Jurist: I Sverige har skogsinvesteringar blivit ett lotteri

Som jurist med skogsinriktning kommer jag i kontakt med många som på grund av artskyddet hindras från att bruka sin skog. Rättsfallen har avlöst varandra genom åren men läget är fortfarande oklart.

Skogsägare lämnades utan ersättning

År 2017 kom mark- och miljööverdomstolen fram till att ersättning till den som nekades att bruka sin skog på grund av artskyddet skulle kräva en domstolsprocess mot staten. Domstolen utökade därför möjligheten att bevilja dispens för att kunna bruka skogen.

När en skogsägare krävde ersättning av staten efter ett förbud ansåg Högsta domstolen förra året att rätt till ersättning inte kunde följa av grundlag eller lag, utan att rätt till ersättning i stället skulle grundas på allmänna rättsprinciper. Att domar grundas på allmänna rättsprinciper är ovanligt, men Högsta domstolen verkar ha ansett att lagstiftarens förbiseenden i regleringen av ersättningsrätten var oförenlig med egendomsskyddet.

Inte ens en vinst mot staten i högsta instans ökar tryggheten för skogsägare.

Efter Högsta domstolens dom har mark- och miljööverdomstolen i år förklarat att domen om rätt till ersättning ändrar förutsättningarna för dispens och ändrat sin tidigare praxis från 2017. Sedan dess har endast ett underrättsavgörande kommit om ersättning.

Till mångas förvåning fann mark- och miljödomstolen att en enskild som förbjudits att avverka sin skog på grund av tjäderspel och förlorade miljonvärden inte skulle ha någon ersättning. I stället tvingades den att betala statens rättegångskostnader. Sista ordet är inte sagt än, men statens inställning i flera processer där vi är ombud har varit konsekvent – staten bestrider alla krav på ersättning trots Högsta domstolens dom. Inte ens en vinst mot staten i högsta instans ökar tryggheten för skogsägare.

Enorm osäkerhet för svenska skogsägare

Detta ger en enorm osäkerhet där skogsägaren inte vet om de investeringar som man själv och tidigare generationer har gjort i de gröna näringarna är säkra. Vi har gått från att markägare känner sig trygga i en modern rättsstat till att de måste försvara sig i en otrygg och oförutsebar verklighet.

Många har sett skogägande som en säker tillgång där arbetet med skogen ska kunna finansiera ekonomisk trygghet och barnens möjligheter att bygga upp sitt liv med bostad och utbildning. Skogsägandet har dock förvandlats till ett minfält där artfynd och rättsprocesser plötsligt kan ödelägga flera generationers uppoffringar. Samtidigt är jord- och skogsägare genom sina investeringar och insatser en central del av den gröna omställningen.

Därför är det av yttersta vikt att den parlamentariska grundlagskommittén som just nu har i uppdrag att utreda vilka inskränkningar i egendomsskyddet som ska vara godtagbara också lämnar förslag på ändringar som ger en långsiktigt ökad trygghet. Domstolarna ska inte behöva lappa och laga i ett havererat system. Riksdagsledamöterna måste bygga en båt som går i den riktning som de beslutar om, och inte bara driver varhelst vindarna blåser för tillfället. Medborgarna har rätt till både förutsebarhet och respekt för sina fri- och rättigheter.

Grundlagskommittén måste nu se till att grundlagen säkerställer att begränsningar av enskildas möjligheter att fortsätta bruka sin egendom på grund av allmänna intressen också ersätts av det allmänna. Vi kan inte ha ett samhälle där ägandet är ett lotteri som beror på var en fågel bygger bo. I ett sådant lotteri är alla förlorare.