Befrielsen är nära för Stefan Löfven

Ingen ska ta ifrån Stefan Löfven att han lyckats hålla kvar Socialdemokraterna vid makten också genom perioder då det sannerligen stormade runt honom. Men det verkade alltid något motvilligt. Han gjorde sin plikt, helt enkelt.

Rörande lättnad på Facebook

Kanske är det också därför som den där Facebookpostningen som Stefan Löfven häromdagen tillägnade hustrun Ulla blev så rörande. Lättnaden, utpustningen och befrielsen i att äntligen få lämna statsministertillvaron och bli bara Stefan var så påtaglig:

”Nu är första dagen på resten av våra liv. Jag ser så mycket fram emot allt vi ska göra tillsammans! Jag vet som sagt inte hur jag ska kunna tacka dig. Men jag ger dig min morgon och jag ger dig min dag – utan telefonsamtal, timslånga möten och inställda middagsplaner.”

Statsmannen utan tydligt arv

Många kommentatorer och analyser kring Löfvens politiska gärning har pekat på just hans förmåga att slinka ur knipor och låsta lägen. Och den förmågan har varit osviklig. Men en annan Löfvensk egenskap, som jag beskrev redan när han gav sitt avgångsbesked, är hans ganska vaga politiska arv.

Jämför man med statsministrar före honom så finns helt enkelt mindre att ta på hos Löfven. Det går att nämna hjärtefrågor från Göran Perssons tid vid makten, reformer med hans tydliga signatur och debatter där hans engagemang var tydligt. Budgetsaneringar, det ”gröna folkhemmet” och ett stärkt Östersjösamarbete för att nämna några milstolpar.

Fredrik Reinfeldts namn går inte heller att nämna utan att tanken omedelbart går till specifika sakfrågor och reformer: arbetslinjen, De nya Moderaterna, migrationspolitiken under Alliansen...

Samma övning med Löfven låter sig svårare göras. Vilket är hans arv, vilka var hans hjärtefrågor? Svaret är kanske att hans tid vid makten inte medgav sådan lyx, han var fullt upptagen med kriserna. Eller så är Löfven en förvaltare, snarare än en politiker med visioner.

Fler vi(s)ioner med Magdalena Andersson

Nu ska man väl inte föregå saker och ting, men det mesta pekar på att vi under hösten kommer att få en ny statsminister vid namn Magdalena Andersson.

Redan vid sitt tal till S-kongressen pekade hon ut områden där hon vill se förändring, reform och nyordning och hon lät, tja...envis och beslutsam? Ja, Andersson lät faktiskt mer visionär och stridslysten än man hört från S-ledarhåll på länge. Det är en intressant förändring, i synnerhet inför ett valår.