Antingen tar Europa ansvar för sin egen säkerhet – eller så överlåter vi det till andra

Kriget i Ukraina och den politiska osäkerheten i USA har gjort en sak tydlig: Europa måste ta ett större ansvar för sin egen säkerhet.

I årtionden har vi lutat oss mot USA – som garant för vår säkerhet, som försvarare av den regelbaserade världsordningen, som förankring i Nato. Men vi kan inte längre ta det stödet för givet.

När USA tvekar måste Europa kliva fram. Och det brådskar.

När USA tvekar måste Europa kliva fram. Och det brådskar.

Kommissionens initiativ ReArm Europe och den tillhörande vitboken om EU:s försvarsindustri är viktiga steg i rätt riktning. De visar att vi äntligen påbörjat arbetet med att bygga en verklig, gemensam europeisk kapacitet – för att planera, producera och investera i vårt eget försvar.

Vi måste höja ambitionerna

Men dokument räcker inte. Vi måste öka takten. Och vi måste höja ambitionerna.

Om ReArm Europe verkligen ska göra skillnad krävs politisk vilja, ekonomiska resurser och europeisk solidaritet.

Vi måste göra upp med idén att försvaret fortfarande är något varje land sköter på egen hand. Europas frihet och säkerhet är ett gemensamt ansvar – och det ska kunna ses, kännas och mätas i vårt agerande.

Stödet till Ukraina har visat skillnaderna i medlemsländernas insatser. Danmark använder nu motsvarande 2 procent av BNP. Spanien – med en betydligt större ekonomi – satsar en bråkdel.

Stora länder som Frankrike och Italien släpar efter. I Sydeuropa är kampen för frihet ofta en politisk paroll. I Östeuropa är den vardag, verklighet och blodigt allvar. Och det speglas i prioriteringarna.

Om vi menar allvar med ett gemensamt europeiskt försvar måste vi också ta ett gemensamt ansvar.

Vi måste köpa mer europeiskt

En annan central fråga är försvarsindustrin. I dag köper EU-länderna uppemot 80 procent av sin militära utrustning utanför EU. Det är ohållbart.

Det gör oss beroende och försvagar vår förmåga att agera snabbt och självständigt. Vi måste kunna producera själva – både för oberoende och för danska och europeiska jobb.

Det gäller ammunition, men också avancerad teknik och de system som ska säkerställa att europeiska styrkor kan samverka över gränser. Vårt mål måste vara en stark, konkurrenskraftig europeisk försvarsindustri, där vi samarbetar över medlemsländerna.

Men det finns också ett stort behov av mycket bättre samordning. Därför bör EU och Nato upprätta en fast samordningsmekanism, så att försvarsinvesteringar och strategiska beslut hänger ihop – och inte överlappar, motverkar varandra eller drar åt olika håll.

EU kan och bör stärka sin roll där det bäst kompletterar Nato: bland annat genom att säkerställa gemensamma standarder, investera i industrin och samordna upphandlingar. Det handlar inte om att gå solo – det handlar om att göra varandra starkare.

Använd återhämtningsfonden

Finansieringen är naturligtvis en utmaning. Men den kan lösas – om den politiska viljan finns. EU har en återhämtningsfond, Next Generation EU, och där finns stora outnyttjade medel.

Vi bör öppna för att medlemsländerna kan använda en del av dessa medel till investeringar i försvaret – både för att stötta industrin och för gemensamma europeiska projekt.

Om vi kan använda fonden för att rädda klimatet och förnya ekonomin, kan vi också använda den för att skydda våra värderingar och vårt territorium.

Använd ryska medel

Därtill kommer de frysta ryska tillgångarna i europeiska banker. Om det är juridiskt och politiskt möjligt bör dessa medel också användas för att stötta Ukraina och stärka EU:s egen försvarsförmåga. Det skulle sända en stark signal – inte bara till Ryssland, utan också till Europas egna medborgare om att vi agerar.

Vi står vid ett avgörande vägskäl. Antingen tar vi ansvar för vår egen säkerhet – eller så överlämnar vi vår framtid åt andra.

Nu måste Europa visa vilja

ReArm Europe är inget projekt vi kan välja att delta i eller stå utanför. Det är vår chans att trygga Europa i en osäker värld. Ett gemensamt, starkt och handlingskraftigt försvar är inte längre en idé. Det är en nödvändighet.

Europa har råd. Europa har behov. Nu måste Europa också visa vilja. Och från dansk sida måste vi driva på för att denna vilja omsätts i handling.

Vi kan inte stå med händerna i fickorna medan världen förändras. Danmark har visat att vi kan och vill ta ansvar – nu måste resten av Europa följa efter.

För frihet. För säkerhet. För Europa.

Fotnot: Artikeln har tidigare publicerats på danska altinget.dk.