Därför är järnvägen en grundläggande del av totalförsvaret

Begreppet dual use används allt mer i infrastrukturdebatten. Det betyder att infrastrukturen kan användas både civilt och militärt. Det har blivit mer aktuellt sett till det osäkra säkerhetspolitiska läget och det ökade behovet av försvar och beredskap.

Järnvägen har både civil och militär nytta

Kriget i Ukraina har mycket konkret visat på infrastrukturens, och inte minst järnvägens, stora betydelse både för försvaret och för att det civila samhället och dess ekonomi skall kunna fortsätta att fungera och hållas i gång.

I hela Europa har man dragit slutsatsen att en ökad militär försvarsförmåga kräver en motsvarande satsning på infrastrukturen. Såväl EU som Community of European railways and infrastructure companies lyfter fram behovet av ökade investeringar på järnväg med både civil och militär nytta. Även den svenska Försvarsmakten efterlyser det i sitt remissvar på förslaget till ny nationell infrastrukturplan.

Det finns ett mycket stort överlapp mellan de militära och civila behoven att utveckla järnvägen. Kraven handlar om robusthet, redundans och kapacitet. Praktiskt innebär det att underhållsskulden behöver åtgärdas, flexibiliteten ökas genom fler triangelspår samt kapacitetshöjande åtgärder vidtas som fler dubbelspår, mötesspår, ökade tåglängder och ökad bärighet för att kunna köra tyngre tåg.

Stort behov av investeringar

I några fall löser inte den önskade civila utformningen av järnvägen de militära behoven, vilket tas upp både av EU och den svenska Försvarsmakten. Särskilda insatser kan krävas för att säkerställa omlastningsplatser så att de klarar militära behov.

Ett annat exempel är att järnvägen behöver ha ett signalsystem med alternativa trafikledningsmetoder som fungerar även om de digitala systemen skulle slås eller störas ut. En tredje fråga är tillgången till diesellok och tankningsmöjligheter för diesel. Även här finns dual use-lösningar, som att järnvägsoperatörer kan ersättas för extrakostnaden att hålla lok som både kan användas kommersiellt och köras med diesel eller annat bränsle i krissituationer.

I hela Europa har man dragit slutsatsen att en ökad militär försvarsförmåga kräver en motsvarande satsning på infrastrukturen 

Den stora frågan för svensk järnväg är inte om vi ska satsa på dual use, utan hur snabbt vi kan göra det. Järnvägen har en stor underhållsskuld, den har nått sitt kapacitetstak och det saknas tillräcklig redundans. Behovet av investeringar i järnvägssystemet är redan stort.

Sverige måste kunna ta emot 300 000 soldater

I en tid av geopolitisk osäkerhet, växande säkerhetshot och en uppbyggnad av försvarsförmågan blir investeringsbehovet än mer påtagligt. Järnvägssystemet är en grundläggande del av både samhällsekonomin och totalförsvaret.

Om vi i närtid ska kunna leva upp till det värdlandsstöd vi har åtagit oss, och på en månad kunna ta emot 300 000 soldater och lika många containrar med utrustning, kräver det en infrastruktur som klarar det. Sverige har de senaste decennierna satsat mindre än 0,5 procent av BNP på reinvesteringar och nyinvesteringar i järnvägen, vilket är mindre än jämförbara länder.

Därför välkomnar vi att resurserna till infrastrukturen har ökat i infrastrukturpropositionen. Nu krävs snabbare beslutsprocesser och effektivare arbetsmetoder så att vi kan genomföra det järnvägs- och infrastrukturlyft som är nödvändigt. Utan det blir kostnaden hög för det civila samhället vars transportbehov kan tvingas stå tillbaka. Det undergräver både vår uthållighet och försvarsförmåga.