas respons visar på närmast totalt ointresse. Frågan är större än Boxholm. Det handlar i förlängningen om den svenska matindustrins framtid.

Andra krönikor på Altinget

Schyman: Måste det verkligen bli sämre innan det blir bättre?

Klimatkrisen kräver en ny syn på ekonomi och ekonomisk politik. Vi har inte tid att låta allt bli sämre innan det blir bättre. 

Schyman: Vad ska vi ha EU till?

Tanken när det begav sig var ett EU för samarbete och fred. Men i dagens EU är militarismen på frammarsch. Människor förvägras skydd och skickas tillbaka till krigshärdar. Det är dags att länderna i EU börjar samarbeta igen.


Nämnda personer

Sven Otto Littorin

Partner The Labyrinth, styrelseordförande Beowulf Mining
Ekonomie kandidatexamen (Lunds universitet)

E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00