S: Statsministern har lämnat walkover i klimatfrågan

Åsa Westlund
Riksdagsledamot (S), gruppledare i miljö- och jordbruksutskottet
Jytte Guteland
Riksdagsledamot (S)
Sverige har länge varit ett föregångsland i klimatarbetet tack vare tydliga och ambitiösa mål. Det har inte bara resulterat i nya jobb och ökat vår konkurrenskraft, utan också stärkt vår trovärdighet internationellt. Vi har tjänat på att ligga i framkant. Men efter tre år med SD-regeringen har utsläppen ökat mer än på 15 år, och Sverige har tappat sin ledande position i EU.
Abdikerat klimatledarskap
Under det internationella klimattoppmötet COP30 i Brasilien blir det särskilt tydligt att Ulf Kristersson har lämnat walkover i klimatpolitiken. Varje år sedan 1995 har Sverige representerats av en eller flera ministrar på COP. Många gånger har även statsministern deltagit. Men nu ser vi ett trendbrott.
Sveriges röst i klimatfrågan verkar nu ha försvagats så kraftigt att regeringen inte ens bryr sig om att skicka en minister till förhandlingarna. För statsministern var det viktigare att åka till Tallinn med Timbro än att åka till klimattoppmöte. Det är ett haveri i särklass och fullkomligt ansvarslöst av statsministern.
Svag acceptans som svepskäl
Statsministern talar också numera om att klimatpolitiken behöver ”möta acceptans” hos folket. Detta som om det fanns en stor folklig opinion mot klimatpolitik. Termen ”folklig acceptans” i samband med klimatpolitik är direkt tagen från Sverigedemokraterna men används nu av hela Tidöregeringen för att motivera en långsammare klimatomställning av samhället.
Här och nu ser vi att översvämningar, torka, bränder och andra extremväder blir både vanligare och värre till följd av klimatförändringarna
Är det inte bra då, att vilja företräda folkets mening? Jo, självklart. Men i valrörelsen lovade samtliga regeringspartier väljarna att de stod bakom klimatmålen, precis som alla andra partier utom Sverigedemokraterna. Regeringspartierna har alltså inte fått något mandat från svenska folket att strunta i klimatet. Tvärtom. Svenska folket vill att politiken tar ansvar för klimatet, ställer om samhället och gör det rättvist.
Starkt stöd för omställning
Alla seriösa opinionsundersökningar som gjorts de senaste åren visar på detta. Folkviljan för omställning finns.
Till exempel visar Naturvårdsverkets senaste mätning av svenskarnas attityd till klimatfrågor att de allra flesta tror att vi i Sverige påverkas av klimatförändringen och 93 procent tror att vi nu eller i framtiden kommer att påverkas av klimatförändringen. Undersökningen visar också att det finns starkt stöd för statligt finansierade åtgärder för att minska klimatförändringen.
En majoritet av svenska folket uppger också att de tror att de själva kan bidra till att minska den globala uppvärmningen. Flera opinionsmätningar under de senaste åren har visat att lika stark omställningsvilja finns, inte bara i Sverige, utan också i en majoritet av EU:s medlemsländer. Folket har alltså förstått att omställningen är nödvändig och att den behöver göras gemensamt och rättvist.
Konsekvenserna är här
Konsekvenserna är på riktigt. Här och nu ser vi att översvämningar, torka, bränder och andra extremväder blir både vanligare och värre till följd av klimatförändringarna. Om inget drastiskt görs riskerar situationen att förvärras i Sverige, EU och resten av världen.
Inför det kommande klimattoppmötet har FN:s generalsekreterare António Guterres uppmanat världens ledare att omedelbart ändra kurs för att undvika att passera en rad så kallade tippningspunkter. Passeras dessa riskerar ekosystem som Amazonas och korallreven att kollapsa. Guterres säger i sin uppmaning att världen redan missar Parisavtalets 1,5 grader men att det fortfarande med större ansträngning ”kan bli tillfälligt om världen ändrar riktning”.
SD-regeringen måste kavla upp ärmarna och göra det som de lovade väljarna; klara de svenska klimatmålen. Misslyckas de med det så är det på grund av dem själva. Inte på grund av något påhittat folkligt motstånd. Dessutom borde Ulf Kristersson självklart ha skickat en ny minister till förhandlingsbordet på klimattoppmötet. Annars misslyckas regeringen ännu en gång med att stå upp för Sverige.

















