Kompass om nya visselblåsarlagen: ”Tråkigt att den behövs”

Visselblåsarlagen, som alltså träder i kraft från och med i dag, fredagen den 17 december, ställer krav på arbetsgivare att inrätta ett visselblåsarsystem.

Till en början gäller kravet endast offentliga arbetsgivare med fler än 50 arbetstagare och privata arbetsgivare med fler än 249 anställda. I ett senare skeende kommer alla arbetsplatser med fler än 50 anställda omfattas.

Varje fall ett misslyckande

Sven Ove Hansson är professor i filosofi vid Kungliga tekniska högskolan. Han deltog i ett seminarium om lagen under MR-dagarna i Göteborg nyligen, och tror att lagen kommer att uppfylla sitt syfte men att mer behövs.

– Man behöver också göra något för att skapa ett bra arbetsklimat som gör att folk hittar lättare sätt att lösa problem. Varje fall av visselblåsning är ett misslyckande i någon form, säger Sven Ove Hansson, till Altinget.

Anders Kompass, ordförande för biståndsorganisationen Individuell människohjälp (IM) och som också deltog under MR-dagarna, håller med.

– Lagen ger ett lagligt skydd för de som känner att de måste slå larm. Men det är tråkigt att den behövs, ett bra arbetsklimat borde vara naturligt, säger han till Altinget.

Slog larm

Det jag gjorde på FN – jag var ingen visselblåsare, jag gjorde bara mitt jobb. När jag nio månader sedan blev ombedd att gå, det var då jag blev visselblåsare.

Anders Kompass

Kompass är kanske mest känd för sin roll inom FN. År 2014 slog han larm efter att ha fått information om franska FN-soldaters sexuella övergrepp på minderåriga pojkar i Centralafrikanska republiken. FN anklagade först Kompass för att ha begått tjänstefel och han uteslöts. Till slut fick den dåvarande generalsekreteraren Ban Ki-moon tillsätta en utredning, som friade Kompass.

Men trots att Anders Kompass kanske är Sveriges kändaste visselblåsare menar han att han inte agerade som en sådan när han slog larm.

– Det jag gjorde på FN – jag var ingen visselblåsare, jag gjorde bara mitt jobb. När jag nio månader sedan blev ombedd att gå, det var då jag blev visselblåsare.

Burit med sig

Att kunna säga ifrån när det skaver är något han tagit med sig från sina tidiga arbetslivserfarenheter.

– I mitt internationella arbete har jag burit med mig kulturen som fanns på Utrikesdepartementet, där det var högt i tak.

Trygghet en viktig faktor

På frågan om vad som krävs för att en person ska våga visselblåsa vill Sven Ove Hansson hellre prata om varför en person väljer att göra det.

– En viktig faktor som gör att man väljer att visselblåsa är att man känner sig trygg i sin anonymitet. Man har också ett förtroende för att organisationen ska hantera saken på rätt sätt, säger Hansson.

Brett stöd

Den nya lagen kommer från ett EU-direktiv och fick i riksdagen en mycket bred majoritet. Med 288 gröna knappar mot 18 röda var lagen ett faktum.

Endast Liberalerna valde att rösta nej i kammaren. I riksdagsdebatten i juni framförde Malin Danielsson (L) att partiet förvisso välkomnade en visselblåsarlag, men att lagen var otillräcklig i vilka som omfattades av skyddet.

– För den enskilde som utsätts för sexuella trakasserier eller mobbning kan det vara svårt att bedöma om detta är av allmänintresse, eftersom det är någonting som upplevs som svårt att prata om och man inte vet om det bara är man själv som är drabbad eller om det finns fler, sade Malin Danielsson under riksdagsdebatten.

Ser andra brister

Hansson och Kompass ser andra brister i lagen.

– Generellt sett hittas de värsta problemen oftast på de mindre arbetsplatserna. Det är klart att det är en nackdel att inte mindre företag omfattas av lagen, men någonstans måste man också börja, säger Sven Ove Hansson på frågan om gränsen med minst 50 anställda är för högt satt.

Visselblåsarsystemet som krävs ska innehålla tydliga rapporteringskanaler. Den som slår larm ska få en bekräftelse på att ärendet har mottagits inom sju dagar. Inom tre månader ska visselblåsaren få återkoppling om de åtgärder som vidtagits.

Är tre månader en för lång tid, när man redan sitter i en utsatt situation?

– Det beror på vad det handlar om för frågor och hur dålig situationen är på arbetsplatsen. Men tre månader kan vara en lång tid, säger Anders Kompass.