Barns rätt till trygghet får inte reduceras till tomma löften

Hur kan vi påstå att lagen fungerar när barnen som den ska skydda tvingas bo kvar i samma våldsamma miljö?

Statistiken talar sitt tydliga språk: Av 30 000 anmälningar om barnfridsbrott har färre än 200 lett till fängelsestraff – ett chockerande bevis på att barns vittnesmål inte tas på allvar. Samtidigt visar Unizons årsstatistik att rekordfå barn fick skyddat boende under 2023. Lagen finns, men barnen lämnas åt sitt öde.

På Somaya stödjour möter vi de här barnen och deras mammor varje dag. Vi ser hur bristen på barnanpassade insatser gör att de faller mellan stolarna och hur det påverkar dem på lång sikt: psykisk ohälsa, social isolering och destruktiva relationer. Att bevittna våld ökar risken för normbrytande beteende, skolproblem och ytterligare utsatthet.

Samordningen saknas

Forskningen är tydlig. Barn behöver långsiktigt och anpassat stöd för att kunna läka. Men i dag saknas en samordning mellan myndigheter, vilket leder till att barnens behov ofta förbises. Många yrkesverksamma frågar också efter bättre verktyg för att möta barnens unika situation.

För att säkerställa barns rätt till skydd ser vi att det krävs:

• Nationella riktlinjer för stöd och skyddsinsatser. Alla barn som bevittnat våld ska ha rätt till individuellt anpassat stöd, oavsett var i landet de bor.
• Kompetenshöjning inom socialtjänsten. Yrkesverksamma måste ha rätt kunskap för att ge ett jämlikt och rättssäkert stöd.
• Barns rätt till skydd får inte vara en budgetfråga. Ekonomiska begränsningar får aldrig styra beslut om stöd och placering. Barnets behov måste alltid komma först.
• Förebyggande stöd till våldsutsatta mammor. Många barn lever med mammor som själva är i utsatthet. Deras möjlighet att skapa en trygg tillvaro för sina barn måste stärkas.

En lag är meningslös om den inte backas upp av rätt stöd och resurser. Sverige behöver en nollvision för våld mot barn – där ord omsätts i handling. Barns rätt till trygghet får inte reduceras till tomma löften.