Skogsutredningens förslag kan krocka med EU-regler

ÖVERPRÖVNINGSRISK. Skogsutredningen vill att prövningstiden mellan anmälan och avverkning ska halveras till tre veckor. Men Naturskyddsföreningen anser att förslaget går emot Århuskonventionen, och nya EU-regler kan ge dem understöd i debatten.

Skogsutredaren Agneta Ögren föreslår att det ska ställas högre krav på att markägare lämnar in en hänsynsredovisning i samband med att de vill avverka. Samtidigt kan då också handläggningstiden hos Skogsstyrelsen halveras eftersom underlaget är mer grundligt, enligt utredaren.

Tanken är framför allt att enkla ärenden ska kunna behandlas snabbare. Från dagens sex veckor till tre veckor. Samtidigt öppnas det också för att svårare ärendena ska kunna granskas mer grundligt efter en anmälan från myndigheten. Då utökas tiden till åtta veckor.

Men förslaget stöter på patrull hos miljöintressen. ”Vad hände med Århuskonventionen?”, frågar sig bland andra Malin Sahlin vid Naturskyddsföreningen.

– Vi anser att detta är ett av förslagen som per defintion innebär ett försvårande för allmänheten att hinna ta del av miljöinformation och vara en del av beslutsprocessen. Det är två av de tre pelarna i konventionen. Jag tog upp den härfrågan i arbetet med utredningen, men de duckade för detta, säger hon till Altinget.

Från utredningens håll lutar man sig mot den nuvarande implementeringen, nämligen att avverkningsanmälningarna inte ska ses som ett beslut som täcks av konventionen.

Login

  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Varför finns det inga kunskapskrav på experterna?

    Ett av förslagen från utredningen är att man måste ställa krav på kunskaper om den egna skogen av skogsägarna. Kanske har experterna inte gått igenom Skogsstyrelsens blanketter som skall fyllas i vid en avverkningsanmälan,

    I en av de numera ständigt pågående utredningarna om hur man skall komma åt skogsägarnas rätt att bestämma hur den egna skogen skall skötas fick en utredare i uppdrag att utreda hur man skulle kunna tvinga en skogsägare att alltid tala sanning och lämna korrekta uppgifter till myndigheterna och lämpligt straff om det lämnades felaktiga uppgifter. Motfrågan blev naturligtvis varför just skogsägarna var så viktiga i det sammanhanget. Var det inte mycket viktigare att politiker och myndigheter talade sanning och kom med korrekta uppgifter och lämpligt straff infördes för dem? Tidigare fanns ett tjänsteansvar. Varför inte införa det?
    Den förste utredaren gick bet på uppgiften och avgick,näste avstod från att reda ut frågan.

    Men varför ställs inga krav på kunskaper och ärlighet på alla sk "experter" i Skogsutredningen. Den domineras helt av "experter" från kanslihuset och olika myndigheter. Det är just de som genom inkompetens, ansvarslöshet och omdömeslöshet orsakat konflikterna i skogsbruket.
    Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas älgförvaltning beräknas kosta skogsägarna och skattebetalarna 20 miljarder kr årligen och utvecklats till en ekocid mot tall- och lövskog. Kammakollegiets och Skogsstyrelsens vägran att ersätta skogsägarna vid avverkningsförbud har orsakat omfattande rättsprocesser som de nu lagt ned. Det processandet startades på myndigheternas initiativ utan förankring i lagstiftning, förarbeten och praxis, Kan de myndigheterna efter det användas som experter?
    Skogsstyrelsen har bedrivit en omfattande och laglös nyckelbiotopsinventering och vägrat att tillställa skogsägarna beslut med besvärshänvisning och dessutom blandat i Naturskyddsföreningen, en lobbyorganisation, i myndighetsutövningen.Lobbyorganisationer får ägna sig åt myndighetsutövning men skogsägaren får inte ens yttra sig över besluten. Vittnar det om kunskaper i offentlig förvaltning?

    Skogsindustrin och skogsägareföreningarna har genom FSC infört ett certifieringssystem som bygger på den olagliga myndighetsutövningen bl a med köpbojkotter riktade mot den enskilde skogsägaren förutom att man kräver att skogsägaren skall skriva på ett avtal som gör honom rättslös mot virkesköparen. Dessa orimliga avtalskrav som gör att certifieringen motverkar sitt syfte stöds av regeringen som mot bättre vetande litar på sina myndigheter och experter.

    Hur kan regeringen utnämna detta gäng till experter i en utredning? Vilken trovärdighet har de? Varför tillsätter inte regeringen en parlamentarisk utredning efter alla snedsteg i myndigheter och kanslihuset?

    Det utredningen föreslår är bara nya varianter på olika metoder på att försöka ta ifrån skogsägarna den rätt de har enligt gällande riksdagsbeslut att själva bestämma hur de skall sköta sin skog. Det en utredning borde göra är att granska hur den skumma myndighetsutövningen orsakar skador på skogens mångfald och produktion och förtroendet för myndighetsutövningen och föreslå avregleringar som förbättrar skogsägarens möjligheter att bedriva ett varierat skogsbruk. Det gäller Naturvårdsverkets älgförvaltning, statsbyråkratins och skogsindustrins försök att dela upp skogsmarken i en reservatsdel och en industriell del och statsbyråkratins försök att starta nya statsstyrningssystem som "grön infrastruktur" - en ny variant av den gamla nedlagda "fysiska riksplaneringen" , och Kammarkollegiets och Skogsstyrelsens försök att starta system för att smygsocialisera skogen.

    Statsbyråkratin försöker utveckla dessa system utom räckhåll för Riksdagen. av "experter" som inte drar sig för olagligheter för att genomdriva sina egna och närstående lobbygruppers idéer och stöds av en skogsindustri som är med på noterna så länge virkespriset inte höjs.

    Det är dags att Riksdagen städar upp i statsbyråkratin och dess sk "experter". En fortsatt utveckling av "frihetsmodellen" genom en avreglering av den ineffektiva och skadliga myndighetsutövningen är nödvändig.




  • Rapportera

    Sverker Liden · Jägmästare och skogsägare

    Varför får inte klanledare utreda hur samhället skall organiseras och medborgarna uppföra sig?

    Varför får inte klanledare vara experter när man utreder hur samhället skall organiseras eller medborgarna skall uppföra sig? Förklaringen är att de skulle ha mycket låg trovärdighet.

    Men hur mycket återstår av myndigheternas och kanslihusets trovärdighet? Att den offentliga sektorn och statsförvaltningen har kunnat få så stort inflytande och hög trovärdighet hos svenska folket beror på föreställningen om den gamla svenska förvaltningsmodellen med oförvitliga och objektiva statstjänstemän som avgjorde ärenden med utgångspunkt i av riksdagen beslutade lagar.

    Av detta återstår mycket lite i skogsbruket. De ständigt pågående utredningarna vägrar att utvärdera hur gamla redan befintliga regleringar fungerar. Utredningsdirektiv skräddarsys så att för statsbyråkratin obehagliga frågor undviks. Miljardbelopp av skattebetalarnas pengar delas ut till myndigheterna närstående lobbyorganisationer utan upphandling och kontroll under förutsättning att de har rätt åsikt. Lobbyorganisationerna sätts sedan som experter och remissorgan på utredningar de själva medverkat i. De är t o m direkt inblandade i myndighetsutövningen.
    Myndigheterna bryr sig, med regeringens goda minne, inte om gällande riksdagsbeslut, tvärtom motarbetar de dem om det tjänar statsbyråkratins och lobbyorganisationernas syften.
    Jag har tidigare pekat på Naturvårdsverkets katastrofala älgförvaltning. Den här veckan kom Naturvårdsverket dessutom med ett förslag att länsstyrelserna skulle få rätt att ta ut en avgift av markägarna för den katastrofala förvaltningen.
    Det finns ju redan en avgift genom det statliga jaktkortet men Naturvårdsverket är ute efter nya möjligheter att skaffa inkomstkällor till statsbyråkratin och dess lobbygrupper.

    De senaste åren har vi fått se en orgie i kreativa uppslag för att smygsocialisera skogen genom avverkningförbud, nyckelbiotopsinventeringar, artskyddsärenden och utvidgning av reservat genom reglering av omgivande skog. Nu kommer utredningen tillbaka med ett förslag om ett nytt regleringssystem genom "grön infrastruktur" som påminner om den gamla nedlagda "fysiska riksplaneringen" och de gamla idéerna i nya kläder.

    I vilket annat sammanhang som helst skulle man aldrig anlita organisationer som har ägnat sig åt olaglig verksamhet som går ut på att beröva medborgarna egendom och ifrågasätta deras grundläggande fri - och rättigheter. Men i den offentliga förvaltningen är det helt i sin ordning. Samma organisationer som nyss begått övertramp i sin myndighetsutövning ofta i samarbete med olika lobbygrupper som man delar ut miljardbelopp till anlitas nu för att lämna nya förslag till hur man skall komma åt skogsägarnas rätt att bestämma över den egna skogen.

    Varför har de myndigheterna högre förtroende än klanledarna?