Historiska lärdomar för framtidens beredskap

Både individuell och professionell kunskap kan gå förlorad om den inte förvaltas. I dag verkar det märkligt att livsmedelsberedskapen avvecklades efter kalla kriget utan att bevara grundstrukturerna. Men varje beslut fattas i sin kontext: nedmonteringen innebar samhällsvinster då både personalresurser och kapital som bundits i lager frigjordes.

Totalförsvaret speglade den tidens idéer om modernisering och storskalighet. Detta skapade en beredskapsorganisation med hög kapacitet men inbyggda trögheter som förstärktes av att blicken riktades bakåt. Nu framstår åter den gamla beredskapens planering som en förebild, medan den senaste tidens gröna omställning faller i skymundan. Både historisk lärdom och framtidsnyfikenhet behövs för att förstå samtiden och vara lyhörd för förändring. 

Tillit och samhällsorganisering

Beredskapsförmågan speglar det rådande samhället. Att första världskriget, och inte det andra, ledde till hungerdemonstrationer i Sverige handlade om bristande demokratisering och outvecklad samhällsorganisering. 

Ett fungerande civilsamhälle och en effektiv Försvarsmakt är ömsesidigt beroende – den ena klarar sig inte utan den andra.

Tillit mellan institutioner och civilsamhället har historiskt spelat en avgörande roll som konkret resurs i en kris. Detta skapas genom aktiv politik – exempelvis genom samverkan mellan organiserade lantbrukare, företag och staten. För att översätta detta till dagens urbaniserade och digitaliserade samhälle präglat av ökad individualism och polarisering har vi troligen mer att lära av förutsättningarna vid första världskriget än av det andra. 

Beredskap även i fredstid

Kriser driver ofta fram beredskapsinitiativ som sedan trängs bort i fred. Politisk beslutsamhet väcks av kriser och hot som skapar förutsättningar för innovation inom beredskapen. Initiativ som föds i kris har historiskt bidragit till långsiktig nytta men när hotbilden tonas ner kan även de mest ambitiösa satsningarna avstanna. När den eftertraktade freden nås tenderar en död hand läggas över satsningarna. Beredskapen måste vara relevant och bärkraftig även i fred. Likaså är den fria världshandeln ett dubbelriktat svärd som främjar tillväxt i fred men försvårar motståndskraft i kris.

Lösningen är inte isolering, utan samarbete genom FN, Nato, EU och inom Norden. Men medan beredskap gynnas av lokal tillgång, bygger EU:s inre marknad på specialisering och ömsesidigt beroende – en strategisk utmaning framöver. 

Helhetsperspektiv och ömsesidigt beroende

Det krävs att den nya beredskapsplaneringen går i takt med samhällsutvecklingen, är långsiktig och anpassningsbar och kan hantera varierande förutsättningar lokalt, nationellt och över gränser.

Ett fungerande civilsamhälle och en effektiv Försvarsmakt är ömsesidigt beroende – den ena klarar sig inte utan den andra. Det civila försvaret, varav försörjning av livsmedel och bioenergi är avgörande delar, kommer oavsett typ av hot alltid att behövas. Lager är viktiga, men minst lika viktigt är spridd produktionskapacitet och ett samhälle med den viktiga tilliten som i motsats till exempelvis att lager inte kan upphandlas.