Krönika av 
Åsa Plesner

Fyll klasserna! Rekrytera fler elever! Säkra intäkterna!

Om skolor oavsett driftsform är ganska lika varandra så ska de väl alla kunna hantera en offentlighetsprincip. Det skriver Åsa Plesner. 

Med en offentlighetsprincip skulle en typ av insyn i friskolor garanteras: möjligheten för var och en, oavsett om hen är förälder i skolval, journalist, forskare eller rättshaverist, fritt begära ut och få ta del av de handlingar som upprättats, skriver Åsa Plesner (t.h). Till vänster skolminister Lotta Edholm.
Med en offentlighetsprincip skulle en typ av insyn i friskolor garanteras: möjligheten för var och en, oavsett om hen är förälder i skolval, journalist, forskare eller rättshaverist, fritt begära ut och få ta del av de handlingar som upprättats, skriver Åsa Plesner (t.h). Till vänster skolminister Lotta Edholm.Foto: TT/Press/Montage
Åsa Plesner
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Hur ska skolor granskas? Sedan snart tio år tillbaka har frågan om friskolor ska underkastats samma offentlighetsprincip som gäller kommunalt drivna skolor debatterats och utretts. Då, 2014, var de flesta debattörer för offentlighetsprincip, inklusive Friskolornas riksförbund, de vinstdrivande skolornas branschorganisation. Men något införande blev ändå inte av. Nu, 2023, satte regeringen ett försök till punkt i debatten genom att stryka i direktiven till Skolinformationsutredningen. Den skulle ha levererat förslag om offentlighetsprincip i friskolor den 31 mars, men så blir det inte. Det blir något annat istället – en insynsprincip, omnämnd i Tidöavtalet men ännu inte formulerad som utredningsdirektiv.

Då, 2014, var de flesta debattörer för offentlighetsprincip, inklusive Friskolornas riksförbund

Med en offentlighetsprincip skulle en typ av insyn i friskolor garanteras: Möjligheten för var och en, oavsett om hen är förälder i skolval, journalist, forskare eller rättshaverist, fritt begära ut och få ta del av de handlingar som upprättats. Det skulle ge möjlighet att jämföra skolor och att följa ärenden. Upprättade handlingar speglar dock bara en del av en verksamhet; det korrekta, handlagda och avslutade.

Mät- och resultatfokus genomsyrar

Då och då får en forskare för sig att det vore spännande att se längre in i skolans värld än så. Då och då får någon av de forskarna också faktiskt tillträde till en skola. Flyter med som extra elev eller lyssnar som en fluga på väggen i personalmöten och rastsnack. En uppmärksammad avhandling i socialt arbete kom 2019 från Majsa Allelin, Skola för lönsamhet: om elevers marknadsanpassade villkor och vardag. Hon gick en termin i dels ett kommunalt gymnasium i förorten, dels en koncerndriven friskola i innerstaden. Hennes förväntan om att uppleva stora skillnader mellan skolorna besannades inte. De skillnader hon såg låg inte mellan skolorna, utan mellan sin egen skoltid och den hon besökte som forskare. Allelin konstaterar att mät- och resultatfokus genomsyrade båda skolorna, trots att de hade helt olika elevsammansättning och olika betygsresultat. Lärarna betonade betygskriterier och kunskapskrav, eleverna svarade med att försöka nå dem med så liten arbetsinsats som möjligt. Fusk, skolk och konflikter kring betyg förekom – på båda skolorna.

En annan gedigen studie av skolans inre liv publicerades 2022, men tycks ha gått de flesta obemärkt förbi: Att bygga en friskola. Boken påbörjades av Anne Montelius, som genomförde en treårig observation på plats av en nystartad, koncerndriven gymnasieskola. Det skulle ha blivit hennes avhandling i pedagogik, men arbetet avbröts på grund av sjukdom. Efter Montelius död har hennes kollegor Wieland Wermke och Gabriella Höstfält färdigställt materialet och gett det en teoretisk inramning. De analyserar lärarens roll och friutrymme under en friskolas första tre läsår, och kompletterar därmed Allelins studie, som har fokus på elevernas tillvaro.

I boken berättas en mängd episoder som är lätt att både fnissa igenkännande åt och få klumpar i magen av, för alla som arbetat på en skola. Det nyrekryterade teamet har en gemensam vision om god undervisning och bildningsfokus, och de har inget emot att kavla upp ärmarna för att förverkliga den. Under första läsåret struntar de dock i visionen, för den hinns inte med. Desto mer kavlar de upp ärmarna, skruvar ihop möbler, löser akuta situationer och hoppas på bättre villkor nästa år. Då anställs en studiecoach för att avlasta lärarna, som nu ska få fokusera på undervisning enligt visionen. Visionen är dock inte riktigt så populär som skolledningen tänkt sig. ”Du är med i en ämnesöverskridande grupp!” säger en lärare till en annan. ”Va! Fan! Nej!” svarar denne.

Från vision till oro

Det tredje året innebär ekonomisk oro, så studiecoachen dras in och lärarna får axla det sociala ansvaret igen. Det var inte visionen, men det var så det blev. I likhet med Allelins slutsatser landar författarteamet i att ett fokus på mål och mätbara resultat gör det svårt för skolor och lärare att utveckla verksamheten efter eget huvud. Och genomgående genom alla åren löper ett mantra, viktigare än alla visioner: Fyll klasserna. Rekrytera fler elever. Säkra intäkterna.

En slutsats från båda studierna är att friskolor och kommunala skolor är, i sina inre liv, ganska lika. Och de har alla påverkats av marknadsstyrningens fokus på att fylla klasserna och mäta resultaten. Det här behöver belysas, granskas och diskuteras. Och om skolor oavsett driftsform är ganska lika varandra, så ska de väl alla kunna hantera en offentlighetsprincip.


E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00