Ann Linde har en unik möjlighet – fördöm Turkiets utträde

Det är djupt beklagligt att Turkiets president nu tar steget att lämna konventionen mot våld mot kvinnor, den så kallade Istanbulkonventionen. Det är inget annat än ett hån mot kvinnorna i ett land där våldsnivån mot kvinnor redan är hög och där en rad spektakulära kvinnomord fått stor uppmärksamhet den senaste tiden. Det är uppenbart att Turkiets konservativa krafter nu har fått sin vilja igenom.

Djupt kvinnofientlig agenda

Allt detta är en utveckling som pågått under en längre tid och kommer tyvärr inte som en överraskning för landets kvinnorörelse. En av de officiella anledningarna till att Turkiet tar steget är motståndet mot ordet ”gender” (genus) som motståndarna mot konventionen pekar ut som ett ord som leder till ”könsförvirring och homosexualitet”. Formuleringarna i konventionen sägs gå emot Turkiets kultur och familjevärderingar. Skrivningarna om att skydda sexuella minoriteter har också retat gallfeber på religiösa och auktoritära företrädare.

Men bakom motståndet finns också en djupt kvinnofientlig agenda som vill fortsätta begränsa kvinnors rättigheter. Och denna kvinnofientliga agenda är absolut inte unik för Turkiet, utan växer sig starkare i många delar av OSSE-regionen, som innefattar Europa och Europas grannregioner inklusive Turkiet, Ryssland, Balkan och Södra Kaukasien.

Utvecklingen har gått bakåt

När Istanbulkonventionen upprättades i Istanbul i Turkiet, för nästan exakt tio år sedan, så var den det första juridiska bindande avtalet om att motverka våld mot kvinnor i regionen. Ironiskt nog var Turkiets president Erdogan en av de drivande bakom konventionen och landet var det första att ratificera.

Tack vare konventionen har många OSSE-länder förbättrat sin nationella lagstiftning kring mäns våld mot kvinnor. Men under dessa tio år så har också flera av OSSE-länderna gått bakåt i utvecklingen kring kvinnors rättigheter och från att nästan samtliga OSSE-länder välkomnade och signerade konventionen när den först kom, så har nu ett flertal länder ändrat inställning. Denna svängning har i många fall skett på grund av påtryckningar från en växande anti-genusrörelse bestående av religiösa, konservativa och ibland nationalistiska grupper.

Erdogan först att lämna

Detta har bidragit till att en stor andel OSSE-länderna har valt att avstå från att ratificera Istanbulkonventionen under de senaste åren. Bland dessa hittar vi Ungern, Bulgarien, Tjeckien, Slovakien, Litauen, Lettland, Ryssland, Ukraina, Moldavien, Armenien och Azerbajdzjan men även Storbritannien. I somras gick dessutom Polens regering ut och föreslog att landet skulle lämna Istanbulkonventionen helt, eftersom den inte går ihop med katolicismen och traditionella familjevärderingar. Men nu blev alltså Turkiet och Erdogan först med att ta det steget.

Vi hoppas att Ann Linde gör sitt yttersta för att visa de tusentals kvinnorättsaktivister som i detta nu protesterar på gatorna i Turkiet att de har OSSE:s stöttning i sin kamp.

Petra Tötterman Andorff
Generalsekreterare för Kvinna till Kvinna

Linde har en unik möjlighet

Den här utvecklingen är otroligt allvarlig och oroväckande. Istanbulkonventionen handlar om att arbeta mot våld mot kvinnor, det är en livsviktig konvention som har bidragit till att stärka kvinnors rättigheter och skydd, och det är en konvention som räddar liv.

Just i år, då konventionen fyller tio år och är mer hotad än någonsin så är Sverige och vår utrikesminister Ann Linde (S) ordförande för OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa). Hon har som ordförande lovat att ta med sig den feministiska utrikespolitiken in i sitt uppdrag och sätta kvinnors rättigheter och kvinnors säkerhet högst på OSSE:s agenda för 2021. Därför har Ann Linde nu en unik möjlighet att göra skillnad.

Vi hoppas därför att Ann Linde gör sitt yttersta för att visa de tusentals kvinnorättsaktivister som i detta nu protesterar på gatorna i Turkiet att de har OSSE:s stöttning i sin kamp. Ann Linde kan använda sin unika roll som ordförande i OSSE och fördöma Turkiets utträde från Istanbulkonventionen och använda resten av ordförandeåret till att säkerställa att flera OSSE-länder ratificerar Istanbulkonventionen i stället för att dra sig ur den.