Debatt: Polarisering – ett hot mot svensk demokrati?

DEBATT. Den svenska demokratin är 100 år men vi kan inte ta den för given. Vi befinner oss nu i en omförhandling av samhällskontraktet i Sverige: Vad ska relationen mellan det offentliga och medborgarna bestå i framöver? Det frågar sig flera civilsamhällesorganisationer.

Charlotte Rydh
Generalsekreterare, Giva Sverige
David Samuelsson
Ordförande, Civos
Patrik Schröder
Ordförande, Forum idéburna organisationer med social inriktning
Petter Skogar
Vd, Fremia
Roger Klinth
Rektor, Ersta Sköndal Bräcke Högskola
Ulrika Stuart Hamilton
Generalsekreterare, Famna


Stormningen av Kapitolium är ett uttryck för våldsbejakande högerextremism och konsekvensen av en stark politisk polarisering. Ett samhälle med djupa klyftor, brist på bildning, en hotad livsstil och med sociala mediers och partiernas klickdrivna kommunikation är en farlig cocktail för demokratin.

Det amerikanska samhällskontraktet tycks ha brustit och ett ifrågasättande av vetenskap, fakta och förtroendet för demokratiska institutioner har kommit i dess ställe.

Kan detta hända också i vårt land? Frågan är inte om polisen kan hålla revoltörer utanför riksdagshuset, utan snarare vilka auktoritära krafter vi behöver stävja för att inte samma polarisering ska göra skada på det offentliga samtalet. På många håll i världen har coronakrisen öppnat möjligheter och erbjudit verktyg för auktoritära och antidemokratiska krafter att stärka sitt politiska grepp om samhället.

Stora förändringar väntar

Coronakrisen fick ett antal civilsamhällesorganisationer att under sommaren 2020 ta ett initiativ till att starta Nysta, civilsamhällets nystartsgrupp för ett nytt samhällskontrakt. Detta för att ta vara på de många möjligheter som finns för att bygga att bättre Sverige efter corona. De konsekvenser coronakrisen visat sig ha för demokratin runt om i världen har ytterligare visat på behovet av ett sådant initiativ.

Diskussioner förs inom sex områden: demokrati, arbetsmarknad, forskning och utbildning, digitalisering och AI, civilsamhällets övergripande förutsättningar och välfärd. Redan i inledningen av arbetet ser vi att coronakrisen bara är en signal om hur stor omställning samhället står inför. Klimatkrisen, sociala klyftor och digitaliseringen kommer innebära stora förändringar av livsstil, arbetsmarknad och välfärd.

Civilsamhället vill göra mer

Denna vecka bjuder Nysta in Sveriges riksdagspartier för att delta i dessa diskussioner under våren. Den svenska demokratin är 100 år men vi kan inte ta den för given. Vi behöver stärka, utveckla och värna demokratin. Tillsammans kan folkvalda i partier som står för det formella beslutsfattandet och civilsamhällets organisationer göra detta.

De områden vi arbetar med har betydelse för Sveriges utveckling som samhälle och som stark demokrati. Pandemin har accelererat digitaliseringen och på detta följer automatisering och AI, en rad företag har gått i konkurs och arbetslösheten ökar. Det i sig medför ytterligare behov av sociala insatser och arbetsträning där civilsamhället kan och vill göra mycket mer för att rusta människor som står långt från arbetsmarknaden.

"Bortom politisk polarisering"

Vi befinner oss i en omförhandling av samhällskontraktet i Sverige. Vad ska relationen mellan det offentliga och medborgarna bestå i framöver? Vad händer när högre utbildning erbjuds digitalt på en global marknad. Vilken betydelse får närheten till sjukhuset om den vård som efterfrågas är bäst i Tyskland, Thailand eller Mexico?

Det finns en rad frågor som vi vill fortsätta att diskutera med företrädare för riksdagspartierna. Men som utgångspunkt tror vi att idéer och konkret politik som bygger ett samhälle med fokus på tillit, delaktighet och inkludering är absolut nödvändiga och där civilsamhället spelar en avgörande roll. Kan vi föra en dialog bortom politisk polarisering där medborgarna aktivt deltar i att forma samhällskontraktet? Hur kan civilsamhälle, offentlig sektor och näringsliv gemensamt skapa förutsättningar för denna dialog?

Klara av olika åsikter

Vi hoppas nu att partierna vill delta i en parlamentarisk referensgrupp. Förhoppningsvis blir detta en av många viktiga diskussioner som måste föras nu för att säkra ett samhälle och en demokrati där vi tillsammans kan klara av att ha olika verklighetsuppfattningar och åsikter, olika idéer om lösningar men en gemensam vilja till att bygga ett samhälle för alla.

Forrige artikel C: Fler partier förstår vikten av en skattepolitik som gynnar företagande C: Fler partier förstår vikten av en skattepolitik som gynnar företagande Næste artikel Miljömålsberedningen: Även havet har en gräns och där är vi nu Miljömålsberedningen: Även havet har en gräns och där är vi nu
  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Riksdagens överlämnande av lagstiftningen till ansvarsbefriade statstjänstemän och lobbyister är det största hotet mot demokratin.

    Den långa perioden med främst socialdemokratiskt minoritetsregerande har lett till att lagstiftningen har flyttats från Riksdagen till statsbyråkratin (regeringen och myndigheterna). Det har skett genom att Riksdagens lagstiftning har utformats som mål för en sektor samt att Riksdagen därefter uppdragit åt statsbyråkratin att utforma de närmare bestämmelserna i förordningar och allmänna råd.

    Statstjänstemännens tidigare starka ställning har underminerats genom att tjänsteansvaret har avskaffats. Det var tidigare garanten för att statstjänstemännen kunde hävda sina tolkningar i olika beslut. Numera präglas myndighetsutövningen av tjänstemannens personliga åsikt eller vad den lobbygrupp han sympatiserar med i tycker i en viss fråga.

    Det hela styrs genom Regeringens utnämningsmakt där regeringen kan tillsätta pålitliga sympatisörer i verksledning eller styrelser. På så sätt kan hela myndigheter tas över och styras av lobbygrupper.

    Detta öppnar för korruption i hela statsförvaltningen och sänker allmänhetens tilltro till myndighetsutövningen. Detta är särskilt allvarligt i Sverige där så mycket är uppbyggt omkring en omfattande offentlig sektor.

    Ett tydligt tecken på hur politiska organisationer, lobbygrupper, myndigheter håller på att växa ihop personalmässigt och ekonomiskt är statens utbetalningar av pengar utan upphandling till privata organisationer och företag.

    Inom skogssektorn som jag tittat närmare på styrs myndigheten av lobbygrupper som tar emot pengar utan upphandling från statliga myndigheter. Några exempel är Naturskyddsföreningen, WWF och Jägareförbundet (har nu börjat ändras efter ingripande från EU-kommissionen). Vid ett tillfälle i samband med ett överklagande försökte jag få svar på vem som hade ansvaret i frågan. Länsstyrelsen i Västra Götaland vägrade svara, Naturvårdsverket svarade arr man bara svarar på frågor om man åläggs det av domstol.

    Ytterligare en komplikation är att statsbyråkratin medvetet har börjat utforma sina beslut så att medborgarens grundläggande fri och rättigheter undermineras. Lobbyorganisationer kan också gå in och finansiera myndighetsbeslut som de gillar. Det kan påverka beslutsfattandet.

    Sammanfattningsvis så har statsbyråkratin inom vissa sektorer börjat se lobbyorganisationerna som uppdragsgivare snarare än Riksdagen. Särskilt tydligt är detta inom skogssektorn där tre olika läger har utvecklats kring hur skogen skall styras.
    1. Riksdagens majoritet och de enskilda skogsägarna står bakom "Frihetsmodellen"- frihet under ansvar. 2. Statsbyråkratins (regeringskansliet och myndigheterna) statsstyrningsmodell stöds av vänsterpartiet, miljöpartiet och Naturskyddsföreningen. 3. Virkesköparnas (skogsindustrin och skogsägareföreningarna) skogscertifiering stöds av WWF och FSC.

    Utredningsväsendet har tagits över av statsbyråkratin och domineras helt av experter av statsbyråkratin som utreder sin egen verksamhet och kan styra den så att statsbyråkratins egenverksamhet inte kan eller får granskas. Exempel på sådana utredningar är Skogsutredningen och Artskyddsutredningen.

    Hur passar framstöten från civilorganisationerna in i detta sammanhang? Jag tror man har sett hur organisationer som WWF, Naturskyddsföreningen och Jägareförbundet nästlat sig in i myndighetsutövningen och skaffat sig ekonomiska fördelar och bättre karriärmöjligheter i statsbyråkratin.
    Förslaget att folkvalda partier skall stå för det "formella beslutsfattandet" medan civilorganisationerna sköter det praktiska är inget bra förslag.
    Offentlig maktutövning och annan verksamhet måste hållas fri från privata organisationer. Det måste kunna utkrävas politiskt ansvar för alla beslut. En lämplig ordning för de civilorganisationer som vill göra en insats är således att den sker efter offentlig upphandling av tjänsterna ifråga.