En monark hör inte hemma i demokratins finrum

I dag, den 9 september, är det åter dags för riksmötets högtidliga öppnande i riksdagens plenisal. Med pompa och ståt manifesteras att Sverige är ett demokratiskt land, där medborgare över 18 år har kunnat välja vilka som ska fatta beslut om lagar och skatter. Lagar som vi sedan alla är lika inför.

Men det är något som skaver. Något som gör att det varje år finns folkvalda som skruvar på sig i riksdagsbänken. Obekväma över inramningen och de sångtexter som sjungs.

En monark i demokratins finrum

Förutom de 349 demokratiskt valda ledamöterna och den indirekt valda regeringen deltar du, Carl Gustaf Bernadotte, som icke-vald statschef. Det är faktiskt du som, formellt, öppnar riksmötet. Detta har sin förklaring i 1617 års riksdagsordning, då det beslutades att riksdagen behövde en lite tjusigare inledning på riksdagsarbetet. I regeringsformen från 1974 togs mycket av monarkens tidigare makt bort ur grundlagen och regeringsförklaringen hålls numera av statsministern själv. Det hindrar dock inte att du håller ett tal inför de folkvalda.

Är riksmötets öppnande verkligen rätt plats för en tradition från ett fördemokratiskt samhälle?

Hur känns det att som kvarleva från ett icke-demokratiskt samhälle stå där och tala inför 349 demokratiskt valda ledamöter, i den svenska demokratins högborg? Riksdagsledamöterna har valts av folket i demokratiska val. De har inte bara ärvt sin titel utifrån ett beslut från början av 1800-talet.

Vad tänker du om detta? Det lär inte komma upp i talet eftersom du förväntas hålla dig neutral när det kommer till politiska frågor. Samtidigt lever du i samma värld som vi andra. Du hänger väl med? Du ser väl också på nyheterna? Du får ju regelbundet personliga genomgångar av både statsministern och talmannen så självklart är du bättre informerad än de flesta om det politiska läget hos den innersta makten. Är det inte frustrerande att aldrig öppet få säga vad du verkligen tycker utan att orsaka en opinionsstorm?

Hyllning till föråldrat statsskick

Din titel kommer i och för sig med många fördelar, rikedomar och en icke oansenlig, inofficiell makt. Grundlagen ger dig också rätten att styra och bestämma över dina barn som ingen annan förälder har rätt till. Denna makt begränsas heller inte av deras myndighetsålder. Vad tycker du om detta? Jag utgår från att du ställer dig bakom Sveriges demokrati och tanken på alla människors lika värde. I så fall borde du inse det orimliga i arvkungadömet och successionsordningen.

Hur känns det när riksdagens ledamöter ställer sig upp och sjunger Kungssången, där texten förkunnar löfte om trofasthet, att göra kronan på din hjässa lätt och att de vill sätta all sin tro till dig? Reflekterar du då över att riksdagsledamöternas lojalitet i stället borde riktas till folket? Det är folket som utsett ledamöterna, inte du. Det är inte en enkel sång, som texten lyder, det är en lojalitetsförklaring och en hyllning till ett föråldrat statsskick utan rimlig förankring i en modern demokrati.

Dags att modernisera riksmötets öppnande

Visst är det viktigt med traditioner och trygga punkter i tillvaron. Men är riksmötets öppnande verkligen rätt plats för en tradition från ett fördemokratiskt samhälle? I regeringsformen från 1974 rensades de mesta av monarkens formella makt bort. Sedan dess underställs regeringen riksdagen även på pappret. Varför tar inte du som icke-vald statschef konsekvensen av det?

Talmannen är den demokratiskt valda riksdagens främsta representant. Det är hög tid att det manifesteras vid riksdagens högtidligaste dag. Oavsett om Sverige har en icke-demokratiskt vald kung eller inte så borde riksdagens partier kunna enas om att den demokratiskt valda riksdagen inte ska underkastas kungen och svära honom trohet!