Fungerar samverkan mellan Försvarsmakten och vindkraftsbolagen bra, försvarsministern?

Den 4 november lät regeringen meddela att 13 ansökningar om byggnation av vindkraftsparker i södra Östersjön avslagits. Som skäl angavs Försvarsmaktens nej med hänsyn till säkerhetspolitiska intressen. Försvarsmakten angav efter beslutet en rad skäl till varför etableringarna skulle vara negativa ur säkerhetspolitisk synpunkt.

Bolagen togs på sängen

I den efterföljande debatten har det framkommit flera saker. Bolagen bakom ansökningarna togs mer eller mindre på sängen av regeringens besked.

Vidare har det framkommit flera synpunkter kring och förslag på hur Sverige kan producera mer energi och samtidigt värna andra säkerhetspolitiska intressen. Både forskningsaktörer, delar av försvarsindustrin och vindkraftsproducenterna själva har gett uttryck för detta och önskemål om att samverka.

 Den efterföljande debatten gällande de 13 vindkraftsparkerna har gett skäl för frågetecken kring om så är fallet.

I en interpellationsdebatt under förra riksmötet gällande en strykning i regleringsbrevet till Försvarsmakten om att samverka med vindkraftsintressenter angav försvarsministern att skrivningen inte behövdes då samverkan redan förekom.

Vad anser försvarsministern?

Den efterföljande debatten gällande de 13 vindkraftsparkerna har gett skäl för frågetecken kring om så är fallet.