Cogito: Vi har inte tid med missförstånd om tillväxten

Sedan ett par år förs en intensifierad tillväxtdebatt som har sin grund i att samhällets produktion och konsumtion orsakar alltför stor miljöbelastning i förhållande till vad planeten tål. Att ytterligare öka denna miljöbelastning genom ekonomisk tillväxt är problematiskt, speciellt i länder som Sverige där de flesta människorna redan har en dräglig levnadsstandard. Att omfördela resurser så att alla får ta del av välståndet verkar vara en bättre lösning.

Å andra sidan är den totala mängden produktion och konsumtion en otillräcklig beskrivning av ekonomins miljöbelastning. Vad som produceras och konsumeras, och hur det produceras är minst lika viktigt. Många pekar på de framsteg som gjorts och görs i form av renare teknik och förändrade konsumtionsmönster. Sveriges utsläpp av växthusgaser minskar trots att BNP ökar, och en stor del av tillväxten sker numera i tjänstesektorer med liten miljöbelastning.

Frågans uppsving kan kopplas till Greta Thunbergs tal på FN:s klimatmöte i september 2019. Vår bild när vi följer dessa debatter är att de som diskuterar i stor utsträckning talar förbi varandra. I grunden är de allra flesta överens om mycket, bland annat att mänsklighetens och i synnerhet de rika ländernas ekologiska fotavtryck är för stort. Det är också uppenbart för nästan alla att effektivare resursutnyttjande, ekonomisk utveckling, återvinning av material och minskad energianvändning är värt att eftersträva.

Det är dock mycket sällan tillväxtens förespråkare och kritiker erkänner vad man faktiskt är överens om. 

En grönare ekonomi

Att sträva efter en hållbar utveckling i enlighet med dessa insikter skulle dock kunna ge både högre och lägre ekonomisk tillväxt. Behovet av gröna investeringar och ökad efterfrågan på nya miljövänliga varor och tjänster skulle mycket väl kunna leda till ekonomisk tillväxt. Samtidigt talar de minskade kostnader som ett effektivare resursutnyttjande innebär, och lägre konsumtion av miljöbelastande varor och tjänster som kännetecknar den nuvarande ekonomin, för att tillväxten kan bli lägre i takt med att ekonomin blir grönare.

Hitta det gemensamma

Det är dock mycket sällan tillväxtens förespråkare och kritiker erkänner vad man faktiskt är överens om. I ledartexter och debattartiklar i Sveriges stora dagstidningar upprepas regelbundet att tillväxtkritik innebär ett motstånd mot alla former av utveckling och att ingenting därmed kan växa, inte ens miljövänlig teknik. Och tillväxtkritiker hävdar ibland att den gröna tillväxt som många förespråkar i allt väsentligt är densamma som den fossila tillväxt som skapat dagens miljö- och klimatkriser.

Slösar tid på missförstånd

Det är lätt att konstatera att olika uppfattningar om tillväxt förekommer, vilket i grund och botten är sunt. Trots detta är det oklart hur mycket som handlar om olika åsikter och hur mycket som handlar om medvetna eller omedvetna missförstånd.

En förutsättning är naturligtvis att klargöra vilken sorts tillväxt som förespråkas eller kritiseras. Är det ökad BNP, ökad omsättning inom vissa sektorer eller är det främst tillväxt av idéer och innovationer som kan leda till en positiv samhällsutveckling? Det vi borde vara överens om är att de utmaningar som kan kopplas till frågor om framtidens tillväxt inte bör tas lätt på, och inte heller skjutas på framtiden. Att slösa tid på missförstånd är knappast någon betjänt av – möjligen kan de som inte vill se någon förändring vinna tid på att förhala samtalen.

Förenkla och fördjupa samtalet

Därför publicerade den gröna tankesmedjan Cogito nyligen en rapport med titeln ”Tio tankar om tillväxt”. Vår förhoppning är att rapporten ska bidra till att förenkla och fördjupa samtalet om tillväxten i samhällsekonomin genom att tydliggöra de utgångspunkter som förekommer i debatten. När ekonomin nu återhämtar sig efter pandemin är det särskilt viktigt att vi lägger korten på bordet gällande vilka delar av ekonomin vi vill ska växa och på vilket sätt.