Skattebetalarna: Vårstäda i statsfinanserna, Damberg

Regeringens förslag till vårbudget innehåller kostnadsökningar på drygt 31 miljarder kronor på sista raden. Förslaget innehåller oundvikliga och välbehövliga tillskott till pandemihantering, Försvarsmakten och till åtgärder för att möta följder av Rysslands krig i Ukraina. Men en kris är inte bara ett tillfälle att stärka upp, det är också ett tillfälle att se över sina kostnader och prioritera. För detta verkar intresset dock svalt. Nästan lika ointressant som att ta tag i arbetslösheten.

Sänk skatten permanent

Vårpropositionen och vårändringsbudgeten innehåller en rad justeringar och nya satsningar. Mycket är redan känt. Tillfälliga bidrag för att möta skenande el- och drivmedelspriser har ju redan tidigare duggat tätt. Det paradoxala är att de höga priserna till stor del är en följd av tidigare politiskt fattade beslut. Skatten på el och drivmedel är hög i Sverige, ungefär varannan krona för konsumenten är skatt. Men nu ska man få bidrag och stöd för att ha råd att betala skatten. Snurran där vi alla ska bli bidragstagare för våra egna skattepengar ter sig nästan komisk. Rimligare vore helt klart att permanent sänka skatterna.

Snurran där vi alla ska bli bidragstagare för våra egna skattepengar ter sig nästan komisk.

Störst förändringar i budgeten utgör stöd till Ukraina och för att ordna flyktingmottagande i Sverige, men även fortsatta kostnader för pandemin samt mer medel för att stärka Försvarsmakten är stora poster. Totalt handlar det om drygt 31 miljarder kronor. Oerhört mycket pengar, men en liten del när man ser till statens totala kostnader på över 1 200 miljarder kronor.

De senaste åren har det offentligas kostnader svällt kraftigt. Det kräver en starkt växande ekonomi för att fungera. Kriserna de senaste åren, med pandemi och krig i Europa, är allvarliga och kräver omprioriteringar. Men det förutsätter också att man orkar se över utgifter och minskar kostnader, inte bara ökar dem. Regeringens intresse för det verkar dock vara obefintligt.

Regeringen fortsätter att spendera

Det är förvisso enklare att spendera andras pengar än att prioritera de resurser som det allmänna förfogar över, men därmed inte mer rätt. Det är hög tid för vårstädning, även om det är valår. Dåligt genomförda upphandlingar, kriminalitet i välfärden och ineffektivitet i offentlig sektor kostar skattebetalarna många miljarder varje år och förtjänar mer uppmärksamhet av regeringen. Men i stället för att städa väljer man att fortsätta spendera, och notan landar till slut alltid hos morgondagens skattebetalare.

Oroväckande är att åtgärder som gör det mer lönsamt att arbeta eller som får tillbaka människor från arbetslöshet lyser med sin frånvaro i budgeten. Arbetsmarknaden har förvisso kommit tillbaka efter pandemin, men långtidsarbetslösheten biter sig fast på höga nivåer och utanförskapet är utbrett.

”En ekonomisk katastrof”

Närmare 1,3 miljoner människor är inte självförsörjande. Det är både en mänsklig och en ekonomisk katastrof. Fler behöver helt enkelt få bidra, inte få bidrag. Åtgärder för att göra det mer lönsamt att arbeta och studera, eller för företag att växa och anställa letar man likväl förgäves efter. Långsiktigt är det ohållbart. Frågan som väcks är om man inte ser problemen, eller om man helt enkelt inte vill se och ta tag i riktigt jobbiga problem under ett valår?