"Miljömålen för skydd av skog måste nås"

DEBATT. I den kommande översynen av de svenska miljömålen måste ambitionsnivån för skydd av skog höjas, skriver biologen Erland Lindblad och ornitologen Jan Brenander.

Erland Lindblad
Biolog
Jan Brenander
Ornitolog


Två tredjedelar av Sveriges yta är täckt av skog. År 2020 är året när Sverige enligt internationella åtaganden ska ha bevarat och skyddat 17-20 procent av våra skogar. Skyddet ska vara representativt för alla naturtyper. Riksdagen har också år 1999 beslutat om nationella miljömål i samma nivå.

För närvarande är 6 procent av den produktiva skogsmarken formellt skyddad i Sverige. Både Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket bedömer att vi framgent måste skydda mer skog.

Minusresultat

Under 20 års tid har alltså 6 procent produktiv skogsmark skyddats när det uppsatta målet varit 17-20 procent. I själva verket har det varit minusresultat varje år eftersom huvudparten av den skogsmark som skulle skyddas i stället avverkats. Vilken företagsledning skulle godta en sådan måluppfyllelse efter 20 års arbete?

Svenska modellen fungerar inte

Att den svenska modellen med frihet under ansvar inte fungerar är uppenbart. Följande exempel visar detta:

  • 55 000 hektar nyckelbiotoper har avverkats de senaste 20 åren. 55 000 hektar? Det är större areal än Sveriges största skogliga nationalpark Muddus.

  • 10 000-tals hektar nyckelbiotoper har avregistrerats. Nyckelbiotoper verkar flyttas runt i landskapet allt eftersom skogarna blir avverkningsmogna. Notera att Sveaskog, under tiden som Skogsstyrelsens generaldirektör var skogschef där, i tysthet avregistrerade tusentals hektar nyckelbiotoper.

  • Skogsstyrelsen stoppar nyckelbiotopsinventeringar i nordvästra Sverige.

  • Skogsstyrelsen utarbetar en ny nyckelbiotopsmetod för nordvästra Sverige med syftet att ännu mer skog med höga naturvärden ska kunna huggas. Vid framtagandet av den metoden användes inte den spetskompetens som finns på myndigheten. I ett brev till styrelsen benämner fem naturvårdsspecialister på Skogsstyrelsen generaldirektörens agerande som ett hån mot den samlade kompetensen som finns på Skogsstyrelsen.

  • Skogsstyrelsen stoppar nyckelbiotopsinventeringar vid avverkningsanmälningar i hela landet.

I stället för att sträva mot miljömålen har Sverige alltså i praktiken avverkat skog med höga naturvärden för flera miljarder kronor. Hur har det blivit så? Hur ska vi någonsin kunna få tillbaka den svarta storken, de djupa skogarnas egen fågel, och alla de andra arterna som försvunnit från vårt land?

Bort från dragkampen om naturen

Vi behöver en ny naturvårdspolitik med en vilja att göra det som är bra för naturen och dess invånare, som präglas av dialog och förtroende. Där man inte har en dragkamp om naturen. Vi tycker beslut ska styras av kunskap, goda värderingar och medmänsklighet. I den kommande översynen av de svenska miljömålen måste därför ambitionsnivån för skydd av skog höjas.

Forrige artikel Gröna arbetsgivare: Utan utländsk arbetskraft kan inte skogen avverkas Gröna arbetsgivare: Utan utländsk arbetskraft kan inte skogen avverkas Næste artikel Birdlife: Ta varningssignalerna på allvar – sluta leta efter fel Birdlife: Ta varningssignalerna på allvar – sluta leta efter fel
  • Rapportera

    Dag Lindgren

    Låt inte MP besättta miljöministerposten

    Den som har störst ansvar för Sveriges miljö är miljöministern som sedan 2014 besatts av Miljöpartiet. Denna har makt att tillsätta utredningar och utforma propositioner. Låt ett annat parti utse miljöminister så kanske ni blir nöjdare med politiken!

  • Rapportera

    Anders Pettersson

    Svart stork i nordväst?

    Hur mycket ytterligare skog måste avsättas i nordvästra Sverige för att den svarta storken ska vilja flytta dit?

  • Rapportera

    Erland Lindblad · Biolog

    Om svart stork

    Svart stork hörde hemma i södra och mellersta Sveriges numera utdikade sumpskogar. Den kallas även för skogsstork och dessförinnan hade den namnet odensvala. På flera platser i södra Sverige finns det ortnamn, exempelvis Odensvalehult, Onsvalemossen, Onsvalekärret och Onsvaleberget, som vittnar om fågelns gamla boplatser. I Sverige minskade arten från mitten av 1800-talet och de senaste kända, verifierade häckningsfynden är från Uppland 1940–41 samt Närke 1952–53. Svart stork är en skogsfågel som häckar i trakter med tillgång på bäckar, åar, mossar, tjärnar, kärr och andra vatten eller våtmarker. Födan består av fisk, grodor och grodyngel, vattenödlor, ödlor, små däggdjur, mollusker, vatteninsekter, skalbaggar, iglar och maskar. Födan hämtas framför allt i bäckar, större diken, vid åar, kärr och grunda sjöstränder, i eller i närheten av skogsmark. Det häckande storkparet kräver 50–150 km2 av lämpligt habitat för att etablera sig och fåglarna kan flyga upp till 15 km från boplatsen för att hämta föda. För att få tillbaka svart stork som häckfågel i Sverige måste diken läggas igen och skogsvåtmarker återställas.

  • Rapportera

    Anders Pettersson

    Exempel på haveri för den svenska modellen?

    Tack för info om skogsstork. I artikeln räknar man upp ett antal punkter som ska visa på hur dåligt svensk naturvård fungerar. Flertalet av dem handlar om sådant som berör nordvästra Sverige. Sedan exemplifierar man med en art som mig veterligt aldrig har funnits i det området och skriver dessutom citat ”alla de andra arterna som försvunnit från vårt land” slut citat. En sådan debatteknik är ganska oärlig. Antalet arter som försvunnit från nv Sverige pga skogsbruk är näst intill obefintligt. Låt oss ha en naturvårdsdebatt i Sverige utan den typen av vinklingar.

  • Rapportera

    Dag Lindgren

    Utdöda skogsarter??

    Min analys på http://downto.dagli.se/?p=196 Inleds med
    "Modernt skogsbruk spelar en förhållandevis liten och indirekt roll i artutdöendet. Rödlisteläget är något bättre för skogen och skogsbrukets arter än annorstädes. Hotet mot arterna är störst i en förhållandesvis liten del av skogen."
    Analysen stödjer inte debattartikeln. Tillståndet i skogen är inte allvarligt och förvärras inte.
    Allmänt tycker jag det är sorgligt att det inte finns en seriösare debatt.
    Att människan förändrat naturen och att dessa för en del arter fått stora konsekvenser råder ingen tvekan om men det är inte möjligt att göra allt ogjort, det är vackert så att tillståndet i de flesta avseenden inte försämras i den svenska skogen även om den ändras.
    För den svarta storken bör den börja med en seriös kostnadsberäkning vad det kostar att få tillbaks den svarta storken, jag tror det är bättre användning av dessa medel att något öka det formella skyddet i södra Sverige t ex att staten köper in och skyddar några frivilliga avsättningar.
    Att kostnaderna blir svindlande och att ornitologerna är dåliga på att precisera vad som behövs visas av att den vitryggiga inte återetablerat sig i Sverige (inte nått 50 häckande par) trots enorma samordnade satsningar av många sektorer under lång tid som enligt kalkylerna för några decennier sedan skulle nätt målet.
    Själv bor jag nära nya vitryggsobs och har passerat 60 m från platsen för den sista häckningen i regionen några gånger sista åren. Dessa observationer har haft stor betydelse för stadsplaneringen (som ju ofta blir trög av många orsaker men naturvårdsöverväganden och restriktioner bidrar starkt)

  • Rapportera

    Mats S Johansson

    Ornitologlogik

    Jag tycker Anders har helt rätt. Debattörerna använder en oärlig debatteknik och det ar inte första gången man ser det från svenska ornitologer. Har stor chans hade svart stork haft att etablera sig i Sverige i idag även om man skött skogen så som debattörerna menar att den ska skötas. Hur hade den t.ex. klarat att konkurrera med dagens tran-stam? En fågel, som av Birdlifes senaste remissvar verkar lika helig som skarv, tjäder och lavskrika.

  • Rapportera

    Dag Lindgren

    Skogsstyrelsens kommentar

    Skogsstyrelsen säger om artikeln: "De politiska ramarna vi är satta att verka inom lämnar vi givetvis över till politiken att debattera och fatta beslut om. Jag håller med om att arbetet med att nå miljömålen behöver trappas upp och tar gärna en debatt om de beslut som Skogsstyrelsen fattar. Men då behöver vi också hålla oss till fakta och korrekta beskrivningar av verkligheten."

    https://www.altinget.se/miljo/artikel/skogsstyrelsens-replik-ni-blandar-ihop-begreppen#.XmNncuB0Uxg.twitter

  • Rapportera

    Erland Lindblad · Biolog

    Norra Sverige

    Här kommer några nordliga boreala arter som inte längre finns i vårt land: Grön kulhalsbock, brunkantad brunbagge, värmlandslav, lillkuddlav och skaftlav. Skulle man ta med akut hotade arter, det vill säga arter som löper mycket stor risk att dö ut i vilt tillstånd inom en mycket nära framtid, skulle listan bli lång för norra Sverige.

  • Rapportera

    Mats S Johansson

    Intressanta exempel Erlend.

    Samtliga fem exempel som du hänvisar till försvann enligt Artdatabanken på +- 50-talet. På vilket sätt menar du att de är relevanta när man diskuterar dagens (2020) svenska miljömål och dagens skogspolitik?

  • Rapportera

    Dag Lindgren

    Okritskt åberopande av rödlistan ger missvisande resultat

    Tack Erland för att du svarar med uppgifter som kan granskas!
    Har du analyserat att Skogsstyrelsen tycker du blandar ihop begreppen?
    Jag har gått igenom alla utdöda skogsarter sedan 1950
    Genomgången börjar "Analys och lista för de 19 skogsarter som dött ut senast. Artutdöende verkar ett mindre problem i norr."
    http://downto.dagli.se/?p=184 artutdöendet är mycket lägre sedan 1970. Prognoserna på utdöende är dålig och huvuddelen av de akut hotade arterna blir mindre hotade femton år senare samtidigt som en stor del av de utdöda arterna återuppstär från de döda. De slutsatser Erland drar från rödlistan är missvisande.
    Mats reflektioner instämmer jag i. Även artdatabanken framförde vid min fråga förbättringar i naturvården som möjlig delförklaring till att de hotade arterna inte dör ut tillnärmelsevis så snabbt som de skulle om de följde sannolikheterna i rödlistan.

  • Rapportera

    Anders Pettersson

    Har skogsbruk utrotat de arter du räknar upp?

    Vad är vitsen med att räkna upp några extremt sällsynta arter som antagligen försvunnit därför att de befunnit sig på den yttersta gränsen av sitt utbredningsområde eller pga att de är mycket svårfunna? Idéer om att skogsbruket i nordväst förstört lokaler för dessa så att de dött ut redan för 60-70 år sedan känns inte särskilt realistiska. Missförstå mig inte. Det behövs avsättas orörda områden i både i nordväst och på andra ställen i Sverige. Hur mycket som är en biologisk korrekt nivå får vi dock inget svar på inom överskådlig tid. Det är inte heller det mest intressanta eftersom det alltid måste tas hänsyn till andra värden i samhället. Politiken har till uppgift att vikta värden mot varandra. De med starka särintressen inom naturvård håller förstås inte med om ett sådant synsätt. Jag anser att det är den globala mångfalden som är allra viktigast att värna och inte den nationella eller regionala. Det gäller särskilt i naturligt artfattiga nordligt boreala skogar med mycket få endemiska arter. I nordväst lutar det stark åt att ickebrukandet kommer att stabiliseras på 20-30 %. Lokalt inom nordvästregionen kommer stora landskap att ha det dubbla bevarandet eller mer. Det tycker jag får räcka. Globalt mångfaldsarbete bör däremot effektiviseras omgående.

  • Rapportera

    Erland Lindblad · Biolog

    Norra Sverige

    De utdöda arterna är toppen på isberget av landets hotade/rödlistade arter och är naturligtvis relevanta i sammanhanget. För den som är intresserad kommer här även några exempel på akut hotade arter i norra Sverige: Storporig brandticka, vedtrådmossa, vitryggig hackspett, barrskogslavfly, sibiriskt lundfly, liten kandelabersvamp, citronporing, dvärgblylav, hårig skrovellav, jättesköldlav och blylavsknagg. Detta är arter som löper mycket stor risk att dö ut i vilt tillstånd inom en mycket nära framtid (Artdatabanken).

  • Rapportera

    Anders Pettersson

    Sällsynta arter i nordväst

    Hur skulle situationen se ut om låt säga 100 år för de arter som E L räknar upp om skogsbruket las ner Omgående i nv Sverige? Skulle den nationella överlevnaden för samtliga vara tryggad i stabila populationer? Skulle tex Hårig Skrovellav vara talrikt förekommande i framtiden?
    Det måste givetvis sparas skog även för sällsynta arter med kontinuitetsbehov eller för de med speciella geografiska krav, frågan är bara i vilken omfattning. Det finns fortfarande stora intakta landskap i nordväst, framför allt i den fjällnära området. Det vore intressant att göra en noggrann systematisk artinventering i dessa delar för att få en överblick över ovanliga arters frekvens. Jag är i alla fall övertygad om att drömmen om alla inom landet förekommande arters perfekta existens i livskraftiga populationer är just en dröm som aldrig kommer att bli sann. Vad än vi gör eller rättare sagt inte gör.

  • Rapportera

    Dag Lindgren

    Ingen art som funnits i Sverige de sista seklen är utdöd

    Inte en enda art som funnits i Sverige i modern tid är globalt utdöd. En stor del av de som av artdatabanken tidigare kategoriserats som nationellt utdöda har återuppstått. Antalet arter i Sverige är nu större än någonsin förut. Visst skall vi söka bevara arter, miljöer och andra naturvärden men det är långtifrån så kritiskt som miljörörelsen systematiskt söker trumfa in, Erland nämner vitryggen som jag faktiskt skrivit om tidigare i träden. Om kraven för dess "bevarande" med säg 50 häckande par hade stämt med vad ornitologerna framförde resulterande i åtgärder sista 30 åren för säg 30 år sedan hade den säkert varit "räddad" eller nära räddning idag.
    De som utger sig för att vara biologiskt kunniga måste inse att det är en grön lögn med ett land utan många rödlistade arter. Det är av propagandistiska skäl detta ihållande förs vidare. Om riksdagen nu beslutat det är det pga det politiska spelet och inte en allvarligt menad målsättning.
    Jag kritiserar att så liten andel av ny skyddad areal förläggs söder om 60e breddgraden för att nå nationella arealkrav.