Transportministrarna lämnar över ”urvattnad” vägskattereform

Ambitionen med reformen av det så kallade eurovinjettdirektivet är att skapa mer miljönytta med styrmedlet. Men buden från EU-lagstiftarna om vilka krav som ska ställas på nationella lagstiftare om de vill ha någon form av vägavgift, de skiljer sig avsevärt åt inför de stundande slutförhandlingarna.

Till skillnad från i parlamentets position, föreslår ministerrådet bland annat att:

• Det inte ska vara tvingande att övergå till avståndsbaserade vägavgifter.
• Det inte ska vara tvingande att införa avgifter på alla former av fordon.
• Det inte ska vara tvingande att inkomsterna från vägavgifterna går till transportspecifika syften.

Budet innebär dock en generell förändring av förutsättningarna för vägtullar, genom att alla aktuella länder framöver blir tvungna att rabattera avgifterna för låg- och nollutsläppsfordon.

Men den miljömässiga förändringen bedöms sammantaget vara mycket mindre jämfört med både EU-kommissionens och EU-parlamentets tankar för reformen.
– Kommissionen menar att förslaget har urvattnats, säger en förhandlare.

Tredje gången gillt

Samtidigt kan det också sägas att det är bättre sent än aldrig. För det har inte varit en lätt övning att få medlemsländerna att komma överens. Minst tre ordentliga försök har gjorts av tidigare ordförandeskap och EU-kommissionen har bland annat hotat med att komma tillbaka med ett miljömässigt ännu aggressivare förslag om medlemsländerna inte kommer överens.

Är det så att direktivet kommer till en slutfas och det kommer blir tydligare var man hamnar någonstans, så ska ju vi använda oss av det i vår utredning. Det kan ju ge oss rättsliga möjligheter som vi inte har i dag när vi lägger våra förslag.

Christoffer Andersson Calafatis
Särskild utredare för "Nytt miljöstyrande system för godstransporter på väg"

– Det är frågan hur många av rådets positioner som kommer att överleva i slutförhandlingarna, säger en rådskälla till Altinget.

Alla inte med på tåget

Frågan är känslig för flera medlemsländer, men ur olika perspektiv. I slutändan var Österrikarna det enda landet som röstade emot den tyska kompromissen, då landet bland annat ansåg att klimatnyttan var för låg i det föreslagna budet.

För svensk del har prioriteringarna varit flera. Bland annat har det ansetts oacceptabelt att tvingas övergå till ett avståndsbaserat system för vägtullar, vilket var en del av det som sågs som den stora miljönyttan i det ursprungliga förslaget.

Svenska regeringen har även kämpat hårt i förhandlingarna för att få in en skrivning om att det ska vara möjligt att differentiera avgifterna i glesbefolkade områden och lyckats få gehör för detta i ministerrådet. EU-kommissionen har å sin sida hela tiden tryckt på att det redan ska vara möjligt i nuvarande direktiv, och anser att förändringen är onödig.

Som ett av få länder med tidsbaserade vägavgiftssystem får samtidigt också Sverige, tillsammans med Nederländerna, Luxemburg och Danmark, ytterligare tid på sig att införa koldioxiddifferentieringen, jämfört med de andra länderna.