Birgitta Dahl har avlidit

En del har mycket gratis. Det hade inte Birgitta Dahl som i stället ofta mötte det mesta motståndets lag. När hon kom in i riksdagen 1969 var bara tolv procent av ledamöterna kvinnor och hon blev riksdagens första gravida ledamot, vilket gubbarna hade synpunkter på.

När Anna-Greta Leijon, hennes kamrat från studentkåren i Uppsala, kom in i regeringen redan 1973 dröjde det till efter valsegern 1982 för Birgitta Dahl. Då som biträdande industriminister med ansvar för energifrågorna. Men Olof Palme var tveksam in i det sista. 

”Birgitta är jobbig” och ”Hon är enormt glupsk. Men Ingvar (Carlsson) är svag för henne”, sa han enligt Thage G Petersons memoarbok ”Resan till Mars”. Ingvar Carlsson blev landets första miljöminister efter valet 1985, men efter mordet på Palme fick Dahl ta över posten. För första gången med ett eget departement.

Det kan också spelat in att hon inte hade någon typisk rörelsebakgrund. Fadern ledde Folkpartiets folkhögskola, och det var först under studenttiden i Uppsala hon nyfiket närmade sig Socialdemokraterna. Inte minst genom ivrig uppvaktning från Enn Kokk, som var ordförande i socialdemokratiska studentklubben Laboremus och redaktör för Libertas, S-studenternas tidning. Det ledde både till skilsmässa från första maken och från Folkpartiet.

Birgitta och Enn flyttade snart in i en bostadsrätt i Svartbäcken i Uppsala, och där blev de kvar större delen av sina liv. Fast gifte sig gjorde de först 1986. Deras hem var fyllt av böcker och skivor. Enn Kokk var något av expert på politisk musik. 

Jämställdhet och kärnkraftsavveckling

Birgitta Dahl ”röjde vägen för kvinnor i politiken” med Ingvar Carlssons ord. Han beskrev hur hon gick upp vid 05.00, lämnade på dagis, tog tåget från Uppsala till Stockholm och efter en lång arbetsdag ofta kom hem först vid 23-tiden. ”Jag förstår inte hur hon orkade”, sammanfattade han.

Hon hade tidigt profilerat sig på jämställdhetsfrågor. 1970 fanns det 100 000 dagisplatser (i dag strax över 500 000). Men mer än något annat förknippas Birgitta Dahl ändå med energifrågan. Kärnkraften hamnade i politikens centrum 1973 när Centerpartiet gjorde den till en av sina främsta valfrågor. Den har i allmänhet haft folkligt stöd, men det har sviktat rejält efter de tre kärnkraftsolyckorna: Harrisburg, Tjernobyl och Fukushima. Den första ledde till en folkomröstning 1980. 

Hon hade långt efteråt svårt att förlåta sitt eget parti för att kärnkraftsavvecklingen inte blev oåterkallelig

Linje 2 i omröstningen där Socialdemokraterna samsades med Folkpartiet blev ett slags typisk svensk medelväg; ”avveckling men med förnuft”. Kampanjen leddes av LO:s Rune Molin, men en stor del av av de offentliga framträdandena stod Birgitta Dahl för. Hon hade suttit med i den energikommission som tillsattes 1978.

Linje 2 fick störst stöd i folkomröstningen, men alla tre linjerna pratade om avveckling. Fast den skulle dröja, men påskyndades efter katastrofen i Tjernobyl. 1988 kunde hon som miljö- och energiminister underteckna en proposition med innebörden att två reaktorer (av 12) skulle stängas i mitten av 90-talet. Det skulle bli ett ”oåterkalleligt” beslut, förklarade hon. Fast hennes eget parti ändrade sig bara två år senare, och 1997 togs den bortre parentesen för all svensk kärnkraft år 2010 bort, även om reaktorerna i skånska Barsebäck fick sina slutår – 1998 respektive 2005.

Var det värt det?

Efter valsegern för S 1994 blev Birgitta Dahl talman, ett uppdrag hon behöll i åtta år till 2002, då hon lämnade riksdagen efter 33 år som ledamot. 

Förbudet mot barnaga, utbyggnaden av barnomsorgen, att våldtäkt inom äktenskapet gjordes till ett brott och att klimatfrågan lyftes fram höll hon själv som sina viktigaste politiska insatser. Men hon hade långt efteråt svårt att förlåta sitt eget parti för att kärnkraftsavvecklingen inte blev oåterkallelig, att man inte gjorde det man sa efter folkomröstningen.

Som ung och kvinna mötte hon mycket motstånd. Som minister beskrevs hon som arg, glupsk på makt och jobbig, och blev parodierad i SVT:s humorprogram. Hon fick ta emot hat och angrepp, men vek aldrig ned sig: ”Jag var stenhård”, beskrev hon sig själv.

Var det värt det? ”Jag har betalat ett högt pris, men det har i högsta grad varit värt det”, svarade hon i SVT-dokumentären ”Birgitta Dahls heliga vrede”.