Behövs inte konsumentorganisationerna, Svantesson?

I vårändringsbudgeten i mars gick regeringen ut med extra stöd till aktörer i civilsamhället som främjar konsumenterna. En miljon extra att dela på blev ett välkommet och välbehövligt tillskott.

Så här skrev finansminister Svantesson och konsumentminister Erik Slottner i ett gemensamt debattinlägg i Expressen 24 mars: ”Inflationens påverkan på hushållens ekonomi illustrerar tydligt behovet av åtgärder riktade till konsumenter (…) Regeringen vill öka stödet till aktörer i civilsamhället som på olika sätt främjar konsumenters intressen. Att stödja ideella krafter är en viktig åtgärd eftersom dessa redan har etablerade nätverk och ofta utgör naturliga mötesplatser för människor i behov av hjälp.”

Det var ett kraftfullt erkännande av oss i civilsamhället.

Men det var då.

Nu, ett halvår senare, är budskapet från regeringen det rakt motsatta: Ni behövs inte alls.

Anslaget i år är 14,5 miljoner. 2024 ska det mer än halveras – till 7 miljoner. För att sedan strypas helt 2026.

Vad har hänt det senaste halvåret?

Den självklara frågan blir förstås: Vad är det som har hänt detta senaste halvår som motiverar en så radikal omläggning? Att ett behov av ökat stöd plötsligt omvandlas till inget behov alls?

Sett ur konsumenternas perspektiv har absolut ingenting hänt. Inflationen fortsätter driva upp priserna. Bedrägerierna mot framför allt äldre fortsätter. Samtidigt ska vi alla ställa om till en hållbar konsumtion.

Eftersom nästan alla lagar på konsumentområdet fattas i EU behövs en stark konsumentröst där. Det handlar om våra pengar, vår hälsa, vår integritet. Myndigheter kan inte företräda konsumenter i EU. Därför är Sveriges Konsumenters europeiska arbete och medlemskap i den europeiska konsumentrörelsen så viktigt.

Regeringen vill stärka Allmänna reklamationsnämnden, ARN. Det är bra. ARN har en stor arbetsbörda efter pandemin med otaliga tvister. Men ARN:s arbete handlar om att komma till rätta med skador som redan uppstått. Det vi i konsumentrörelsen arbetar med är till stor del att förhindra tvister genom att driva på för bättre lagstiftning och genom information- och mobiliseringsarbete.

Båda behövs.

Nu vet vi vad regeringen vill

Civilsamhället har en central betydelse som en viktig demokratisk röst. 2018 och 2019 såg vi ökade anslag från dåvarande regering inom utgiftsområde 18. Sedan dess har anslagen minskat till dagens 14 miljoner. Nu vet vi alltså vad regeringen vill framöver.

I en statsbudget är det här små summor. Men vi i civilsamhället är drivna i att göra stora insatser även med små medel. Bland annat har vi ökat trycket på bankerna för att de ska lösa de stora problemen med nätbedrägerier. Och arbetat för handfast starkare konsumentskydd mot fulsälj. Och vi skulle kunna göra mycket mer, om regeringen insåg potentialen.

Omställningen mot hållbarhet och cirkulära flöden kräver att samhället tar hänsyn till olika gruppers behov. Här menar vi att den ideella sektorns kraft inte utnyttjats tillräckligt.

Till skillnad från myndigheter kan vi agera snabbt, utmana normer och strukturer. Med vår demokratiska förankring och vårt medlemstryck kan vi driva på utvecklingen nerifrån och upp.

Tänk om, regeringen

Sveriges Konsumenter samlar 21 medlemsorganisationer som alla på olika sätt verkar för konsumenterna. Att som oberoende konsumentorganisation liera sig med sponsorer kan vara komplicerat eller rentav omöjligt ur ett trovärdighetsperspektiv. Det gör det statliga anslaget extra viktigt.

Vi uppmanar därför regering och riksdag att tänka om. Norge och Danmark ger betydligt högre statliga bidrag till sina nationella konsumentorganisationer.

Inse att en stark konsumentkraft är ett måste för en väl fungerande marknad.

Det som är lätt att rasera är som bekant betydligt svårare att bygga upp igen.

Det handlar både om verksamheter och förtroende.

Så återställ stödet. Inte bara till 2023 års nivå, utan till minst 2019 års. Det är i allas intresse, för konsumenterna och den hållbara utvecklingen.