Visst måste varenda människa inse att det här är pengar i sjön?

Vi skriver 2023. Tillitsdelegationen, vars uppdrag var att utfärda forskningsbaserade rekommendationer för välfärdens styrning och ledning, är avslutad. Regeringen har meddelat att de inte tänker gå vidare med några åtgärder utifrån delegationens förslag. (Har du missat den nyheten så är du inte ensam. Men det står på sida 2620 i budgetpropositionen för 2023.)

Men begreppet tillitsbaserad styrning och ledning har ändå letat sig ut, och ifrågasatts, och försvarats, och lett till utbildningar och konsultinsatser och reforminitiativ, runt om i landet. Utan att göra något inlägg i debatterna om tillitidéns fördelar och nackdelar, skulle jag vilja påstå att det är en i grunden enkel tanke: ta vara på den kompetens som finns i organisationen. När verksamhet förändras och utvecklas, använd de kunskaper som medarbetare har om vad som fungerar och inte fungerar. Sätt mål som är meningsfulla och följ upp på sätt som är begripliga.

Det finns tre stora problem med mått som Hemtjänstindex.

Kejsarens nya kläder

Det är alldeles utmärkt om sådana idéer fortsätter att slå rot bland svenska kommuner. Det skulle innebära att det helt nystartade Hemtjänstindex skulle ses för vad det är: kejsarens nya och inte det minsta tillitsbaserade kläder.

Hemtjänstindex är ett initiativ från SPF Seniorerna. Enligt dess hemsida finansierades utvecklingen av Allmänna arvsfonden, och indexet är uppbyggt av ett antal indikatorer som ska ge en samlad bild av kvaliteten på hemtjänsten i en viss kommun. På så sätt kan kommunerna jämföras med varandra och lära sig av vad andra gör bra.

Det finns tre stora problem med mått som Hemtjänstindex.

Det påstår sig vara ett nytt verktyg för kommunernas förbättringsarbete, men:

1. Indexmått mäter bara det som går att mäta, inte det som är viktigt.

Socialstyrelsen och SKR publicerar tjänsten Öppna jämförelser inom vård och omsorg, ett antal indikatorer där kommuner kan se hur de ligger till jämfört med andra kommuner. Det är en slags rankning som flera forskarteam har analyserat närmare. Redan 2011 skrev professor Stina Johansson att ”det viktigaste måttet på kvalitet, det som uppnås genom det personliga mötet, jämförs inte”. I en analys några år senare uttryckte sig forskarna Petri Kajonius och Ali Kazemi ännu skarpare: ”Öppna jämförelser gör en missvisande rankning”, menade de. De uppmärksammade att kommuner i själva verket får väldigt snarlika resultat på många mått. Skillnaderna är inte så stora att det är meningsfullt att peka ut en kommun som bra och en annan som dålig. 

Jag blev nyfiken på om detta nya index har samma problem, och tog fram översikten över alla kommuners resultat. Hemtjänstindex sätts på en skala från 0 till 100. Men nästan alla kommuner trängs i mitten. Över tvåhundra kommuner har fått mellan 47 och 57 poäng. Det är helt enkelt inte meningsfullt att sortera dem.

2. Hemtjänstindex ger inte kommunen någon ny information.

Hemtjänstindex är uppbyggt av 71 indikatorer, som hämtar sina data från offentligt finansierade och mestadels helt öppna register: Socialstyrelsens brukarundersökning, Kolada, ett nationellt kvalitetsregister, och kommunernas egna hemsidor. Denna information siffersätts, viktas, färgläggs och presenteras i rapporter. Men den är inte på något sätt ny eller unik. Kommunerna har redan tillgång till alla dessa data. Hemtjänstindex säljer gratis information för mellan 20 000 kronor och 60 000 kronor per rapport. Men visst, då ingår också en 30 minuters demonstration av rapportverktyget.

3. Indexmått tar ingen hänsyn till medarbetarnas insikter.

Siffror tycks ha en magisk effekt på oss människor. Vi tolkar dem som objektiva och fastställda fakta, och undrar automatiskt vad vi gjort för att förtjäna dem. Tog löprundan trettio sekunder längre än vanligt – håller du kanske på att bli sjuk? Fick du 80 poäng på tentan – men kanske någon fråga har rättats fel? Jaså, hemtjänsten i Stenungsund har ett index på 51 – varför då? Man kan gå vidare och se att de äldre i Borås känner sig mer trygga med att bo hemma med hemtjänst än de äldre i Stenungsund. Men vad ska Stenungsund göra åt det?

Köp en vetekrans

Svaren på dessa frågor finns inte i måtten. Om du är sjuk så märker du det genom att känna efter. Om du inte förstod tentafrågan behöver du prata med din lärare. Och om hemtjänsten i en kommun ska bli bättre så behöver den arbeta med det den har. Utifrån de boende, den personal, de scheman, den utrustning och de lokaler som finns: vad pratas det om? Vad ställer till det i vardagen och kan förenklas? Vad lugnar eller glädjer de boende och kan göras oftare?

Att betala tiotusentals kronor för information som inte ger konkret ledning framåt, i stället för att köpa en vetekrans och komma överens om små förändringar som kan göras direkt, är inte bara slöseri med pengar. Det är också att gå över medarbetarnas huvuden på ett flagrant sätt. Jag lovar att medarbetarna har förbättringsförslag oavsett om de först har fått höra en indexsiffra eller inte.

En miljon för siffror som redan fanns

Min första tanke var att Hemtjänstindex är ett övergående problem, för visst måste varenda människa inse att detta är pengar i sjön? Sedan trillade ett nyhetsbrev från Hemtjänstindex in i mejlkorgen: I januari 2023 hade 45 kommuner redan beställt ”sin” rapport. Lågt räknat har alltså en miljon kronor redan lagts på information som redan fanns, men som inte innehåller meningsfullt stöd för förbättring.