Fel av Altinget att säga nej till AI-skrivna debattartiklar

Totte Löfström
Tidigare debattchef på Nyheter24, nu grundare av ett AI-bolag
Det är förvisso mer än 12 år sedan nu, men när jag började jobba på Nyheter24 Debatt fick jag fria tyglar att bygga upp vad jag trodde och tänkte vore det bästa. Både sett till högtsvävande ambitioner om att bidra till det demokratiska samtalet, och sett till vad läsarna faktiskt var intresserade av att läsa.
Den svenska debattscenen såg ganska annorlunda ut på den tiden: trafik drog man från sociala medier i allmänhet och Facebook i synnerhet, och de andra debattsidorna som fanns var minst sagt feta katter. Jobbet som debattredaktör hos de som ansågs finast att skriva hos bestod av att ta emot inskickade texter, läsa dem, fråga sig om skribenten var minst 70 år gammal och tidigare toppolitiker eller ej, och annars tacka nej.
Debattsidorna var inte speciellt relevanta för någon alls. Möjligen tyckte de allra politiknördigaste att texterna som publicerades var värda att läsa, men sett till hur mycket trafik gammelmedias debattsidor fick, orkade inte ens nördarna bry sig.
Hand i hand med detta gick också en artificiellt skapad platsbrist. DN, SvD, Aftonbladet och Expressen hade alla en övre kvot för hur många debattartiklar de skulle publicera per dag. Som en rest från när tidningar fanns på papper och det fanns ett faktiskt, fysiskt utrymme att förhålla sig till. Det gjorde att det var väldigt svårt för vanliga människor att bli publicerade.
Därför skaver det en hel del när jag läser Altingets Ingrid Skovdahl, Kristian Andersen och Lukas Marklund och deras manifest om att debattartiklar minsann ska vara skrivna av människor, inte av AI.
Fel att tacka nej till texter framtagna av AI
När man arbetar på en redaktion är det lätt att tro att skrivande är något folk i allmänhet behärskar hyfsat bra, och att de flesta kan göra sin röst hörd på ett effektivt sätt när man så vill. Så är dock inte fallet, och en stor del av mitt arbete med Nyheter24 Debatt handlade just om att hjälpa skribenterna att föra fram sin åsikt på bästa möjliga sätt.
Jag har spökskrivit mängder av debattartiklar för att skribenterna själva inte haft förmåga eller självförtroende att göra det på egen hand, och för att jag inte tycker att bristande förmåga per automatik ska diskvalificera dig från det offentliga samtalet.
Till slut kommer Altinget Debatts regel om AI i praktiken kunna sammanfattas till att de inte publicerar texter som är dåliga, platta eller tråkiga
När jag pluggade retorik för tusen år sedan sa min retorikprofessor, Anders Sigrell, att en bra definition av retorik är ”konsten med konsten är att dölja konsten”, och jag tror att det i grunden är det Ingrid Skovdahl, Kristian Andersen och Lukas Marklund försöker komma åt. Texter skrivna av ChatGPT och Claude kan fortfarande ha en viss ton, och om läsaren börjar tänka på det i stället för på vad texten faktiskt säger har man misslyckats.
Men att hantera det genom att kategoriskt förbjuda användning av AI när man skriver debattartiklar som ska skickas till Altinget gör bara att man exkluderar en massa skribenter som av olika skäl vill ta hjälp av AI för att skriva. Ett mer rimligt förhållningssätt till saken hade kanske varit att helt enkelt bedöma texterna för vad de är, och om något känns off eller fel antingen föreslå för skribenten hur detta kan förbättras, eller helt enkelt tacka nej.
En dålig text är en dålig text, oavsett om den är skriven av AI eller av en människa, och på samma sätt är en bra text en bra text, oavsett med vilka verktyg den skrevs.
Altingets regler utesluter åsikter
Vi befinner oss just nu i ett lite konstigt mellanläge i AI-utvecklingen: ett tränat öga kan fortfarande hitta ”AI-mönster” i texter, men sådant blir mindre och mindre tydligt för varje dag som går och för varje ny modell som släpps.
Till slut kommer Altinget Debatts regel om AI i praktiken kunna sammanfattas till att de inte publicerar texter som är dåliga, platta eller tråkiga, för de bra AI-texterna, där man lyckas dölja konsten med hjälp av konsten, kommer att vara omöjliga att skilja från bra texter helt skrivna av en människa.
Och just ja!
Det är inte bara naivt att tro att verktyget som användes för att skriva en text är vad den ska mätas på — Det är att tacka nej till mängder av åsikter och röster som faktiskt borde få komma till tals.

















