Även rojalister borde reagera på lånefinansierat apanage

Sveriges statsskuld ökar nu som ett resultat av att statens kostnader överstiger skatteintäkterna. Förra året landade underskottet på cirka 90 miljarder kronor. När budgetpropositionen nu är överlämnad till riksdagen för beslut kan vi konstatera att detta underskott kommer att bli ännu större nästa år.

Enligt budgetprognosen kommer Sverige då att behöva låna 167 miljarder kronor, då skatteintäkterna beräknas stanna på 1 375 miljarder kronor och utgifterna omfattar 1 542 miljarder kronor. Nästan elva procent av statens utgifter finansieras alltså med lånade pengar.

Monarkin är inte billig 

Självfallet kan det finnas tillfällen där en stat, precis som ett hushåll, behöver låna pengar. Men precis som det är odramatiskt om en familj lånar pengar för att köpa ett hus, men oroväckande om samma familj behöver låna för att köpa mat, är det skillnad om Sverige som land lånar till infrastruktur och engångskostnader, eller till löpande ordinära utgifter och ren lyxkonsumtion.  

Till budgetens lyxkonsumtion räknas apanaget, det vill säga bidraget till kungahuset. År 2026 vill regeringen anslå cirka 190,5 miljoner kronor i apanage. En del personer hävdar att monarkin är billig, men den som säger att apanaget inte är mycket pengar har en udda syn på vad mycket pengar är. För de flesta är 190,5 miljoner kronor mycket pengar.  

Höjt apanage utan insyn eller redovisning 

Statsanslaget till Kungliga hov- och slottsstaten består formellt av två delar. Hälften av anslaget täcker kostnader för slotten och den andra hälften går till kungahuset. Av dessa cirka 95 miljoner kronor är drygt 10 miljoner alltså lånade pengar, om lånet slås ut lika på alla utgiftsområden. Men det vore förstås inte orimligt att göra en behovsprövning av de olika delarna av statsbudgeten och härleda skattefinansiering till de mest nödvändiga områdena, och lånedelen till kvarvarande områden. 

Den icke-valda statschefen borde inte få ytterligare höjt apanage innan han mer utförligt visat hur ökningar för att ”öka säkerheten” har använts

I budgetförslaget höjs apanaget dessutom ytterligare år 2027, till drygt 193 miljoner kronor. Under 2000-talet har apanaget ökat mycket kraftigt och ligger nu långt över den nivå apanaget hade innan den skarpa kritiken mot monarkin i början av 1900-talet gjorde att bidragsnivån i ett slag krymptes till en tredjedel. Och snart sagt varje år sedan 2014 har utökningen motiverats med att omvärldsläget kräver ökad säkerhet.

Hovet har fått höjt apanage för att genomföra ”säkerhetsåtgärder”, som i många fall kan vara engångskostnader. Då ska pengarna inte fortsätta ges, för det är fel att hovet får pengar för tillfälliga utgifter som sedan ligger kvar och kan börja användas till vad som helst.  

Även rojalister bör reagera på lånat apanage

Det är förstås svårt att som riksdagsledamot gå emot förslag om att stärka säkerheten. Men begärs någonsin detaljerad redovisning kring vilka åtgärder som faktiskt genomförs? Behöver Carl Gustaf Bernadotte mer utrymme kan han prioritera, även för säkerhetsåtgärder. Vi vet inte om det är för tillfälliga eller permanenta åtgärder. Den icke-valda statschefen borde inte få ytterligare höjt apanage innan han mer utförligt visat hur ökningar för att ”öka säkerheten” har använts.  
  
Nej, det är inte kungahusets stora kostnader som är den viktigaste kritiken mot arvsmonarkin. Den korruption som följer i monarkins fotspår, den splittrade nation kungen orsakar och avsaknaden av ett fullt ut demokratiskt samhälle är långt viktigaste skäl mot monarkin. Men att regeringen nu föreslår att apanaget ska finansieras med lånade pengar borde sticka i ögonen på även den mest inbitne rojalisten.