Analys av 
Thomas Larsen

En djup ansvarskänsla fick drottning Margrethe att abdikera

Om man betraktar 2023 i backspegeln ter sig Danmarks drottning Margrethes insatser som en avskedsturné då hon befäste sitt band med danskarna, skriver Altinget.dk:s politiske kommentator Thomas Larsen. 

Drottning Margrethe tillsammans med Prins Christian på hans 18-årsdag som firades förra året. Från 14 januari abdikerar "dronningen" och lämnar över tronen till kronprins Frederik (t.h). 
Drottning Margrethe tillsammans med Prins Christian på hans 18-årsdag som firades förra året. Från 14 januari abdikerar "dronningen" och lämnar över tronen till kronprins Frederik (t.h). Foto: Mads Claus Rasmussen/Ritzau Scanpix
Thomas Larsen

”Jag stannar tills jag trillar av pinn.”

De flesta danskar känner igen det citatet från sin drottning Margrethe, och har av detta skäl varit övertygade om att hon skulle fortsätta som Danmarks statschef fram till sin död.

Men med ett rörande nyårstal ändrade drottningen i ett slag slutet på historien om sin extraordinära insats som Danmarks statschef under mer än ett halvt sekel.

I talet gjorde hon stillsamt men otvetydigt klart för alla att hälsan inte tillåter henne att fortsätta. Hon tackade folket för deras stöd. Och hon önskade att kronprins Frederik och kronprinsessan Mary ska få samma uppbackning, så att de kan lyckas som landets kungapar.

Enkelt, vackert och värdigt var det. Helt i drottningens anda.

Ingen är herre över sin hälsa

Det råder ingen tvekan om att ”dronningen” har levt i övertygelsen att hon skulle vara drottning livet ut. Att döden måste vara den brytpunkt som utlöser ett tronskifte. Så har det också varit för männen i familjen, som slutade sin tid som kungar först när döden hann ikapp dem. Men, med detta sagt är drottningen också realist. Och hon är naturligtvis klar över att ingen är herre över sin hälsa. Inte ens en drottning.

Under årens lopp har hon därför också sagt upprepade gånger att om hennes hälsa en dag skulle bli så dålig att hon inte skulle klara sin uppgift, ja, då skulle dra sig tillbaka.

Under 2023 kom hon så fram till att hon inte kunde fortsätta då hennes hälsa började svikta på allvar. Därmed började hon målinriktat, men i största hemlighet, att planera sin abdikation. Ingen vet exakt när hon fattade sitt beslut. Men den 22 februari förra året genomgick hon en långvarig ryggoperation på Rigshospitalet.

Kungafamiljen kommunicerade då öppet att drottningen skulle opereras och huset sa efteråt att operationen hade gått enligt plan och att drottningen mådde under omständigheterna väl. Det uppmuntrande beskedet gjorde att få noterade att operationen beskrevs som ”omfattande”. Men ordvalet indikerade allvaret.

Efter intensiv rehabilitering kämpade sig drottningen tillbaka. Om man betraktar resten av året i backspegeln ter sig hennes insatser därifrån som en avskedsturné då hon befäste sitt band med danskarna, precis så som hon har gjort under sina mer än 50 år på tronen. Ingen – eller bara ett fåtal – har bättre kunskap om Danmark och Riksgemenskapen än drottning Margrethe.

På sensommaren hann hon också med att träffa president Zelenskyj från det belägrade Ukraina. Hon stöder villkorslöst ukrainarnas frihetskamp mot Putins Ryssland, precis som hon under hela sin livstid har hyst avsky mot totalitära regimer och burit på en innerlig önskan om att människor ska kunna leva i frihet. En övertygelse som går ända tillbaka till uppväxten under Andra världskriget och ungdomen i skuggan av Kalla kriget.

Tillsammans med kronprinsparet kom hon också till Sverige för att fira kung Carl Gustavs 50-årsjubileum på tronen. Hon tog emot kung Harald och drottning Sonja i Köpenhamn. Och därmed slöts cirkeln i förhållande till två kungafamiljer, som hon känner täta band till och som hon delar blod med.

Blev i juli den längst sittande monarken

I somras lades ett särskilt meddelande utan förvarning ut på Kungafamiljens hemsida. Av detta framgick att drottningen i mitten av juli skulle vara den längst sittande regerande monarken i Danmarks historia. Fram till nu har Christian 4 haft denna speciella status. Han var knappt 11 år gammal när han vid sin fars död 1588 valdes till kung. Men eftersom han inte var myndig installerades en förmyndarregering för att leda landet. Först i augusti 1596 installerades han som kung och den posten innehade han i 51 år och sex månader fram till sin död i februari 1648. Ett rekord som drottningen nu ville slå.

Slutligen stod drottningen värd vid firandet av prins Christians 18-årsdag, och hon deltog återigen, när han presenterades för statsrådet (Ett möte som motsvarar Sveriges konseljer, alltså ett regeringssammanträde med statschefen. Reds.anm.).

Även om ingen visste att drottningens abdikation väntade, kunde alla se att kungafamiljens framtid var säkrad för kommande generationer. Det var också den signal som drottningen sände till allmänheten när hon i sitt tal till prins Christian sa:

– Din livsbana är redan utstakad, för en dag kommer du att efterträda din far, precis som han en dag också kommer att följa mig. Du blir en länk i den långa historiska kedja som har bundit samman vårt land i århundraden.

Steg för steg har hon gjort allt klart. Med tillbörlig noggrannhet har hon också fattat svåra beslut. Hon anade för flera år sedan att det omöjligt skulle finnas uppdrag nog till alla barnbarnen, och därför bestämdes det att endast prins Christian skulle ha apanage.

Hon ville vara tydlig med att kronprinsfamiljen kommer att stå i spetsen för den framtida kungafamiljen, och därför tog hon kontroversiellt titlarna prinsar och prinsessor ifrån prins Joachims barn. Besluten plågade henne som mor och farmor, men som regent visste hon att de var nödvändiga.

Under de senaste åren har drottningen tydligt försökt bana väg för kronprins Frederik och kronprinsessan Mary, som nu kommer att efterträda henne. Hon har tillit till att de är redo och att de kommer att klara uppgiften.

Hon har främst funnits där för Danmark

Drottning Margrethe kunde ha fortsatt ett tag till, men hon valde att abdikera medan hon ännu kan fungera som en klok rådgivare, som hennes efterträdare kan vända sig till när de vill. Från sin vänkrets vet hon att man som gammal snabbt kan bli försvagad, och under prins Henriks sista år såg hon hur snabbt man kan tappa omdömet om man drabbas av allvarlig sjukdom. Därför valde hon att gå medan hon kunde, och inte för att hon var tvungen.

Den ansvarskänslan visar inte bara hennes styrka som regent. Det visar också en extra nyans hos en person som aldrig varit folklig i den vanliga bemärkelsen, men som danskarna har omfamnat med en sällsynt värme och respekt.

Kanske beror det på att en stor del av befolkningen har känt just detta – att för drottningen har det alltid stått något större på spel än hon själv. Hon har först och främst funnits där för Danmark, och hon har hela tiden försökt skapa enighet och sammanhang i tider som ofta präglats av polarisering.

I det sista samtalet som jag hade med drottningen i samband med hennes historiska 50-årsjubileum som monark talade hon just om det, om att danskarna ska hålla ihop:

”Mycket har förändrats under min livstid och under de senaste 50 åren, men det faktum att vi hör ihop bör i allra högsta grad fortsätta.”

 

Artikeln är översatt från danska och tidigare publicerad på Altinget.dk.

Nämnda personer

H.M. Drottning Margrethe

Tidigare drottning av Danmark
Filosofi (Köpenhamns uni. 1960), studier i arkeologi (University of Cambridge 1961), studier i statsvetenskap (Aarhus Uni. m.fl.)

H.K.H. Frederik André Henrik Christian

Kung av Danmark, greve av Monpezat
pol. kand. (Aarhus Uni. 1995), kommendörkapten i danska flottan (2004), överstelöjtnant i Danmarks armé (2004), överstelöjtnant i Danmarks flygvapen (2004), kommendör i Flottan (2010), överste i Armén og Flygvapnet (2010)

H.K.H. Mary Elizabeth

Drottning av Danmark, grevinna af Monpezat, Ordförande, Mary Fonden
BA i handel och juridik (University of Tasmania 1994)

E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00