Därför borde EU villkora klimatkrediter

För att den globala klimatkrisen ska kunna bemästras krävs att man inför den typ av ”generell klimatpolitik” – till exempel koldioxidskatter och utsläppshandel – som finns i Sverige och EU. Stommen i en effektiv politik måste utgöras av regleringar som ger hela samhället motiv att, utifrån sina förutsättningar, bidra till lägre utsläpp. EU öppnar för att delvis uppfylla unionens interna klimatmål med hjälp av åtgärder på annat håll, men det sker på ett sätt som motverkar en sådan utveckling.

Revidering av klimatlagen

Just nu pågår en revidering av EU:s klimatlag. I förslaget, som hanteras av medlemsstaterna och Europaparlamentet, sägs att unionen ska kunna tillgodoräkna sig åtgärder i andra delar av världen ”i form av internationella reduktionsenheter av hög kvalitet enligt artikel 6 i Parisavtalet”.

Kruxet är att sådana krediter endast kan utfärdas om det kan garanteras att insatserna är ”additionella”. Det vill säga att det handlar om åtgärder och utsläppsminskningar som annars inte skulle ha uppnåtts.

Kärnan i den europeiska klimatlagstiftningen är utsläppshandeln. Den innebär att storleken på de samlade, återstående utsläppen fastställts på politisk väg, via utsläppshandelsdirektivet. För att få släppa ut fossil koldioxid inom EU måste man lämna in utsläppsrätter för varje ton som släppts ut. De totala utsläppen kan därmed inte bli större än vad som motsvarar utgivningen av utsläppsrätter.

”Helt vansinnigt”

Systemet garanterar att utsläppen minskar. Men det innebär i princip att det inte finns någon ”additionalitet” i ytterligare ansträngningar, oavsett var finansieringen kommer ifrån. I andra länder som har infört samma tuffa utsläppsreglering som EU är det inte längre möjligt att generera ”internationella reduktionsenheter av hög kvalitet enligt artikel 6 i Parisavtalet”. Anledningen är att kravet om ”additionalitet” inte kan uppfyllas.

Stommen i en effektiv politik måste utgöras av regleringar som ger hela samhället motiv att, utifrån sina förutsättningar, bidra till lägre utsläpp.

Lagförslaget som EU diskuterar riskerar att sända signalen: ”Om ni satsar på avgränsade klimatprojekt kan vi tänka oss att stödja er ekonomiskt genom att köpa krediter – men inför ni effektiv, generell klimatpolitik drar vi in stödet”. Det här är naturligtvis helt vansinnigt.

Generella klimatåtgärder behövs

Unionens insatser i andra delar av världen måste inte med nödvändighet konstrueras på detta sätt. I den mån EU väljer att utnyttja insatser i andra delar av världen för att uppnå sina interna klimatmål, borde stödet villkoras inte till kriteriet ”additionalitet” utan till krav om att de länder som stöttas inför generella klimatåtgärder. Med ett sådant villkor skulle inte enbart en mera långsiktig politik främjas – avkastningen i form av minskade utsläpp per satsad euro skulle med största sannolikhet också öka.

Senast denna månad måste EU-länderna lämna in sitt nya, gemensamma åtagande under Parisavtalet. Den 18 september möts unionens miljöministrar för att komma överens. Till dess lär man inte kunna mejsla fram den lagtekniska lösning som kan förvandla kommande europeiska inköp av klimatkrediter från ett hinder till en pådrivare av generell klimatpolitik.

Kortsiktigt handlar det därför om att förhindra formuleringar i det nya Paris-åtagandet och i den reviderade klimatlagen som låser fast EU vid en modell som motverkar ”generell klimatpolitik” i resten av världen.