"Konkurrenter överlåter den dyra landsbygden till Postnord"

Postnord är av Post- och telestyrelsen utsedd tillhandahållare av den samhällsomfattande posttjänsten i hela landet. Det innebär att vi varje arbetsdag, året om ska samla in och dela ut post. Denna finmaskiga och kostsamma infrastruktur har hitintills finansierats av portointäkter allena.

Sedan millennieskiftet har ungefär hälften av brevvolymerna övergått till främst digitala alternativ och därmed har portointäkterna också kraftigt minskat.

Hårdast krav i Norden

Allt pekar på fortsatta volymtapp vilket kommer att göra att samhällsuppdraget snart går med stora förluster. Enligt EU-direktivet ska prissättningen inom den samhällsomfattande posttjänsten vara kostnadsrelaterad och får inte utgöra en orimlig ekonomisk belastning för den som har fått uppdraget.

I den svenska postlagen står att ”den samhällsomfattande posttjänsten ska tillförsäkras genom upphandling om det är nödvändigt med hänsyn till kostnaderna för att tillhandahålla tjänsten”.

Att ge stöd till den samhällsomfattande posttjänsten är inte särskilt ovanligt om man tittar på de närmaste grannländerna. Sådant stöd finns både i Danmark och i Norge. Portot i Sverige är lägst i Norden samtidigt som kraven på den samhällsomfattande posttjänsten är som hårdast här.

I Sverige ska 95 procent av breven vara framme inom två arbetsdagar. I Norge är kravet 85 procent. I Finland ska 50 procent vara framme inom fyra arbetsdagar medan det i Danmark är 93 procent som ska vara framme inom fem arbetsdagar.

Paketverksamheten irrelevant

Tillsammans med en kostnadsdrivande postreglering leder de fallande brevvolymerna inom kort till att samhällsuppdraget kommer att gå med stora underskott. Det är därför mycket glädjande att regeringen har tillsatt en utredning som ska se över den samhällsomfattande posttjänstens omfattning och hur den ska finansieras.

Att en annan del av vår verksamhet, paketverksamheten, går bra är i sammanhanget irrelevant. Om vi skulle använda intäkter från en del av verksamheten för att underprissätta en annan del, skulle detta kunna vara korssubventionering och i så fall något som både svensk och europeisk konkurrensrätt förbjuder. Detta är något som Post- och telestyrelsen varje år granskar. Brevverksamheten måste alltså stå på egna ben.

"Plocka russinen ur kakan"

Artikelförfattarna menar vidare att ”felet på postmarknaden är Postnords marknadsdominans”. Postnords konkurrenter finns i lönsamma tätorter, medan man överlåter den dyra landsbygden till Postnord, ett skolboksexempel på att plocka russinen ur kakan, om man så vill.

Om man självmant väljer bort stora delar av landet innebär det naturligtvis att ens totala marknadsandel minskar. Om nu en låg marknadsandel är ett problem är det fritt fram att börja dela ut brev även på den svenska landsbygden. I dagsläget väljer en del aktörer att nyttja Postnord för sin glesbygdsdistribution och gör då detta till ett pris som är transparent och icke-diskriminerande.

Inte i skattebetalarnas intresse

Artikelförfattarna påpekar att det endast är de frimärkta breven som är prisreglerade (där Postnord inte har konkurrens) medan vi kan höja priserna på stora sändningar (där vi har konkurrens). Det skulle naturligtvis innebära att Postnords konkurrenter kan ta för sig ännu mer i lönsamma städer, medan Postnord i högre grad får ta ansvar för den olönsamma landsbygden.

Att en sådan inriktning vore gynnsam för exempelvis Citymails ägare, det tyska riskkapitalbolaget Allegra Capital, torde stå klart. Det är väl mer tveksamt om det ligger i de svenska skattebetalarnas intresse.