DIK: ”Kommunikatörer tvingas agera stötdämpare mot hat och hot” 

Offentliganställda kommunikatörers kompetens och yrkesroll ifrågasätts, samtidigt som de brottas med nedskärningar. I ett allt hårdare samhällsklimat får kommunikatörer agera stötdämpare och ta emot hat och hot. Det påverkar arbetsmiljön, riskerar att leda till självcensur och kan i förlängningen skada det öppna demokratiska samhället. Det visar en ny rapport från fackförbundet DIK.

Oförtjänt symbol för slöseri

Rapporten bygger på svar från kommunikatörer som arbetar i samhällets tjänst. De finns på exempelvis myndigheter, kommuner, universitet och andra platser där det offentliga behöver nå ut med samhällsviktig information, till exempel om sjukvård, skola, kollektivtrafik eller smittspridning. Att de har goda förutsättningar för att nå ut med information till medborgarna är en grundbult i ett demokratiskt samhälle. Ändå visar DIK:s rapport att de arbetar i stark motvind.

Under senare tid har kommunikatörerna i den offentliga debatten gjorts till en oförtjänt symbol för ett orättmätigt slöseri med skattepengar. Deras yrkeskompetens är ständigt ifrågasatt, de brottas med allt snävare budgetar och de får fronta en rad problem förknippade med samhällets ökade polarisering och hårda debattklimat. I rapporten framträder många vittnesmål som på ett ytterst negativt sätt påverkar kommunikatörernas arbetsmiljö, men också i förlängningen det demokratiska samhället.

Rapporten visar att de offentliganställda kommunikatörerna får agera buffert i forum där hat och hot sprids. De tvingas vara filter på sociala medier där tonen är hård och misstron mot det offentliga utbredd. Var tredje respondent (34 procent) uppger att deras arbetsplats har utsatts för hot de senaste två åren, exempelvis via sociala medier. Det innebär att hat och kränkningar som inte leder fram till regelrätta hot är än mer vanligt förekommande.

Utbredd oro för censur

En kommunikatör uttrycker det så här: ”Det kostar för mycket på det personliga planet att finnas i kanalerna och försöka hålla en saklig ton. Det är olyckligt för det lämnar kanalerna åt ”trollen” och ”det riskerar att minska transparensen i samhället.”

Det finns också en utbredd oro för att offentliga verksamheter censurerar sig och inte kommunicerar i frågor om exempelvis jämställdhet, klimat eller mångfald på grund av risken att utsättas för hot och hat. Fler än var tredje svarande (35 procent) oroas över möjligheten att utföra arbetet utifrån sina yrkesetiska principer. Hälften oroas dessutom över att den verksamhet de arbetar i kommer att få ett mer begränsat uppdrag under de närmsta åren.

Det finns också en utbredd oro för att offentliga verksamheter censurerar sig och inte kommunicerar i frågor om exempelvis jämställdhet, klimat eller mångfald på grund av risken att utsättas för hot och hat. 

En kommunikatör skriver: ”Vårt uppdrag är att nå ut med samhällsviktig information till alla, oavsett behov och förutsättningar. Det inbegriper exempelvis information på olika språk och i olika kanaler för att nå fram. Många upplever en oro för hur synen på detta kan påverkas framöver.”

Värna kommunikatörernas arbetsmiljö

Citaten är bara två exempel av många på hur politisk detaljstyrning och hat och hot från allmänheten påverkar kommunikatörernas arbete och leder till stor oro. De offentliganställda kommunikatörerna arbetar i samhällets tjänst och är avgörande för att människor ska få den information de behöver, när de behöver den.

DIK kräver därför att funktionen av professionell kommunikation i offentlig verksamhet ska förtydligas, rågången mellan tjänstemän och politiker förstärkas och att arbetsgivare måste ta sitt lagstadgade arbetsmiljöansvar när kommunikatörer tvingas agera stötdämpare mot hat och hot.

De offentliganställda kommunikatörernas unika kompetens måste respekteras och deras arbetsmiljö värnas. Det öppna och demokratiska samhället behöver dem.