I skogen kan ingen höra dig välja ny centerledare

Med eller mot S?

Patrik Oksanen skrev för några veckor sedan att många i högern har missförstått det centerpartistiska kynnet. Fokus har legat på hur partiet ska förhålla sig till Sverigedemokraterna framöver, men att det inte är det som är knäckfrågan internt. Det intressanta för partiet är snarare hur man ska göra med Socialdemokraterna.

I många av områdena där Centerpartiet traditionellt har varit starka har Socialdemokraterna varit den naturliga huvudmotståndaren. Det är därför fullt begripligt att Maud Olofsson ville göra allt i sin makt för att få bort Socialdemokraterna från makten. Hon och hennes parti har stångats med Socialdemokraterna på samtliga politiska nivåer under hela sin livstid. Det är inte oviktigt, eftersom många av de starka gräsrötterna i ett parti som prisar sin lokala förankring har liknande upplevelser från sina kommuner som Maud Olofsson hade i Robertsfors.

Efter valet har flera kommunalråd i kommuner som centern varit starka i pekat på att samarbetet med Magdalena Andersson gjort att man fått en stor slev av missnöjesskopan. Tidigare år hade det nödvändigtvis inte varit ett problem, partiet hade bara kunnat frikoppla sig än mer från Socialdemokraterna, särskilt nu under åren i opposition.

Problemet är bara att deras väljare inte vill det. Deras väljare har uppskattat Annie Lööf.

Dags för en uppslitande process

När andra partier har haft en liknande problematik har man valt lite olika vägar framåt. Kristdemokraterna – ett parti som traditionellt sett byter ut en stor del av sin väljarkår mellan valen – har i sina valanalyser de senaste två valen lokaliserat den allmänborgerliga högerväljaren som partiets målgrupp. Ditåt har man också riktat sin politik och gräsrötterna har fått följa med.

Moderaterna har gått från den Reinfeldtska mittentillvända linjen till det Kristerssonska Tidöavtalet på tio år, vilket kritiserats av en del men till slut gav partiet statsministerposten. Liberalerna gjorde ett vägval, fick se sin partiledare avgå och trillade över Johan Pehrson, som gick hem i stugorna.

Gemensamt för övriga partier är att processen i olika hög grad varit både infekterad och högljudd. Frågan är vilken väg Centerpartiet kommer att gå nu. Kanske är det till och med bättre om partiledarkandidaterna börjar bråka lite.

Då är det i alla fall inte lika tyst kring partiet som det är nu.