Nu kan Svenskt Näringsliv öppna EU-champagnen

En mening kan betyda så mycket. Sverige fick igenom sin nya process för konkurrenskraft på Europeiska rådets möte.

På EU-språk ser ledarna fram emot ”the first annual progress review on enhancing the Union’s competitiveness and increasing productivity and growth at its March 2024 meeting”.

Där bakom finns ett långt papper som Ebba Busch presenterade för sina kollegor i maj, med indikatorer och årliga diskussioner på toppmötena.

Konkurrenskraften är en av framgångarna för det svenska ordförandeskapet, sade Ulf Kristersson på den avslutande pressträffen. ”EU:s regler bör göra det enklare att driva företag, inte svårare”, tillade han.

Djävulen finns som vanligt i detaljerna, i de där småorden som man måste läsa noga och sätta i rätt sammanhang för att förstå.

Och visst är det en framgång för regeringen som lyckats med ett eget stort initiativ vid sidan av att sköta de löpande frågorna väl.

Ett skolboksexempel i politisk påverkan

Men ännu mer är det en succé för Svenskt Näringsliv som började driva temat tidigt inför ordförandeskapet. Strategin är ett skolboksexempel på hur man påverkar EU:s dagordning.

Man anlitade den marknadsliberala tankesmedjan Ecipe för att skriva rapporter med konkreta förslag, ordnade seminarium i Bryssel på den svenska EU-representationen, beskrev de förändringar man ville ha som en del av något alla gillar: grön omställning. Jacob Wallenberg, ordförande för Svenskt Näringsliv, uppvaktade tidigt Ursula von der Leyen.

Så klart att intresseorganisationer ska försöka påverka. Och bättre konkurrenskraft – vem kan vara emot det?

Djävulen finns som vanligt i detaljerna, i de där småorden som man måste läsa noga och sätta i rätt sammanhang för att förstå. Som beskriver regler nästan enbart som hinder, i stället för att ta upp all den forskning som visar att väl utformade lagar kan driva innovation. Som kräver omständliga konsekvensbeskrivningar av nya förslag men inte analys av tomrummen där regler kan behövas. Som vill öka möjligheterna för expertstyre och minska demokratins räckvidd.

Sådan kritik kommer från de som vill ha ambitiösa skyddsregler som komplement till den inre marknaden. Miljöorganisationerna till exempel. Dragkampen mellan miljöambitioner och ”regelförenkling” har pågått länge i Bryssel. Många svenska företag vill också se skärpta miljöregler i EU, men ändå stannar de kvar i Svenskt Näringsliv som bromsar.

Europeiska företags konkurrenskraft fanns med som en av huvudprioriteringarna inför EU-ordförandeskapet redan för Magdalena Anderssons regering, och underströks ännu mer när Ulf Kristersson blev statsminister, med formuleringar som låg nära Svenskt Näringslivs policydokument.

Principen rött skynke för fackföreningarna

Sverige fick EU-kommissionen att lägga fram ett meddelande i mars med många okontroversiella förslag om till exempel mer forskning och utveckling, men också med text kring ”regelförenkling” som Europafacket kritiserade. Toppmötet i mars välkomnade innehållet och Ebba Busch fortsatte diskussionen bland sina kollegor.

När Ulf Kristersson nyligen rapporterade till Europeiska rådet om arbetet fanns ett kontroversiellt avsnitt med som bland annat tryckte på principen att en existerande lag ska tas bort för varje ny bestämmelse som införs. Sådant är ett rött skynke för fackföreningar, miljörörelse och konsumentorganisationer i Europa.

Regeringen underströk att många länder vill se ett ”regulatoriskt moratorium”, trots att det inte framgår av den svenska rapporten från det aktuella ministermötet. Kravet om ett stopp för nya lagar fanns med redan när Jacob Wallenberg stod värd för Business Europes möte i Stockholm i november. Toppmötet enades nu om att se fram emot att ”creating a growth-enhancing regulatory framework that reduces administrative burden”.

En framgång som borde oroa regeringskansliet

Slutsatserna om konkurrenskraft är som sagt en framgång, utifrån regeringens politiska prioriteringar. Däremot kan bristen på öppenhet och ordentligt samråd slå tillbaka i framtiden, liksom EU-kommissionens förslag om ett tjänstedirektiv gjorde år 2004 då Europafacket mobiliserade starkt emot. Det borde oroa kloka personer i Regeringskansliet.

Och efter att korkarna har smällt på Östermalmskontoret kanske någon på Svenskt Näringsliv ändå skänker en tanke till det långsiktiga stödet för EU-medlemskapet. Hur påverkas det om byggnadsarbetare med flera återigen känner sig lurade?