Kommunal: Krisberedskap och nedskärningar i välfärden går inte ihop

Vi lever i en mörk tid med krig i vårt närområde, instabilitet i internationella relationer och en förändrad hotbild mot Sverige. Debatten går på högvarv kring hur vi bäst ska kunna öka vår inhemska beredskap, och det med rätta.

Välfärdspersonal varslas

Samstämmigheten om att hela samhället måste rustas för att vara motståndskraftigt vid krissituationer eller i värsta fall krig är stor. Men utanför den politiska debatten, sker något annat. Ja, till och med det motsatta. För samtidigt som politiken och expertisen pratar om att Sverige ska byggas starkt så varslas välfärdspersonal runt om i Sverige, allt från barnskötare, till vårdbiträden och elevassistenter. Det är en ekvation som inte går ihop.

Att vara anställd inom välfärden innebär många gånger att vara en livlina. Det är mot medlemmarna i Kommunal vi lutar oss vid en kris eller samhällsstörning. De vars jobb ofta innebär att springa mot det som alla andra springer ifrån, men också att möta människor när de går igenom en omvälvande, ibland livsavgörande, händelse.

Medlemmarna i Kommunal ser till att Sverige har ett robust samhälle, som inte kollapsar vid en kris eller ett angrepp. Utan deras insatser blir frågetecknen kring Sveriges beredskap därför alldeles för många. Vad händer med den som inte kan ta sig någonstans för egen maskin – vem skyddar dem? Hur hålls skolan i gång, hur får patienter mat? Hur skyddar vi barnen, vårt lands framtid? Och om smitta börjar spridas, hur får vi stopp på den?

Verksamheten fungerar knappt i normaltillstånd

Därför är det helt obegripligt att de omfattande varsel av välfärdspersonal som nu pågår runt om Sverige får fortgå. Yrkesgrupperna i Kommunal har redan alldeles för dåliga förutsättningar och knappa resurser för att sköta sitt grunduppdrag. Så hur kan politikerna vänta sig att medborgarna ska lita på att landet fungerar i kris, när det knappt fungerar i ett normaltillstånd?

Trots att enorma summor satsas på det militära försvaret de senaste åren har satsningen på välfärden och därigenom det civila försvaret uteblivit. Medlemmarna i Kommunal har i åratal varnat för att resurserna knappt räcker till för den dagliga verksamheten, än mindre för att hantera en kris. För den med kort minne vill jag lyfta att just det senare blev smärtsamt tydligt under pandemin.

Medlemmarna i Kommunal har i åratal varnat för att resurserna knappt räcker till för den dagliga verksamheten, än mindre för att hantera en kris.

Kontentan om detta fortgår är att vi antagligen kommer ha fler stridsvagnar, men ingen som kan operera dem. Det kommer nämligen inte finns tillräckligt med personal på förskolan för att ta hand om militärernas barn.

Säkra Sveriges beredskap

Därför menar Kommunal att politiken måste sluta prata och i stället säkra Sveriges beredskap. Det innebär att:

• införa ett totalstopp för varsel inom samhällsviktig välfärdsverksamhet
• indexera statsbidragen och att säkerställa välfärdens långsiktiga finansiering
• varje krona som går till försvaret matchas med satsning på att rusta välfärden.

Sveriges medborgare måste kunna lita på att samhället finns där om krisen eller kriget kommer. Det skapar motståndskraft och trygghet. Men om verksamheterna faktiskt ska kunna stärka sin grundläggande förmåga måste staten ta ett större ansvar och satsa på välfärden, som i dag är hårt pressad efter decennier av nedskärningar. I oroliga tider måste vi som medborgare och samhälle ställa oss frågan om det viktigaste är en fungerande beredskap eller ännu en skattesänkning för de som redan tjänar mest.

För en sak är säker: om Sverige ska ha beredskap för kriser – pandemier, extremväder, terrorhändelser eller krig – så kommer välfärdsarbetarna i kommuner och regioner att än en gång ha en nyckelroll. Och då krävs det att samhället sluter upp kring dem, med de resurser som krävs både för en kris och en helt vanlig vardag.