Debatt

Bristerna inom BUP riskerar patienternas och personalens hälsa

Rapporterna om brister inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) är alarmerande. Både personal och patienter vittnar om orimliga kötider, bristande kontinuitet samt stora svårigheter att rekrytera och behålla personal. Det är dags att ta in psykologisk kompetens i utformningen av verksamheten, skriver Kristina Taylor, Sveriges psykologförbund.

”Det är hög tid att ansvariga politiker och verksamhetschefer lyssnar på barnen och deras föräldrar.”<br>
”Det är hög tid att ansvariga politiker och verksamhetschefer lyssnar på barnen och deras föräldrar.”
Foto: Jessica Gow/TT
Kristina Taylor
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Antalet psykologer minskar. Totalt sett med cirka två procent under de senaste fem åren, men de regionala skillnaderna är stora. BUP i Stockholm har förlorat 20 procent av psykologerna, samtidigt som söktrycket under samma period har ökat med elva procent.

Ohållbar situation

Situationen är inte ny. Många av Psykologförbundets medlemmar har länge uppmärksammat verksamhetsansvariga och fackliga förtroendevalda runt om i Sverige på att situationen för patienter och personal inom BUP är ohållbar.

Det är hög tid att ansvariga politiker och verksamhetschefer lyssnar på barnen och deras föräldrar, liksom på de många psykologer och andra yrkespersoner inom BUP som tydligt signalerar att barn- och ungdomspsykiatrin lider av mycket allvarliga brister, som utgör en stor risk för patienternas och personalens hälsa.

Fem åtgärder

  • Resurssätt psykiatrin ordentligt, och se över hur den organiseras.
    Psykologer bör finnas med i utformningen av verksamheten för att säkerställa tillgången till psykologisk kunskap och hur den tillämpas. För att utveckla en barnpsykiatri som är effektiv för patienter, och attraktiv för psykologer, krävs en förståelse på besluts- och ledningsnivå för psykologprofessionens förutsättningar.
  • Staten behöver ta ansvar för att det finns specialistbehöriga psykologer inom den specialiserade psykiatriska vården för barn och unga.
    I dag gäller detta enbart för läkar- och sjuksköterskeprofessionerna. Medicin och omvårdnad räcker inte för att kunna erbjuda en patientsäker specialistpsykiatri. För det krävs att medicinska och psykologiska kunskaper integreras och jämställs, även när det gäller specialistkompetens.

    Det räcker inte att, som nu, återkommande flytta runt ansvaret för olika arbetsuppgifter och patientgrupper mellan verksamheter och huvudmän.

  • Skapa förutsättningar för samverkan mellan olika huvudmän och vårdnivåer.
    Alltför många familjer och personal inom BUP vittnar om en upplevd brist på samordning och kontinuitet. För att komma till rätta med de ofta komplexa problem som en specialiserad barnpsykiatri möter, krävs övergripande och gemensamma insatser såväl över professions- som verksamhetsgränser. Det räcker inte att, som nu, återkommande flytta runt ansvaret för olika arbetsuppgifter och patientgrupper mellan verksamheter och huvudmän. En modell för förbättrad samordning och tydligt ansvarstagande är case management, som Psykologförbundet tidigare lyft fram i rapporten Tänk nytt kring psykiatrin.
  • Det är avgörande att politiker, arbetsgivare och verksamhetsansvariga förstår sambandet mellan patientsäkerhet och personalens arbetsmiljö.
    För att säkra patienternas tillgång till rätt hjälp måste brister i personalens arbetsmiljö åtgärdas. Många psykologer som vill jobba inom BUP men som valt att lämna uppger att de haft små eller inga möjligheter att påverka sin egen arbetssituation och arbete. Vidare att det stora patienttrycket, de långa köerna och den press som vårdgarantier ofta innebär för enskilda psykologer skapar en enorm belastning och en ohållbar arbetssituation. En god arbetsmiljö för personalen borgar för trygghet och säkerhet för patienten.
  • Ge professionen inflytandet över sina egna arbetsuppgifter.
    Psykologer, sjuksköterskor, läkare, arbetsterapeuter, fysioterapeuter, hälso- och sjukvårdskuratorer, samt psykoterapeuter arbetar alla inom ramen för sin legitimation. De är skyldiga att jobba i enlighet med lagstiftning, etiska riktlinjer och evidensbaserad praktik. För att kunna göra detta krävs en hög grad av autonomi i yrkesutövningen. I dag försvåras det av administrativa och andra styrmedel i sådan grad att det är svårt att ta ansvar för det arbete man förväntas utföra.

E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00