Debatt

L: Åkesson visar varför biståndspolitiken behöver enprocentsmålet

Att som Sverigedemokraterna vilja skära ner i biståndet kan säkert vara populärt i vissa kretsar. Men det är inte särskilt klokt om vi vill se en positiv utveckling för friheten i världen, skriver Liberalernas Joar Forssell och Maria Nilsson.

”Vi vill rikta ett varmt tack till Jimmie Åkesson (SD). Inte för innehållet utan för hur väl budgeten och partiets argumentation kring bistånd synliggör vikten av enprocentsmålet i biståndspolitiken.”
”Vi vill rikta ett varmt tack till Jimmie Åkesson (SD). Inte för innehållet utan för hur väl budgeten och partiets argumentation kring bistånd synliggör vikten av enprocentsmålet i biståndspolitiken.”Foto: Fredrik Sandberg/TT
Joar Forssell
Maria Nilsson
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

I förra veckan presenterade Sverigedemokraterna sitt förslag på statsbudget för 2022. Vi vill rikta ett varmt tack till Jimmie Åkesson (SD). Inte för innehållet utan för hur väl budgeten och partiets argumentation kring bistånd synliggör vikten av enprocentsmålet i biståndspolitiken.

Polariserad biståndsdebatt

Enprocentsmålet innebär att en procent av Sveriges ekonomi (BNI) ska användas till bistånd. Det skiljer sig från många andra, men inte alla, politikområden där budgeten sätts från år till år beroende på vilka reformer politiken vill genomföra. Huvudskälet för att avsätta en förutbestämd procentsats är att det annars finns en stor risk att politiker i budgetarbetet till slut vill skära ner på biståndet för att finansiera annat. Det är en enkel åtgärd eftersom ingen svensk medborgare drabbas direkt och precis detta illustreras oerhört väl i Sverigedemokraternas budgetförslag. Där föreslår de drastiska nedskärningar på biståndet med 17 miljarder.

Biståndspolitiken är ofta komplex och mångbottnad. Och debatten kring den alltmer polariserad. I både Sverige och i andra rika länder finns politiska krafter som vill rulla tillbaka det egna landets ansvarstagande i världen och i stället bli mer isolationistiska.

Samtidigt är behovet av stöd till andra länder alltjämt stort och världen mer sammanväxt än tidigare. Pandemin har till exempel med glasklar tydlighet visat att om inte vi hjälper till ”där” så får vi sen ofta problem ”här”. Vaccination av människor i helt andra delar av världen kan hindra mutationer som annars gör människor i Sverige sjuka.

Demokrati och säkerhet hänger ihop

Det är inte bara människors hälsa som kopplats samman i vår integrerade värld. Ekonomin, säkerheten, klimatet och demokratin är också sammanlänkade med varandra över hela världen. När svenskt bistånd stödjer en demokratisk utveckling i ett land som är geografiskt långt bort så kan effekterna för den globala maktkampen mellan demokrati och diktatur också påverka oss här.

När vi stödjer den demokratiska oppositionen i Belarus påverkar det säkerheten i hela vår region. Om andra länder än vårt eget land får medel och verktyg att lyfta sig ur fattigdom ökar välståndet över hela världen när handeln kan öka och svårt skuldsatta ekonomier i lägre grad tynger eller utgör risker för den globala ekonomin.

Stöd frihetskampen

I både Sverige och i andra rika länder finns politiska krafter som vill rulla tillbaka det egna landets ansvarstagande i världen och i stället bli mer isolationistiska.

Ytterst är såklart det bärande skälet för att Sverige bör ha ett stabilt bistånd att vi som lever i frihet och välstånd har ett ansvar att hjälpa människor som har det långt mycket sämre. Det är vårt moraliska ansvar att skydda människors rättigheter från förtryckande regimer, att hjälpa de som lever i mycket svåra humanitära situationer och att stödja en utveckling som ger människor mer frihet i de mest ofria delarna av världen.

Men samtidigt är det också i förlängningen bra för oss här i Sverige. En fri, rik och fredlig värld gör oss tryggare och mer välmående. Men det är lite mer komplext och kräver lite längre tankegång än vad vi politiker ibland orkar eller får möjlighet att förklara.

”Populistiska och kortsiktiga poänger”

Att som Sverigedemokraterna vilja skära ner i biståndet för att finansiera enklare reformer här i Sverige kan säkert vara populärt i vissa kretsar. Men det är varken att ta vårt mellanmänskliga ansvar för andras frihet eller särskilt klokt om en vill se en positiv utveckling för friheten i världen. Deras politik synliggör dock behovet av enprocentsmålet. Har vi det inte kommer det alltid finnas politiker som vill göra populistiska och kortsiktiga poänger snarare än att investera i långsiktigt och frihetsskapande bistånd.

Nämnda personer

Jimmie Åkesson

Partiledare Sverigedemokraterna
Studier i statsvetenskap, forskningspolitik, förvaltningsrätt, ekonomisk historia, filosofi, nationalekonomi och samhällsgeografi (Lunds uni. 1998-2005)

E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00