Kliv av Tidösamarbetet och rädda miljön, Pourmokhtari

Allt fler kräver att miljöminister Romina Pourmokhtari (L) ska avgå. Det kan förstås vara en rimlig slutsats, utifrån hennes eget löfte att avgå om Sverige inte når klimatmålen. Nu slås det till och med fast i regeringens egen budget att varken de nationella målen eller EU:s klimatkrav ser ut att uppnås. Ja, det inte ens är nära.

Klimatet är en icke-fråga för regeringen

Det har förvisso funnit många miljöministrar genom åren som har kunnat kritiseras för att utsläppen minskar för sakta. Men Pourmokhtari är den första miljöministern under 2000-talet som lämnar efter sig snabbt ökande utsläpp. Under 2024 ökade koldioxidutsläppen med sju procent. Tittar man enbart på vägtrafiken var utsläppsökningen hela 18 procent.

Ingen borde vara förvånad över utfallet. Redan i Tidöregeringens första budget skrotades i princip all klimatpolitik. Så mycket som en tredjedel av det totala reformutrymmet lades på aktiva åtgärder för att öka utsläppen. Att klimatet är en icke-fråga för regeringen har de flesta insett sedan länge. Att varken statsministern, vice statsministern eller Jimmie Åkesson ser det som ett problem tycks nu till sist ha gått upp också för miljöministern.

Pourmokhtaris dagdrömmar hjälper inte

Miljöministern har säkert helt rätt när hon säger att problemet är att politiken hon vill föra inte accepteras av de övriga partierna i Tidösamarbetet. Men det gör henne inte mindre ansvarig för regeringens politik. Hon och den övriga regeringen kan bara bedömas utifrån den politik som förs, inte den politik enskilda ministrar dagdrömmer om.

Att klimatet är en icke-fråga för regeringen har de flesta insett sedan länge.

Möjligtvis kommer miljöministern att leva upp till sina ord och avgå. Men det kommer näppeligen att göra situationen bättre. Ulf Kristersson kan helt enkelt inte hitta någon person bland sina samarbetspartier som har kraft att gå in som ny miljöminister och vända regeringens politik 180 grader.

Fortsätt kritisera SD, M och KD

Det bästa Romina Pourmokhtari kan göra för att mildra de problem hon bidragit till att orsaka är därför att fortsätta att kritisera de övriga tre Tidöpartierna. Lyft deras okunskap kring hur akut klimatfrågan är, och tydliggör att det är nödvändigt med ett rödgrönt regeringsskifte om utsläppen ska kunna vända nedåt igen. Om den klimatpolitik som Pourmokhtari säger sig vilja driva ska bli verklighet är det nödvändigt med ett regeringsskifte. Det finns stort hopp om att det kan ske efter valet 2026.

Men genom att bidra till ett rödgrönt regeringsskifte redan nu – helt enkelt genom att Liberalerna kliver av Tidö – skulle miljöministern kunna slippa sin kognitiva dissonans. Hon skulle kunna gå till historien som en person som till sist har bidragit till att skapa förutsättningar för en stärkt klimatpolitiken, i stället för att vara dess dödgrävare.