ArbetsmarknadReplik: Kommuner och fastighetsägare får betala för regeringens byggreform
I en debattartikel skriver Anders Ekberg (L) att min oro för ökade tillsynskostnader efter regeringens bygglovsreform bygger på en ”pessimistisk syn på medborgarna”. Det är ett märkligt påstående. Den här debatten handlar inte om misstro mot människor, den handlar om ansvar, finansiering och vilka konsekvenser regeringens politik får för både kommuner och enskilda fastighetsägare.
Nej till frihet utan förutsägbarhet
Frihet är bra. Förenklingar är bra. Men frihet utan förutsägbarhet, utan stöd och utan resurser leder inte till trygghet. Det leder till att både kommuner och enskilda lämnas ensamma med riskerna. Det som nu görs med bygglovsregelverket är inte att ta bort regler. Reglerna är i stort sett oförändrade. Det som förändras är vem som bär risken när något blir fel.
Remissinstanserna är tydliga: 44 av 62 remissinstanser har uttryckt stark oro för konsekvenserna av regeringens förändringar. Det handlar inte om några enskilda röster, utan ett mycket brett spektrum kommuner av alla politiska färger, länsstyrelser, mark- och miljödomstolar, Skatteverket, Sveriges Arkitekter, Villaägarna, Bostadsrätterna och KTH för att nämna några.
Dessa aktörer menar att när förhandsprövningen minskar, ökar behovet av tillsyn i efterhand. Det är dyrare, mer tidskrävande och riskerar att leda till fler rättsliga processer. Samtidigt får tillsynen inte finansieras med avgifter. Kommunernas intäkter minskar, men arbetet gör det inte. Det är inte cynism. Det är en sanningsenlig verklighetsbeskrivning.
Förvirrade fastighetsägare
Medborgarna är inte problemet, det är otydligheten. Ekberg försöker göra gällande att jag menar att ”människor inte klarar frihet”. Det är fel. Svenskar är ansvarstagande människor. Men regeringens reform förändrar inte kraven, den förändrar bara kontrollen.
Jag har själv mött fastighetsägare som nu tror att åtgärder som tidigare krävde bygglov helt plötsligt är fria att genomföra, trots att samma regler gäller. Skillnaden är att de nu riskerar att få vite eller tvingas riva det de byggt. Regeringen kallar det förenkling – jag kallar det otydlighet med dyra konsekvenser.
Regeringen kallar det förenkling – jag kallar det otydlighet med dyra konsekvenser
Ekberg skriver att ”välskötta kommuner” som Sollentuna klarar förändringen. Det må vara så. Men Sverige är större än Sollentuna. Kommuner har olika förutsättningar, både ekonomiskt och befolkningsmässigt. Staten kan inte lagstifta för de starkaste och lämna resten att hantera konsekvenserna på egen hand. När staten fattar beslut som påverkar kommunernas kostnader måste staten också ta ansvar för finansieringen. Det är inte ideologi, det är grundläggande förvaltningskunskap. Som Ekberg tydligen saknar.
Att hoppas allt ordnar sig är en dålig strategi
Jag tror på tillit. Men tillit skapas inte genom att avskaffa förhandskontroller och hoppas att allt ordnar sig. Tillit handlar om att människor vet vad som gäller, att regler är begripliga och att samhället står bakom sina egna beslut. Regeringens reform är inte en tillitsreform. Det är en risköverföring från staten till kommunerna och till enskilda fastighetsägare. Ekberg får kalla kommunernas oro för ”cynism”. Jag kallar det något annat, ansvarstagande, fakta och respekt för både medborgare och kommuner.
Misstro mot villaägare är ingen grund för högre kommunalskatt
Att per automatik utgå från att ökad frihet leder till fler fel, fler tillsynsärenden och i förlängningen problem för kommunernas ekonomi är en cynisk hållning, skriver Anders Ekberg (L), ordförande samhällsbyggnadsnämnden Sollentuna samt ledamot i Boverkets insynsråd.
Artikeln är skriven av
