Analys av 
Johanna Alskog

Det måste inte vara dåligt när ett storbolag får bakläxa

När gruvjätten LKAB får sin tillståndsansökan underkänd av miljödomstolen måste det inte vara en signal på att hela miljöbalken ska skrivas om – helst samma dag. Det kan också betyda att lagen fungerar som lagar ska, i det här fallet genom att behandla enskilda villaägare och LKAB lika.

Placeholder image
Ny chans. Om LKAB gör om samrådet kan de skicka in sin ansökan igen, förklarade chefsrådmannen Katarina Brodin för Sveriges radio. "Det ger ju lite hopp" sade LKAB:s klimat- och kommunikationsdirektör Niklas Johansson. Foto: Karin Wesslén/TT

Ett par hundra villaägare i Kiruna fick inte en egen kallelse till samråd. Därför underkänner mark- och miljödomstolen statliga gruvbolaget LKAB:s ansökan om nytt, utökat, miljötillstånd.

Det kan man välja att tolka som att Sveriges miljödomstolar är befolkade med aktivister och paragrafryttare som gör sitt yttersta för att förstöra för svenskt näringsliv – vilket är en snabb sammanfattning av vissa delar av twitterflödet under tisdagskvällen när domstolens krassa besked till LKAB blivit känt.

Man också välja att läsa domen (38 välskrivna sidor) och föreställa sig att man är en villaägare vars installerade bergvärmepump kan påverkas när gruvbolagets verksamhet riskerar ändra grundvattennivåerna. Frågan är då varför det är fånigt (en återkommande uppfattning i diskussionen) att domstolen anser att de här villaägarna skulle ha omfattats av ett särskilt riktat samråd? För hur skulle de här villaägarna kunna förstå att en allmän samrådskallelse till samtliga boende i Kiruna berör deras värmepumpar?

Miljöbalken i skottgluggen

Miljöbalken är under intensiv attack. Först Cementa, sen Kaunis Iron och nu LKAB – tre bolag som i tät följd gått på rejäla nitar i mötet med miljödomstolarna. Det är en kraftfull hävstång för den som vill att driva på för ändringar och lättnader i lagen. 

Debatten kan också ses som en möjlighet att påverka inriktningen på den sittande utredning som ser över miljötillståndsprocessen under ledning av utredaren Peter Ardö. De flesta kan nog enas om att det finns delar i processen som kan bli effektivare, hur det ska gå till och i vilken grad det ska ske genom lättnader i miljökraven är däremot en stridsfråga.

En återkommande reaktion på miljödomstolarnas beslut om Cementa, Kaunis Iron och nu också LKAB är att det är en rättsskandal när ett stort bolags ansökan underkänns av en miljödomstol, just för att det är så stort. Det är ett besynnerligt sätt att se på saken. När ett bolag, som i LKAB:s fall, låter bli att genomföra ett samråd med villaägare enligt domstolens uppmaning – då kanske det istället är ett sundhetstecken att domstolen inte gör skillnad på folk och folk?

Politisk press och stigande temperatur

En statlig gruvjätte med miljardomsättning är som en tjock katt: Till synes lite klumpig men landar ändå säkert på fötterna. 

I domstolens beslut framgår att LKAB fått en förvarning om att ansökan var på väg att underkännas på grund av bristerna i samrådet. Den som läser texten kan också ana att domstolen är medveten om vilken debatt som väntar efter beslutet, de 38 sidorna är inte formulerade i en hast.

Frågan är vad som händer framöver? Inte i första hand med LKAB. En statlig gruvjätte med miljardomsättning är som en tjock katt: Till synes lite klumpig men landar ändå säkert på fötterna. Det intressanta är vad som händer med miljöbalken? Den politiska pressen är stor och valtemperaturen stigande. 

En annan spännande fråga är vad som sagts, hänt, vilka samtal som har ringts och vem som fått stå till svars i korridorerna och i ledningsrummen på LKAB de senaste dygnen. Att självaste Göran Persson är styrelseordförande ger så klart det hela en extra dimension. Men kanske håller bolaget tätt och What happens in Kiruna stays in Kiruna.

Läs också


    Politik på allvar
    Få gratis nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget.
    Genom att registrera dig till Altingets nyhetsbrev accepterar du våra användarvillkor