Forskare: Det blir kostnaden för felriktad digitalisering

I en färsk studie från Forskningskonsortiet Digital Förvaltning vid SCDI analyseras digitaliseringsstrategier utifrån Sveriges samtliga kommuners Mål och resursplaner (MRP). Resultatet visar på en påtaglig risk för digitalt utanförskap och försämrad digital välfärd för 1,7 miljoner svenskar i 99 kommuner.

Invånarnas krav ökar

Det hawaiianska ordspråk som löst översatt lyder ”Pilen som ej siktas missar aldrig” är en träffande beskrivning över digitaliseringsläget i 41, eller 15 procent, av Sveriges kommuner. I huvudsak är kommunerna mindre och utanför stadsnära områden men samlar ändå 700 000 invånare. I dessa kommuner saknas målsättningar i MRP för vad digitaliseringen ska uppnå. Vidare saknas även ofta resurssättning, varvid digitalisering ej kan anses prioriterat.

Det är uppseendeväckande ur flera hänseenden. För att säkerställa en fortsatt hög tjänstenivå hos Sveriges kommuner har digitalisering pekats ut som en central metod av regeringen. Deras högt ställda mål om att vi ska bli bäst i världen på att nyttja digitaliseringens möjligheter kan knappast uppnås utan resurser eller prioritering. Dessutom ökar invånarnas krav. I takt med att invånarna integrerar allt fler digitala tjänster av hög kvalitet i sina vardagsliv, ökar deras förväntningar på kommunerna att leverera tjänster på samma nivå som privata leverantörer. Således är digitalisering en kritisk metod för att möta invånarnas behov och krav genom att utveckla kommunernas kärnverksamhet.

Digitaliseringen blir, med en sådan riktning, trots goda intentioner, en metod för att accelerera irrelevans och klyftor.

”Oroväckande resultat”

Vid en närmare granskning av innehållet och riktningen på de digitaliseringsstrategier som forskarna härlett från MRP framkommer ytterligare oroväckande resultat. 58 kommuner (20 procent) har mål- och/eller resurssatt digitalisering uteslutande som en metod för att skapa inre effektivitet. Samtliga resurser satsas därmed på att effektivisera redan befintliga, interna arbetssätt. Inga av de mål som sätts är med andra ord riktade mot kommunens invånare, i form av förbättrad service, nya digitala välfärdstjänster etcetera.

De 1,1 miljoner invånare som bor i dessa kommuner löper samma risk som de invånare som bor i kommuner som ej prioriterar digitalisering. Även för dem föreligger risk för bristande tillgång till digital välfärd, men också tillbakagång när konkurrensen ökar och andra kommuner nyttjar digitaliseringens möjligheter för att skapa värde för invånarna.

Risker som uppstår

Dessa kommuner som helt likställer digitalisering med inre effektivitet satsar allt på ett kort. Man antar att vad kommunen gjorde för sina invånare i går är vad man också ska göra i morgon. Med ett sådant antagande blir det logiskt att digitalisering uteslutande blir metod för att reducera kostnader inom existerande verksamhet. Men antagandet kommer med risker. Det kan leda till ökad ojämlikhet inom och mellan kommuner i termer av välfärd. Ökad konkurrensutsättning inom välfärdstjänster kan, om kvaliteten inte upprätthålls, leda till minskad relevans och till sist ett utmanat samhällskontrakt. Digitaliseringen blir, med en sådan riktning, trots goda intentioner, en metod för att accelerera irrelevans och klyftor.

Kostsamt för efterföljande generationer

Forskningen har i upprepade studier lyft riskerna associerade med felriktad eller utebliven digitalisering. Givet invånarnas förändrade förväntningar, den snabba tekniska utvecklingen, samt regeringens tydliga strategi borde det vara annorlunda. Det borde inte finnas kommuner som nedprioriterar digitalisering, som mål- och resurssätter digitalisering för att cementera det som är och som således inte utgår från ändamålet och det man vill uppnå.

Det borde, rent krasst, inte finnas någon kommun som agerar ansvarslöst, kortsiktigt och i direkt konflikt med invånarnas behov och regeringens målsättning. Kostnaden för detta, det forskningen beskriver som digitaliseringens alternativkostnad, är betydande och bärs av efterföljande generationer.

De första som kommer att bli varse denna kostnad av felriktad digitalisering är de 1,7 miljoner invånare som i dagsläget bor i de 99 kommuner som identifierats i rapporten.