Regeringsbildning kan ta tid – fråga Nordirland 

UTBLICK. Det har gått 32 dagar sedan riksdagsvalet och ännu är ingen ny regering på plats. Ett nytt svenskt rekord – men långt ned på internationella topplistor.

Nordirland står utan provinsregering och har gjort det länge. Närmare bestämt 633 dagar. Den senaste regeringen bestod av de två största partierna. Det borgerliga unionistpartiet DPU och det vänsternationalistiska Sinn Féin. Länge gick det bra, men i januari 2017 kraschade det.  

– Det handlar mycket om en förtroendefråga inom regeringen. Att man inte har förtroende för varandra, säger Lena Karlsson, redaktör på Utrikespolitiska institutet, till Altinget. 

Speciell historia 

Situationen i Nordirland är speciell. Regionen har präglats av konflikter och för att lösa spänningarna mellan unionisterna (de som vill att Nordirland ska behålla unionen med det övriga Storbritannien) och nationalisterna (de som vill ha ett enat Irland) skrevs det in i fredsavtalet 1998 att båda grupperna skulle vara representerade med minst 40 procent i det nordirländska styret. 

Men övergången var inte så smidig. Efter att först haft en regering med unionister, utan nationalister, tog London över styret. Först 2007 lyckades ledarna för de två största partierna på vardera sida, Ian Paisley (DPU) och Martin McGuinness (Sinn Féin) enas och bilda en regering med representanter från båda sidor. Det fungerade fram tills för 633 dagar sedan då Sinn Féin lämnade regeringen. 

"Cash for ash” 

Det har lyfts fram flera förklaringar till regeringshaveriet. Den utlösande faktorn var en skandal om förnybar energi, “cash for ash”, som briserade hösten 2016. Där stora subventioner betalats ut, med nästan ingen kontroll. Bland annat hade en bonde fått 1 miljon pund för att värma en tom lada. Skandalen gjorde att vice försteminister Martin McGuinness lämnade regeringen. 

Personkemi 

När han sedan dog ett par månader senare blev situationen än mer komplicerad. För i den nordirländska regeringsbildningen spelar också personkemin in.  

– Det gick bra så länge det var Martin McGuinness och Ian Paisley, som egentligen var en fullkomligt otänkbar kombination, men de kom överens rent personligt. Nu är det två nya aktörer (Arlene Foster, DUP och Michelle O'Neill, Sinn Féin, reds.anm.) som är partiledare och ska hitta ett sätta att samarbeta, säger Lena Karlsson.  

Flera förklaringar 

Även om “cash for ash” var den utlösande faktorn finns det fler aspekter som gör att Nordirland står utan regering. Där framhålls bland annat att DUP var emot ett förslag från Sinn Féin att stärka det iriska språket samt att DUP är motståndare till samkönade äktenskap.

Den största anledningen att regeringsfrågan inte gått att lösa anses dock vara brexit. Där DUP är för brexit och Sinn Féin är emot. Från London har man också varit försiktig med att lägga sig i. Detta eftersom Theresa Mays regering behöver DUP:s stöd i det brittiska parlamentet för att nå majoritet.  

För de nordirländska politikerna i parlamentet Stormont har nu också regeringskrisen fått konkreta konsekvenser. Deras lön har från september sänkts från 49 500 pund till 35 888 pund om året.

– Eftersom parlamentet inte har samlats har de fått avdrag på lönen eftersom de faktiskt inte gör någonting, säger Lena Karlsson.  

Fler europeiska exempel 

Eftersom Nordirland inte är ett land, utan bara en provins i Storbritannien räknas inte det nuvarande regeringsvakuumet som världsrekord. Det officiella rekordet för ett land att vara utan regering innehas i stället av Belgien. 589 dagar tog det innan Belgien hade en regering på plats 2010-11. 

Men det finns gott om exempel på europeiska länder där det dröjt länge innan en ny regering har kunnat tillträda efter ett val. Ett är Tyskland där det tog nästan sex månader från valet september 2017 till mars 2018 innan man fick en regering. Paradoxalt nog samma regering som före valet, en stor koalition mellan Kristdemokraterna (CDU) och Socialdemokraterna (SPD).

Läs också: En stor koalition i Sverige osannolik – men i Tyskland fungerar det

Detta trots att SPD nästan omgående efter valet sa att partiet skulle gå i opposition. Men efter att liberalerna (FDP) hoppat av regeringsförhandlingarna ändrade sig SPD.  

– För SPD tror jag att det är en mix av strategiska och innehållsmässiga skäl som lett till att man trots allt sätter sig i en stor koalition igen. Säkerligen fanns avvägningen att SPD hade en rädsla för nyval och att de i ett sådant hade fått ett sämre resultat än i bundestagsvalet. För det andra har man uppnått en del koalitionsförhandlingarna. Framförallt i europapolitiken men också offentliga investeringar i utbildning och infrastruktur, sade Christian Krell, tysk statsvetare och nordisk chef för Friedrich Ebert-stiftelsen, till Altinget, i mars. 

Spanien och Nederländerna  

I Spanien tog det 10 månader och ett nyval under 2015-16 innan Mariano Rajoy kunde bilda regering på nytt. Men den regeringen föll i en misstroendeförklaring i juni 2018.  

I Nederländerna tog det förra året 225 dagar innan regeringen Mark Rutte II kunde ersättas av regeringen Mark Rutte III. Intressant är att Mark Rutte från det liberala Folkpartiet för frihet och demokrati har samarbetat med en rad olika partier sedan han tillträdde som premiärminister 2010.  

I sin första regering satt han i en minoritetsregering tillsammans med partiet Kristdemokratisk appell, med stöd av det högerpopulistiska Frihetspartiet. I den andra regeringen samarbetade han med det socialdemokratiska Arbetarpartiet. I den nuvarande regeringen är Kristdemokratisk appell tillbaka, men i regeringen ingår också det värdekonservativa Kristliga unionen och det socialliberala Demokraterna 66

Forrige artikel Här är de som ska styra Sverige om det blir krig Här är de som ska styra Sverige om det blir krig Næste artikel Danskarna vill inte att politikerna ska lägga sig i public service  Danskarna vill inte att politikerna ska lägga sig i public service