Löfvens lycka eller rävsax – får inte avgå

KOMMENTAR. Alliansen och SD röstade bort Stefan Löfven. Paradoxalt nog kan det göra att Sveriges statsminister heter Löfven fram till valet 2022. En övergångsregering kan nämligen varken avgå eller utlysa extraval.

Hösten 2018 är Sverige politiskt lamslaget. Försöken att få till en regering går än så länge trögt. Men samtidigt har hösten inneburit julafton för alla konstitutionsnördar. Nu ska paragrafer, praxis och pm prövas i skarpt läge. Partierna däremot känns som bambi på hal is när de försöker navigera bland oredan de många gånger själva har skapat.  

När Alliansen och SD röstade nej till Stefan Löfven i statsministeromröstningen hurrades det i alliansleden och hos SD. Sedan kom talmansrundorna, som en jobbig bakfylla efter en rolig fest. Nu måste det städas upp efter kalaset.  

Löfvens lycka

Det visade sig vara lättare sagt än gjort. För Ulf Kristersson tog det två veckor att inse att han inte fick hjälp av sina kompisar. Därför lämnade talmannen över sopkvasten till Stefan Löfven. Där står vi nu. Den bortröstade Löfven ska alltså försöka övertala några av dem som för bara några veckor sedan inte ville ha honom som statsminister. Ett till synes tröstlöst uppdrag. 

Men egentligen kanske han inte behöver hänga läpp. För så länge ingen ny statsminister tillträder sitter han kvar med sin övergångsregering.  

– En övergångsregering kan inte avgå. Inte heller kan riksdagen rikta misstroendeförklaring mot en övergångsregering eftersom den redan har avgått, säger Hans Hegeland, statsvetare och utskottsråd i riksdagen, till Altinget. 

Läs också: Regeringsbildning kan ta tid – fråga Nordirland

Anledningen till att Stefan Löfven ändå i nuläget inte jublar över att leda en övergångsregering är dels budgetregler, dels en promemoria från Statsrådsberedningen. När det gäller budgetreglerna så är det så att en regering, oavsett om det är en “vanlig” regering eller övergångsregering, måste lägga en budgetproposition senast den 15 november. För en övergångsregering ska det helst vara en utan partipolitiska förtecken. I promemorian står det att: 

“Vid ett mycket utdraget regeringsskifte kan en övergångsregering behöva lämna en budgetproposition, och sannolikt även en proposition med förslag till ändringar i innevarande års budget till riksdagen. En sådan proposition bör (…) inte innehålla förslag som har en tydlig partipolitisk inriktning”. 

Men en promemoria är inte lag. Alltså är det upp till övergångsregeringen hur den agerar. 

– De kan lägga in hur mycket politiskt innehåll de vill, säger Hegeland. 

Ny praxis?

Hittills har inställningen från regeringens sida dock varit att hedra promemorian. Men frågan är om inte det kan komma att ändras när Moderaterna nu öppnat för att lägga en egen budget och ser ut att kunna få stöd av KD och SD. Vill Löfven både följa promemorian men ändå få igenom politiska förlag kan han faktiskt göra det också. Regeringen måste lägga en proposition, men det står Socialdemokraterna (eller S+MP, eller S+MP+V) att lägga en reservation.  

Det kan låta märkligt att en regering lägger en proposition och sedan röstar för en egen reservation i stället. Men det har faktiskt hänt förut. 2002 var förhandlingarna inte färdiga mellan S, V och MP innan budgeten skulle läggas. Därför lade den socialdemokratiska regeringen fram en budget men röstade senare för den färdigförhandlade reservationen.  

Läs också: Hur viktig är budgeten?

Man kan konstatera att Moderaterna har ställt till det för sig. Först röstar man bort Löfven, för att sedan möjligen provocera fram att övergångsregeringen börjar agera politiskt. Det enda man berövat Löfven är chansen att utlysa extraval. Det kan det bara bli om talmannen lägger fram fyra förslag till statsminister som fälls i kammaren. Men det kan å andra sidan också gynna Löfven. Det innebär att han, åtminstone i teorin, kan sitta kvar till nästa val. Han kan knappast beskyllas för det i sådant fall. Det är ju de politiska motståndarna som gjort det omöjligt för honom att avgå.

Rävsax 

Men visst, det är inte alldeles kul för Löfven heller att inte kunna avgå. Vill det sig riktigt illa, sett med Löfvens glasögon, kan han vara tvungen att regera vidare i fyra år på en moderat budget.  

För att återgå till den i dessa dagar högintressanta promemorian så står det explicit att “den enda uttryckliga begränsningen av en övergångsregerings befogenheter är att den inte får besluta om extra val”.  

Men därefter följer en intressant mening: 

“I övrigt får en övergångsregerings beslutsbefogenheter i första hand bedömas mot bakgrund av den parlamentariska situationen.” 

Det är den bedömningen som nu ska göras. Det som sker hösten 2018 kan skapa praxis för framtida övergångsregeringar. Vill det sig illa, sett med moderata glasögon, kan M öppna Pandoras ask och med sitt agerande tvinga fram politiserade övergångsregeringar eller få talmannen att känna sig tvungen att ösa statsministerförslag till kammaren för att få till ett extraval.

Alldeles oavsett vad som händer eller inte händer bör nog Konstitutionsutskottet initiera en rejäl översyn av reglerna som styr regeringsbildning.

Läs också: Regeringsbildningen kommer att leda till svekdebatt

Läs Altinget gratis i 14 dagar

Forrige artikel Utlokaliserade myndigheter: Det går bra nu Utlokaliserade myndigheter: Det går bra nu Næste artikel Myndighetsflyttar i Danmark ger mångåriga problem Myndighetsflyttar i Danmark ger mångåriga problem
  • Rapportera

    BoM · Metaphysics Estimator MPhE

    Pedal in the metal !

    Full fart framåt , gasen i botten ,
    på 4-sitsiga Lloyden med fyra passagerare och bredvid kör Åkesson
    på en gammal tyskregistrerad militärmotorcykel med tom sidovagn !
    Bilen har bakluckan öppen för det fall Lövin skulle bli trött och bryta sig ur begravningståget med Löven och ”Sjökvisten” som just passeras , och vilja hoppa in i bilen som fripassagerare på vägvisarens mål Extravalet 7 dagar !

Ahlenius: Gammalt beslut bakom dagens brister i utredningar

Ahlenius: Gammalt beslut bakom dagens brister i utredningar

STYRNING. Regeringen tillsätter allt färre parlamentariska utredningar trots att det krävs breda politiska uppgörelser när regeringsmakten är bräcklig. Roten till det onda kan finnas i ett beslut från 1982, menar Inga-Britt Ahlenius.