Bara en procent av barn i missbruksmiljö får stöd av samhället

Socialtjänstlagen är tydlig med att barns behov ska stå i centrum och att barn ska erbjudas stöd om en anhörig har ett missbruk. Men tyvärr ser inte verkligheten ut så. I Sverige drabbas cirka 15 procent av alla barn, 320 000, negativt av en förälders drickande.

I Junis rapport som släpptes i maj svarar kommunerna att endast 3 469 barn fick stöd under förra året. Det är en enda procent.

Barn försummas

Beroende är en sjukdom som kan drabba vem som helst och som påverkar individen själv negativt, men som också får stora konsekvenser för anhöriga. När en förälder inte mår bra påverkar det föräldraförmågan och i allra högsta grad barnen. Många barn i familjer där en vuxen haft problem med alkohol eller narkotika beskriver hur de har blivit försummade, levt i en ständig kris och behövt sköta hem och syskon. Barnen har ofta inte fått utrymme att själva vara barn utan tvingats bli en ansvarstagande ”vuxen” alldeles för tidigt.

Fler politiker behöver bidra till att utsatta barn upptäcks tidigt och får stöd.

Barnorganisationen Junis har undersökt kommunernas stöd till barn i familjer med missbruksproblem sedan 2004. I nästan tjugo år har vi visat på att dessa barn inte nås av samhällets insatser och det stöd som de har rätt till. Årets undersökning visar på samma nedslående resultat och är en bekräftelse på att samhällets upptäckts- och stödstrukturer inte når alla de barn som far illa till följd av missbruk.

Politiken måste prioritera

Enligt kommunerna själva kan fler barn nås av stöd om beslutsfattare ger frågan högre politisk prioritet och mer ekonomiska resurser. Det är goda förslag, och därför är det oroande att vi samtidigt ser hur stödet till förebyggande ANDTS-arbete minskar på flera håll, både lokalt och nationellt. Vi vet också genom undersökningar som Junis har gjort i samarbete med Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning att blivande lärare, förskollärare och socionomer får undermålig kunskap om barn i risk- och missbruk under sin utbildning.

Det måste finnas tillräcklig kunskap samt strukturer och rutiner som gör att vuxna kan upptäcka och agera när de ser att ett barn far illa. Politiker har ett stort ansvar för detta. För även om mycket gott arbete görs, så är maskorna i skyddsnätet för stora när 99 procent av barnen inte nås av stödinsatser.

Med makt kommer ansvar. Fler politiker behöver bidra till att utsatta barn upptäcks tidigt och får stöd. Det är barns rättighet och vuxnas skyldighet.