Regeringen måste göra mer för att stoppa hot och våld i arbetslivet

Den 28 april uppmärksammas Världsarbetsmiljödagen världen över. Det är en dag för eftertanke, men också för politiskt ansvarstagande. Därför välkomnar vi – LO, TCO och Saco – att regeringen nu är på väg att ratificera ILO-konvention nr 190 om avskaffande av våld och trakasserier i arbetslivet. Det är ett viktigt och efterlängtat besked. Nu måste detta också leda till verklig förändring på arbetsplatserna.

Vardag med hot och våld på jobbet

Konventionen är den första internationellt bindande överenskommelsen som slår fast att alla har rätt till ett arbetsliv fritt från våld och trakasserier. Genom en ratificering blir konventionen bindande även här hemma. Det är en tydlig markering – både nationellt och internationellt – om att hot, våld och trakasserier aldrig kan accepteras i arbetslivet.

Bakgrunden till konventionen är allvarlig. Hot, våld och trakasserier har blivit en del av vardagen för allt fler arbetstagare, inte minst i offentlig sektor. Enligt Arbetsmiljöverket är nära var tredje anställd inom vård och omsorg utsatt. Även inom utbildning och offentlig förvaltning är nivåerna höga.

Detta är inte bara en viktig arbetsmiljöfråga. När anställda hotas eller tystas i sitt yrkesutövande påverkas också samhällets funktioner och tilliten till det demokratiska systemet.

Arbetsgivare måste ta ansvar

ILO-konvention 190 innebär flera avgörande förtydliganden som är viktiga i dagens arbetsliv. Konventionen omfattar många som befinner sig i arbetslivet, oavsett anställningsform och gäller även praktikanter, volontärer och arbetssökanden. Skyddet gäller inte bara på arbetsplatsen utan även i sammanhang som är kopplade till arbetsgivaren, som till exempel personalfester, tjänsteresor och på sociala medier.

Enligt Arbetsmiljöverket är nära var tredje anställd inom vård och omsorg utsatt 

Den tydliggör också arbetsgivares ansvar för att skydda arbetstagare mot hot och våld från utomstående, som kunder, klienter och patienter. Genom att ratificera konventionen åtar sig Sverige även att erkänna och, om möjligt, mildra effekterna i arbetslivet av våld i nära relationer.

Samtidigt måste vi vara tydliga: en ratificering i sig stoppar inte våld och trakasserier. Regeringen har bedömt att inga omedelbara lagändringar behövs för att Sverige ska leva upp till konventionens krav. Den bedömningen kan behöva omprövas – inte minst med tanke på att arbetslivet ständigt förändras.

Gör nolltolerans till ett krav, inte ett mål

För att ratificeringen ska få verklig betydelse i människors vardag krävs fortsatta politiska åtgärder. Vi ser särskilt tre områden där regeringen behöver gå vidare. Den måste:

• slå fast allas rätt till ett arbetsliv fritt från våld och trakasserier i arbetsmiljölagen. Det skulle ge ett tydligare rättsligt stöd och markera att nolltolerans inte är ett mål, utan ett krav.
• uppdatera Arbetsmiljöverkets föreskrifter om ensamarbete samt hot och våld, så att det speglar arbetsmiljöriskerna i dagens arbetsliv.
• stärka skyddet mot hot och våld från utomstående och utveckla arbetsplatsers roll i arbetet mot våld i nära relationer.

Regeringen har nu möjlighet att ta ett tydligt ledarskap – och ansvar – genom att se till att konventionens löften blir verklighet för alla i arbetslivet. Sverige har länge varit ett föregångsland i arbetsmiljöfrågor. Låt oss fortsätta vara det – genom att omsätta internationella åtaganden i konkret handling, stärkt lagstiftning och ett arbetsliv där alla kan arbeta utan rädsla för våld och trakasserier.