Debatt

Professor: Akademin måste stiga fram för en ny skogspolitik

REPLIK. Dagens politiker klarar inte att på egen hand genomföra de grundläggande förändringar av skogspolitiken som krävs. Akademin behöver hjälpa politikerna genom att ta fram en stor karta med olika handlingsvägar för politiken, skriver professor Sten B Nilsson.

"Vi har nog aldrig haft en sådan brist på en kollektiv vision om skogspolitiken som vi har i dag." skriver Sten B Nilsson.
"Vi har nog aldrig haft en sådan brist på en kollektiv vision om skogspolitiken som vi har i dag." skriver Sten B Nilsson.Foto: Johan Lindsten
Sten B Nilsson
Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter.

Erland Mårald och Camilla Sandstöms debattartikel (18/2) i Altinget är alldeles utmärkt. De kräver att politikerna kommer ut på banan och formar en ny skogspolitik. Författarna säger att det krävs att politikerna är beredda att lyssna, tänka om och genomföra grundläggande förändringar av skogspolitiken.

Läs också

Ett nyliberalt samhällskontraktet

Författarna understryker att den höga konfliktnivån inom skogsbruket och skogsdebatten förebådar en omstöpning av skogspolitiken. Man konstaterar att det tredje skogliga nyliberala samhällskontraktet från 1993 har upphört att fungera.

De hävdar också att ett fjärde skogligt samhällskontrakt måste tillskapas genom en ny skogspolitik för att lösa de svåra låsningar som finns i dagens skogspolitik. Författarnas skrivning om detta är nästan lyrik: "fakta instuvade i åtskilda normativa ekokammare i vars ytterkanter det även frodas falska fakta och alltmer oförsonliga positioner". De konstaterar att det nationella skogsprogrammet hade potentialen att kunna hantera konflikterna och en ny skogspolitik men att processen gick i baklås på grund av förutbestämda mål, toppstyrning och gynnade resursstarka intressenter.

Vart vill vi i stället?

Jag delar deras analys. Men nu krävs det en vision om vart vi vill i stället – vad det fjärde samhällskontraktet ska innehålla. Den framtidsbilden måste utgå från ett helhetskoncept och den avgörande frågan är om hur denna framtidsbild kan tas fram.

Den intensiva debatten om den svenska skogsbruksmodellen har givit skogsbruksmodellen och frågan om skogsforskningens obundenhet i dess inriktning rejäla imageförluster både nationellt och internationellt. Vi har nog aldrig haft en sådan brist på en kollektiv vision om skogspolitiken som vi har i dag. Därför är Mårald och Sandströms krav på att politikerna kommer ut på banan och formar en ny skogspolitik en logisk slutsats.

Politikerna behöver hjälp

Det politiska intresset verkar nu finnas. Man tycks ha kommit till insikten att vi kommit till vägs ände och ett rejält omtag behövs. Men jag tror inte att dagens politiker klarar av att på egen hand genomföra de grundläggande förändringar av skogspolitiken som krävs. Det finns lika många hårt låsta "normativa ekokammare" inom politiken som inom näringen. Dessutom ökar komplexiteten av problemen dag för dag. Men det är ju politikerna som ska bestämma skogspolitiken så de behöver hjälp på traven.

Det som krävs är att vi i skogsbruket gör både yttre och inre omställningar. Yttre omställning är till exempel ändrad skogsskötsel och inre omställning är ändrad världsbild, ändrade värderingar, ändrade tankesätt, ändrade övertygelser men även kognitiva förmågor.

Man kan också tala om en mental transformation. Jag ser faktiskt ingen tillstymmelse till beredskap för dessa inre förändringar varken hos de politiska partierna eller skogsnäringens representanter.

Samhällsperspektivet avgörande

En ny skogspolitik måste utgå ifrån skog och skogsbruk i ett samhällsperspektiv och vilka värden skogen ska leverera i framtiden samt hur skogspolitiken ska utformas så att Sverige lever upp till de globala utvecklingsmålen i Agenda 2030. Det förefaller som att Skogforsk redan börjat tänka i dessa tankebanor.

Den viktigaste frågan är att anamma en helhetssyn och ett systemperspektiv som gör det möjligt att hantera dessa frågor. Det kräver nya laguppställningar med mycket social forskning och inte bara naturvetenskaplig forskning. Delvis är de gamla laguppställningarna förbrukade men det behövs också nya kompetenser som inte funnits med i bilden tidigare.

Politikerna behöver en karta med denna helhetssyn, men akademin – i vid bemärkelse – har hittills endast levererat ett stort antal mindre kartor över osammanhängande delar av den stora kartan.

Forskarna måste rita en karta

Därför uppmanar jag akademin att producera den stora karta med olika handlingsvägar för politiken. I den vida akademin ingår SLU som helhet, andra forskande organisationer inom skogsbruk och skogsnäring, finansiärer som Formas och Mistra samt KSLA som helhet (alltså inte bara skogsavdelningen). En möjlighet kan vara att KSLA arrangerar dialogmöten med och om hur den vidare akademin skall kunna leverera den behövliga större kartan.

Skogsutredningen är nu ute på remiss. När utredningen kom var det ett av som förslagen tycktes ha allmänt gillande, det om en omorganisation av det nationella skogsprogrammet med nya mandat och en fristående nationell samordnare. Så det verkar troligt att det förslaget kommer att gå igenom. Då kan KSLA:s dialogmöten användas som ingångsvärden i det nationella skogsprogrammet för att forma underlag till en ny skogspolitik.

Dokumentation

Läs tidigare inlägg i debatten:

Professorer: Politikerna måste ut på banan och forma en ny skogspolitik

Det nuvarande skogliga samhällskontraktet har i praktiken upphört att fungera och mycket tyder på att vi befinner oss i en omstöpning av skogspolitiken. Nu måste politikerna komma ut på banan, skriver professorerna Erland Mårald och Camilla Sandström


Nämnda personer

Sten B Nilsson

Skogskonsult, professor Internationella institutet för tillämpad systemanalys
Doktor i ekonomisk planering (Kungliga skogs- och lantbruksakademien 1975)

E-postPolitik på allvar

Få GRATIS nyheter och en daglig politisk överblick från Altinget

0:000:00